Citat:
Ursprungligen postat av
krackelerar
Litauerna har ringt sin mamma om man får tro pressen och då berättat att en flicka är försvunnen och uppgivit att de är rädda att bli misstänkta för att de är..........litauer.
Kanske ett sätt att mildra något för mamman inför förestående anhållande som de av någon anledning anade skulle komma.
Var detta för att de vet att de är skyldiga eller för att de är litauer?
Rasistkortet är kastat, svensken skall skuldbeläggas.
Jag skulle formulera mig annorlunda men visst har du rätt.
Jag vet att söner står högt i kurs hos mammor. Söner vet det också. Söner ringer ofta till mamma för bekräftelser och vänliga ord.
När något inträffar på gott och ont ringer söner till mamma, för mamma vill bara väl och kritiserar inte.
Det jag gör är att analysera omständigheterna kring detta samtal, och det var inte att förbereda mamma de ringde, men att få stöd. En vänlig röst hemifrån. Brottslingar kan vara sliskigt sentimentala. De var antagligen omtumlade.
Men den relevanta poängen med samtalet är att de visste att folk sökte efter Lisa. I belysning av hur de själva agerade under sökandet när de visste hur angelägna alla var att hitta Lisa. Det framkommer också att de visste, trots påstådda språksvårigheter vad som pågick, utan en tolk i sikte!
Att de sen kastar in rasistkortet och en fikastund som mamma och advokaten köper, visar bara att det är inte mycket de har att komma med.