Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Nope. Gick på Kino i Lund.

Filmprojekt 2: Akira Kurosawa
#30 Madadayo (1993)

Recension
Imdb

Betyg: 2/5


Tyvärr så avslutas projektet med en tvåa. Jag kan uppskatta Kurosawas sentimentalitet i Dreams och Rhapsody in August. I den förra bjuds vi på fint foto och vackra färger, i den senare kan man lugnt och skönt sitta och slötitta på hur en gammal tant och hennes barnbarn förhåller sig till atombomben som släpptes ner i staden för 45 år sedan. (Det är faktiskt mer behagligt och livsbejakande än vad det låter.) Men i Madadayo blir det för mycket skoj och uppståndelse över ingenting, kan jag tycka. Jag har svårt att engagera mig med karaktärerna även om jag tycker att de verkar vara fina och snälla människor. Men problemet är att det inte finns något som driver filmen framåt. Professor pensionerar sig. Studenter uppvaktar och firar professor. Några mindre dramatiska händelser inträffar. Fest och uppvaktning fortsätter. Slut. Det räcker inte för att få ett godkänt betyg.

Nu är äntligen projektet slut och nedan kan ni läsa min sammanställning av projektet. Jag ber om ursäkt att det drog ut på tiden så mycket nu inför sista filmen men min fritid har inskränkts betydlig efter att jag börjat arbeta. Men jag borde ha kunnat klämt in den någon gång under de här dagarna – veckorna som har gått.
Sumimasen!


Filmer i projektet:

Antal sedda filmer: 30 av 30

Genomsnittsbetyg: 3.2

Årtalsfördelning:

1940: 9 (2.3/5 i genomsnittsbetyg)
1950: 9 (3.8/5 i genomsnittsbetyg)
1960: 5 (4/5 i genomsnittsbetyg)
1970: 2 (2.25/5 i genomsnittsbetyg)
1980: 2 (4/5 i genomsnittsbetyg)
1990: 3 (2.8/5 i genomsnittsbetyg)

Boxfördelning:
1. Samurai Collection: 5 av 5 sedda (4.4/5 I genomsnittsbetyg)
2. Crime Collection: 4 av 4 sedda (3.6/5 i genomsnittsbetyg)
3. Classic Collection: 5 av 5 sedda (3.1/5 I genomsnittsbetyg)
4. Early Collection: 6 av 6 sedda (2.25/5 i genomsnittsbetyg)



Top tio

10. Ran (1985) 4/5
Jag har gett två femmor och 9 fyror till Kurosawa. Det betyder att en fyra måste elimineras från topp tio listan. Kagemusha får därmed stryk av Ran. Ran är tyngre och kanske lite jobbigare att titta på men en Shakespeareadaption och rörligare foto är mer intressant än en berättelse om en dubbelgångares dagliga yrkesmässiga och psykologiska besvär. Det här är en av de bättre Kung Lear filmatiseringar som jag har sett (fast då har jag inte sett så jättemånga heller om jag ska vara ärlig ) som med storartat skådespeleri av Tatsyua Nakadai i rollen som Kung Lear gör att den hamnar på tionde plats av Kurosawas topp tio filmer.

9. Ikiru (1952) 4/5
Vad skulle du göra om du fick veta att du hade cancer och kanske bara har några månader kvar att leva? Stark och livsviktigt budskap som porträtteras gripande av Takashi Shimura, i hans kanske bästa roll jämte Scandal (1950). En film som alla bör ha sett minst en gång i sitt liv. Troligtvis också den enda filmen av Kurosawa utan Mifune efter att de båda började arbeta tillsammans från 40-talet ända fram till 60-talet då det tog slut med Red Beard. En stark, enkel och effektivt berättad dramafilm. Rekommenderas starkt för budskapets skull.

8.Yojimbo (1961) 4/5
Filmen vars handling alla kan som redan har sett För en handfull dollar. Det är svårt att inte jämföra originalfilmen med remaken när man ser den. För mig var det väldigt svårt att inte sucka över hur friskt Leone snott handlingen från Kurosawa, vissa scener rakt av! Men men, det är en spännande film som är ett måste att se om man vill fördjupa sig i Kurosawa och hans samurajfilmer och samurajfilmer överlag så är den en av de främsta, eller kanske en av de mest kända, i sin genre. Alltid kul också att se Mifune och Nakadai spela mot varandra.

7. The Bad Sleep Well (1960) 4/5
Shakespeares Hamlet i en (dåtida) modern tolkning av Kurosawa är en mästerlig lektion i foto och klippning. Faktiskt, man kan se filmen bara för att få njuta av den dynamiska visuella berättarstilen i filmen. Tillsammans med Shakespearepjäsens grundhandling med tidigare begångna brott och skulder som ska betalas tillbaka så är detta en minst sagt intressant och spännande film att titta på. Men förvänta er inget Hollywoodslut, vilket inte bör komma som en överraskning när det gäller Shakespeare. Bra skådespeleri av alla inblandade också.

6. Sanjuro (1962) 4/5
Toshiro Mifune visar vart skåpet ska stå som den äldre erfarne Sanjuro, samurajen som tar sig an ansvaret att leda dussinet unga aspirerande samurajer som oroar sig över sin ledares liv och säkerhet. Fängslande katt och råtta-lek mellan Mifunes karaktär och Nakadai som spelar skurken. En bra, riktigt bra samurajfilm som till skillnad från föregångaren Yojimbo fortfarande har sin handling och slut ospoilad vilket förhöjer filmupplevelsen enormt. Kan inte säga så mycket mer än att jag gillade filmen skarpt. Funderar starkt på att höja den ett halvt snäpp till 4.5. Men det får bli efter en omtitt.

5. The Hidden Fortress (1958) 4.5/5
Hade vi fått Star Wars utan den här filmen? Det är inte helt säkert då George Lucas stal en hel del från den här filmen, som idén att börja berätta filmen utifrån de två lägsta karaktärerna – jämför med C-3PO och R2-D2 i Star Wars med de två bondlurkarna i den här filmen – samt att intrigen "prinsessa på flykt i fiendeland" stämmer ganska väl överens med George Lucas film A New Hope. En underhållande äventyrsfilm som tillhör de mer lättsmälta samurajfilmerna som Kurosawa gjorde. Saknar möjligen någonting djupare eller tyngre för att den ska kunna få en femma.

4. High and Low (1963) 4.5/5
En av de mer spännande kidnappningsfilmer som jag har sett. Riktigt fängslande och spännande från och med kidnapparen meddelar sin lösesumma, och hur han kallt står fast vid sitt krav även efter att det uppdagas att det var ”fel” pojke som kidnappades. Första halvan är mer kidnappningsdrama och andra halvan är mer polisjakt och detektivarbete för att få tag på kidnapparen. Smart gjort, bra skådespelare och rent ut sagt mästerligt utfört från första början till slutet. Kanske att jag inte hade några riktiga förväntningar på den här filmen vilket gjorde att den grep tag i mig desto starkare, men hur som helst så rekommenderas den väldigt starkt.

3. De sju samurajerna (1954) 4.5/5
Behöver den här filmen ens någon kommentar? Ett mästerverk som alla bör ha sett. Själv tyckte jag att den var liiite för lång och att Mifune och några av bönderna överspelade. Därför kände jag mig tveksam till att ge den en femma. Fast egentligen så är ju det bara petitesser. En storslagen bedrift vars handling efterapats inom både westerngenren (The Magnificent Seven) och tecknade filmer (A Bug’s Life av Pixar), bara för att nämna några. Också en film som jag mest troligen kan komma att höja efter en omtitt.

2. Throne of Blood (1957) 5/5
”Så här ser en perfekt film ut”, tänkte jag när jag såg den här. Hittade inget som jag kunde klaga på. Kanske att jag var lite i hybris efter att nyss startat projektet då jag såg den här filmen men nästan allt var perfekt eller mästerligt utfört. Skådespeleriet, fotot, klippningen, kostymerna, scenografin. Det enda som jag kan se såhär i efterhand som något negativt är att man blir väldigt distanserad från huvudkaraktären, Macbethkaraktären som Toshiro Mifune spelar. Det gör att när väl slutet kommer så känner man inte någon större empati eller sympati för honom. Det problemet märkte jag inte av så mycket när jag såg filmen. Kanske att det kommer att märkas tydligare vid en omtitt? I alla fall så står femman kvar, den ena av de två som jag delade ut i det här projektet.

1. Rashomon (1950) 5/5
Kurosawas bästa film och den brände jag av det första jag gjorde i det här projektet. Slump eller hybris? Nåväl, ingen film, möjligen Throne of Blood, kunde utmana den här makalösa filmupplevelsen där själva sanningens natur tas itu, skärskådas och analyseras. Visst, Mifune överspelar, men här ska han spela en halvt galen lösdrivande skurk vilket jag tycker passar bättre att han överspelar här än i De sju samurajerna där jag har svårt att förstå hur de andra samurajerna skulle kunna acceptera hans beteende. Här är han en skurk och då beter han sig vild och aggressiv och det är jag helt okej med.

Vad är sanningen, vilka är det som ljuger och vem är ärlig? Vad är sanning överhuvudtaget? Blir vi något klokare efter att ha sett filmen? Retoriska frågor som jag inte ska försöka besvara utan istället säger jag bara SE DEN!!! Ett mästerverk att minnas.



Fortsättning nedan...

Botten 10

21. Sanshiro Sugata (1943) 3/5
Var mellan den här eller One Wonderful Sunday. Då måste jag nog ändå säga att debutfilmen är snäppet svagare där den underbara söndagen ändå var sevärd och njutbar stundtals.

22. Dersu Uzala (1975) 2.5/5
Fin film, men störande talsätt på huvudkaraktären. Hade behövt en mer drivande handling än att de mest spenderar tiden ute i skogen för att få bättre betyg.

23. No Regrets for Our Youth (1946) 2.5/5
En film jag troligtvis måste se om. Hade svårt att komma in i den och får kanske skylla på dålig dagsform när jag såg den. Har kanske potential att få en trea i framtiden.

24. Madadayo (1993) 2/5
Kurosawas sista film är hans mest sentimentala. En gammal och barnslig professor blir överöst av ömsint vänskap från sina studenter. Hade varit okej om vi inte behövt genomlida två timmar av festliga kalas och glatt sjungande visor. Totalt oengagerande om man inte är ett barn som lever sig in i festligheterna.


25. Dodes’ka-den (1970) 2/5
Fint användande av färger. Några gripande livsskildringar och ömsint berättat, men i likhet med Madadayo så blir det för oengagerat för mig som tittare om det inte finns en mer intressant drivande handling. Karaktärerna var inte så jätteintressanta heller.

26. Idioten (1951) 2/5
Hur mycket man än vill att en förening mellan Dostojevskij och Kurosawa ska resultera i fulländning eller åtminstone ett gott och habilt hantverk så faller filmen. Den är för lång och svår att få grepp om, på gränsen till osammanhängande vissa stunder. Skippa denna om ni kör ett Kurosawamaraton.

27. The Most Beautiful (1944) 2/5
Det enda som räddar filmen från en etta är att de spelar volleyboll litegrann samt att jag på något vänsters vis ändå kan uppskatta den patriotiska andan att ”vi kvinnor kan också!” när de kvinnliga arbetarna vill utöka sin arbetsbörda för att hjälpa till under kriget.

28. A Silent Duel (1949) 1.5/5
Dålig dagsform? Tyckte att det här var en hemskt tråkig film som då och då kunde brusa upp sig för att bli dramatisk men till ingen nytta. Varken sevärd eller intressant, vilket är synd när både Mifune och Shimura är med. Dock får jag väl ge den ytterligare en chans och försöka se om den någon gång i framtiden.

29. The Men Who Tread on the Tiger’s Tail (1945) 1.5/5
Jag kunde skratta åt flera saker i den här filmen. Tyvärr så låter ledaren för gruppen fruktansvärt ful då han drar ut på orden och pratar långsamt och teatraliskt. Comic Relief karaktären var i alla fall rolig. Slutet är ju dock bara wtf? Fattar inte vad som menas och jag känner mig blåst och lurad efter att jag har sett klart filmen. Uselt gjort av herr Kurosawa. Väldigt nära att den hamnade på 30e plats men skratten i början räddar den från kalkonplatsen.

30. Sanshiro Sugata II (1945) 1.5/5
Onödig uppföljare, vilket väl de flesta uppföljare ändå är. Här får vår huvudkaraktär också möta ett par ryska eller om det är nordjapanska kampsportsutövare som skriker när de ska slåss. Riktigt enerverande och störande. Undvik den här filmen av Kurosawa.


Slutkommentar:
Då var äntligen det här projektet över. Puh! Deadlinen gick åt helvete. Dels så utökade jag antalet filmer från 18 till 30 och sen blev det extra utdraget nu på slutet. Hans tidiga filmer på 40-talet var också inte så roliga att sträcktitta på. Men jag är ändå glad att jag körde igenom alla filmerna av Akira Kurosawa. Den enda som är kvar osedd är Those Who Make Tomorrow (1946) som han endast är medkrediterad till och som han själv inte ens ville veta av. Undrar om man ens kan hitta den tillgänglig någonstans, överhuvudtaget i något filmarkiv någonstans i Japan?

Jag brände av mina högsta betyg tidigt i projektet. Det kan vara att jag drabbades lite av hybris när jag startade projektet men samtidigt tror jag också att jag hade uppskattat 50-tals samurajfilmerna mest även om jag sett dem sist. Det riktigt roliga med det här har varit att jag fått se filmer för första gången som jag känner att vill se om flera gånger efteråt. Nästan alla i topp tio kommer att jag se om minst en eller ett par gånger bara i år! Det är riktigt kul, som att man kommit över någon slags filmskattegömma.

Boxar och årtionden. Ja, det står väl utom all tvivel att Samurai Collection är den bästa boxen. Det är ju också hans samurajfilmer som är hans mest kända och som gjorde honom berömd. Vad gäller årtionden var jag ju övertygad om att 50-talet var oslagbart. Men Kurosawas 60-tal är riktigt, riktigt bra. Framförallt kan man se hur han behärskar det tekniska till fulländning i filmer som The Bad Sleep Well, Sanjuro och High and Low. Men sett till kvantitet (och kvalité med de högsta topparna) så säger jag 50-talet är hans bästa. 9 filmer, varav två femmor, två 4.5 och en fyra. Det enda som drar ner är Idioten, annars ett klockrent årtionde.

Jag ska inte göra mig kvitt Kurosawa helt och hållet utan ska nu de närmaste dagarna se igenom flera videor jag hittat om honom och hans filmer nu när jag inte behöver riskera att bli spoilad, samt läsa några artiklar och recension etc.. Det ska bli kul. Kanske att jag länkar dem i Kurosawatråden efteråt.

Det har mest varit ett nöje att skriva här och få feedback från er som följer. Jag hoppas att ni har tyckt det har varit intressant att läsa och följa projektet. Nu går jag vidare mot nya projekt.

/Mvh chessjamt

Bra jobbat att beta av ett såpass stort och homogent projekt under så kort tid.

Alltid med välskrivna recensioner också.

Tack! Kul att det uppskattas.

Mina nästa projekt ska förhoppningsvis inte bli så stora, även om jag planerar ett gigantiskt asienprojekt så kommer det att dröja några månader, ett halvår tills dess. Vad gäller skrivandet och filmtittandet så känner jag att man alltid kan förbättra det, typ skriva bättre och se mer film. Men tack än en gång för komplimangen.

Tragiskt att inte Kurosawas bästa Kagemusha får plats på listan.

Ser också fram emot nästa projekt. Alltid kul att läsa dina recensioner och åsikter . För övrigt på tal om något helt annat, ingen recension på Jurassic World?

Knappt slagen av Ran tyvärr, de två var jämbördiga. Bra soundtrack på Kagemusha. Gillar slutlåten starkt.

Trevligt att du gillar det. Dina recensioner har ju blivit litegrann min måttstock.

Apropå Jurassic World så kan jag nog plita ner något. Kommer att bli en positiv recension då jag gillade den, samma som dig. Men det får bli imorgon (senare idag), eller övermorgon. Känns som att jag suttit och skrivit på laptopen hela kvällen.

Får instämma med att det var ett väl genomfört projekt som varit kul att följa.
Fast du kan ju inte ranka One Wonderful Sunday så lågt! Tycker det är en helt fantastisk film i sann neorealistisk anda.

Jag tackar jag! Kul att recensionerna bidrar till någonting i alla fall även bortsett från en kul läsning .