Citat:
Ursprungligen postat av
gato12
Vad tyckte du om musiken då? Har ju fått en hel del uppmärksamhet.
Råkade missade ditt inlägg av någon anledning, så blir ett väldigt sent svar.
Det var bland annat musiken i
It Follows som jag verkligen inte förstod hyllningarna för. På pappret, skulle jag åtminstone gilla musiken eller till och med kanske älska den då jag är ett fan av John Carpenter (har sett många nämna hans namn i sammanhang med musiken och påpekat likheter). Det gjorde jag dock inte.
Som helhet är det varken bra eller något jättemärkvärdigt - snarare dåligt som helhet då det inte håller (några få stycken och bitar är dock rätt bra). Visst är musiken rätt unik, men den är verkligen inte så unik som vissa av någon anledning har fått för sig.
Ex Machina har ett betydligt mer intelligent och välkomponerat score som förtjänar hyllningar betydligt mer än vad musiken i
It Follows gör. Fast även om jag nu inte tycker musiken i
It Follows är bra som helhet, så är den fortfarande bättre än det mesta i genren som skrivs nuförtiden (tyvärr är skräck en av de svagare genrerna generellt) då den bland annat undviker vanliga genreklichéer och är betydligt mer intressant och annorlunda än det mesta annat som görs i dag i genren.
Har nog bara hört
Parasyte,
Poltergeist (2015) och
Insidious 3 utöver
It Follows från i år hittills i genren, och de två sistnämnda verken är utan tvekan klart sämre, fast detta gör inte
It Follows till bra bara att den är näst-bäst av allt jag hittills har hört i genren från i år. Räknas
Parasyte som skräck (vilket jag antar att den gör) så är den överlägsen
It Follows och det bästa jag hört hittills från i år i genren.
It Follows saknar subtilitet, använder övertydliga idéer som blir tjatiga och är dessutom alldeles för repetitiva - förmodligen för att de är så simpla och sedan saknas också nyans. Det hela slutar rätt ofta med att det skär sig och blir överdrivet och man börjar undra när det skall sluta, vill sänka volymen eller sluta lyssna och ge upp. Finner inget direkt som är värt att hylla i
It Follows, eventuellt ge lite kredd för att den är rätt annorlunda, men samtidigt är den inte
så annorlunda, och bara för att något är annorlunda, så är det inte nödvändigtvis något bra - i detta fall är det oftast inte det då det alldeles för ofta skär sig, blir överdrivet och helt enkelt inte fungerar. Hade musiken åtminstone varit underhållande eller givit mig något av värde, så är inte 'överdrivet' något som jag nödvändigtvis alltid ogillar då "over the top" faktiskt kan vara bra eller åtminstone underhållande, men här fungerade helt enkelt inte då det bara var irriterande och gav mig inget alls. Det var omöjligt för mig att få någon sorts meningsfull koppling till majoriteten av musiken. För mig är det ett lyckat misslyckande, man lyckades med experimentet att göra något rätt annorlunda (dock fortfarande inte så annorlunda som en del personer av någon anledning påstår då man bland annat på sina ställen kan höra tempen ganska tydligt), men det är fortfarande ett misslyckande som helhet då det man lyckades göra annorlunda för det mesta inte fungerar.
Ex Machina kanske inte verkar särskilt märkvärdig på ytan, men det är den om man lyssnar och studerar verket noggrannare, det är inte något grymt, men det är väldigt bra. Mixen av organiska och elektroniska ljud och gör den unik och får den sticka ut ur mängden. Detta är också väldigt passande med tanke på filmens tema. Av någon anledning råkar AI:n Ava ha ett tema som liknar Chappies tema. Vem av robotarna har då bäst tema? Vet inte, det är nog oavgjort för min del, båda passar karaktärerna bra och är lämpliga, även om båda är simpla och kanske lite väl självklara.
Ex Machina engagerar på flera olika plan, har en hel del subtilitet, den skär sig heller aldrig, eller blir överdriven vilket
It Follows ofta blir och bland annat därför är det en betydligt mer givande musikalisk resa.
Ex Machina är betydligt mindre generisk än vad
Chappie är och mixen mellan det organiska och elektroniska känns fräscht.
Chappie är mest bra för de intima stunderna, actionmusiken av Zimmer är rätt generisk och av varierande kvalitet (kunde också ibland höra alltifrån fragment från Mazzaros
Dead Sky till
Batman).
Tycker i synnerhet att idén i
Ex Machina: att graduellt bygga upp den klaustrofobiska känslan och spänningen, för att sedan sedan släppa lös allt, var effektivt. Musiken är kanske svår för en del att lyssna på och uppskatta fullt ut utanför filmen kanske, vad vet jag...
It Follows fungerar i alla fall bättre i filmen än vad den gör på egen hand, men det är fortfarande inte bra och fortfarande frustrerande, dock inte lika frustrerande som på album. Stycken såsom
Detriot och
Titles från
It Follows gillar jag ganska mycket faktiskt (och även några andra korta bitar), men detta är några av de få undantagen, och förmodligen gillar jag dessa stycken för att dessa bitar är mest Carpenter-liknande (en del av dessa stycken för direkt tankarna till hans 'förorts-känsla' som han lyckades fånga i
Halloween). De stycken och bitar som jag gillar ganska mycket är nog också det som är minst originellt - mycket av resten av musiken är i stort sätt olika sorter av atonalt digitalt oljud som oftast inte fungerar för mig. I filmen är det rätt mycket hit eller miss - det är effektivt när det fungerar, men störande och blir jobbigt när det inte gör det.
Jag ville verkligen gilla
It Follows då den såg bra ut på pappret på förhand, men jag gillar inte det mesta av musiken och kan inte motivera ett högre betyg än 2/5. Även om mina dussin genomlyssningar lärde mig att gilla mer än vad jag från början gjorde, så är det inte hälften av musiken ens en gång, så jag har nu officiellt gett upp. En frustrerande erfarenhet och en besvikelse helt enkelt (speciellt då jag faktiskt gillar filmen och därför gav den extra många chanser).
Ex Machina >
Chappie >
It Follows
