Citat:
Ursprungligen postat av
Rad-i-Kalle
Mja, det finns en nyansskillnad. Googla på kvarlevor så får du se. Därmed inte sagt att det var medvetet sagt.
Jag utgår från SAOB. Vad gör att kvarlevor skulle innebära att kroppen är styckad, men att ordet lik inte innebär att det är styckat? Båda betyder död kropp. Förstår inte ens att det ska vara något att diskutera om. Vad är nästa ämne? Andhämtningen hos åklagaren respektive domaren får oss att ana om det varit en våldtäkt eller ej? Graden av skelandet på brödernas ögon får oss att förstå vem som är mördaren?
Kvarlevor betyder död kropp. Det finns ingen förstärkning i det. Det betyder inte något mer än död kropp. Sen må somliga i tråden ha en skenande fantasi, men det betyder inte att de kan förändra det svenska språket.
Citat:
KVARLEVA kva³r~le²va, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar 3SAH 43: 329 (1690)). (förr äv. q-)
[ssg med KVAR; senare ssgsleden ytterst till LEVA, lämna; bildat till KVAR-LEVA v.², i anslutning till AV-, ÅTER-LEVA, sbst., med samma bet.; jfr äv. fsv. leva, lämning, återstod]
[KVARLEVA.sbst 1]
1) återstod l. rest l. lämning (av ngt); vanl. i pl., koll.; utom mera tillf. numera bl. i bet. b, c, e, f. Qvarlefvor af slösarens gods anförtros i förmyndarens vård. NEHRMAN Ärfdab. 258 (1752). Han (hade) tillvaratagit qvarlefvorna af vaxljusen. LJUNGGREN SAHist. 1: 197 1896. – särsk.
[KVARLEVA.sbst 1.a]
a) (†) i sg., koll. WETTERSTEN Forssa 53 (c. 1750.
[KVARLEVA.sbst 1.b]
b) (fullt br.) om rest av måltid, matrest. SUNDÉN (1888). (Pojken) smorde sig med kvarlevorna efter studentens kvällsvard. LAGERLÖF Holg. 2: 202 (1907).
[KVARLEVA.sbst 1.c]
c) (fullt br.) om en persons (ngn gg ett djurs) döda kropp l. rester därav, ngns "stoft",; i fråga om helgon stundom: relik(er); numera bl. i pl. Vatten-djurs quarlefvor förekomma oftare (än landdjurs). BERGMAN Jordkl. 127 (1766). Kullen, som gömmer den jordiska qvarlefvan af en man, hvilken (osv.). ATTERBOM Minnest. 2: 75 (1840). Den 24 januari 1273 öfverfördes s:t Eriks kvarlefvor till Nya Uppsala. Schück o. Lundahl Lb. 1: 108 1901. jfr HELGON-KVARLEVA.
LIK li⁴k, sbst.¹, n. (OPETRI 1Post. 11 b (1528) osv.) ((†) r. l. m. SthmStadsord. 2: 221 (1710)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. ==. ( lich 1560–1622. lick 1557 (: lickstolspenningar) – 1684 (: lickstånd). lig 1527 (: ligstool). lijch 1588 (: lijchstool) – 1669 (: lijchmatkt). lijck c. 1540–1687. lik (liik, lijk, ljk, ljik) 1521 osv. lych 1588 (: lychpeninger). lyck 1685. lyk 1617 (: Lykstool) – 1727 (: lyk öpningen))
[fsv. lik, skepnad, utseende, lik, motsv. d. lig, lik, i ä. d. äv.: kropp, isl. lik, skepnad, person, lik, got. leik, kropp, gestalt, fsax. lĭk, kropp, lik, feng. lĭc, kropp, lik; jfr mht. lĭch(e), f. (t. leiche); till ett ieur. lig-, bilda, forma. – jfr GELIKE LIK, adj.]
[LIK.sbst1 1]
1) kropp, lekamen; i ssgn LIK-TORN (se nedan under ssgr).
[LIK.sbst1 2]
2) död kropp av människa, (ngns) jordiska kvarlevor, "stoft". Kläda l. svepa ett lik, iföra ett lik en dräkt vari det begraves. Stå, stundom ligga lik, om död människa vars lik (efter svepningen) ännu icke är begravet (o. står utställt till beskådande), stundom äv. ligga lik, ligga död. Lukta lik, om död människas kropp: sprida en för ruttnande lik karakteristisk lukt. G1R 1: 28 (1521). Medann her Peder ännu lågh lijck. OxBr. 12: 653 (1646). Then seden at man sweper lijk i lerfdt är uptagen af wårs Herres Jesu Christi swepningh. KOF II. 2: 170 (c. 1655). Medan Salig hustrun stod Lijk åfwan Jordh. BoupptSthm 1674, s. 78 b, Bil. (1673). TjReglArm. 1858, 1: 330. GEIJERSTAM LycklMänn. 175 (1899: ligga lik). SIWERTZ Låg. 210 (1932). jfr ASTRAL-, BARN-, DISSEKTIONS-, FATTIG-, GLÄDJE-, KOLERA-, MILITÄR-, PEST-, POLITI-, SPETÄLSKE-