Citat:
Ursprungligen postat av
Överliggaren
Tre saker måste nog ske först. För det första måste den klassiska stadsplaneringen återinföras, det vill säga kvarter med ett flertal tomter längs (relativt) smala gator. För det andra bör de stora byggbolagen brytas upp eller förbigås genom att en byggherre bara får bygga en tomt i taget. Mindre byggherrar av mer konsthanverksmässigt snitt kan nog även vara mer intresserade av att faktiskt rita vackra hus. För det tredje bör en del nya byggnormer införas som underlättar traditionellt europeiskt byggande: såsom minst kakelugnshöjd mellan golv och tak så att husen får den rätta vertikala profilen, krav på fönsterbågar, exploateringsnormer som lockar till uppförande av gårdsflyglar, gårdstrappor m.m. Annat får tas bort, såsom krav på siktlinjer, ljusförhållanden och parkeringsplatser.
Men viktigast av allt är nog ändå en fjärde punkt. I spetsen för kommunernas stadsbyggnadskontor bör sättas en stadsarkitekt med lämplig förmodernistisk smak. Hans roll blir att godkänna presumptiva ritningar inför utfärdande av bygglov. Ogillar han utformningen kan förslaget förkastas, vilket torde motivera arkitekter och byggherrar att inte komma med ful nyfunkis och annat äckligt till att börja med (dvs i princip det enda som byggs idag) utan ha något tjusigt med sig med mönstermurning, kornischer, gjutjärnsbalkoner etc.
Denna stadsarkitektens diktatorsroll samt den handplockade utnämningen av dessa går dock inte att förverkliga inom ramarna för vår nuvarande politiska kultur. Med andra ord får nyordningen antagligen vänta till efter den nationella revolutionen.
Den "klassiska stadsplaneringen" då här skriver om går inte att återinföras, som du föreslår.
Det kanske låter lite väl bestämt och överdrivet, men jag ska förklara.
Det du kallar den klassiska stadsplaneringen var aldrig ett resultat av aktiv stadsplanering. Dvs inga kommunalråd och stadsplanerare etc satt och bestämde hur stadsdelarna skulle utformas.
Det var istället spontana uttryck för lokalbefolkningens behov. Kvarter, vägar och hela stadsdelar, växte upp och växte ut i takt med att folket flyttade in.
Så många som möjligt ville naturligtvis bo där, av olika orsaker (släkt o familj tex) och därför blev gränderna och gatorna så trånga som de lev. Därför byggdes husen ut, och hade utstickande fasader, som hängde med överhäng in över gatorna. det ser mycket pittoreskt ut idag, men var ett resultat av nödvändighet när det uppfördes.
På de lägre planen flyttade näringsidkare in, och tog vara på lokalbefolkningens behov av varor eller tjänster. På det sätet skapades en levande miljö.
Så du ser att det inte är något som avlägsna stadsplanerare kan återskapa. Sådant kan bara skapas av sig själv, genom att ge lokalbefolkningen möjligheter att själv skapa sin stad, sin närmiljö. Det är de som bor där som vet vad som behövs - inte en avlägsen stadsplanerare.
Dvs det vi behöver göra är att lätta på bestämmelserna kring nybygge. Göra det lättare för folk att kunna vara med om att påverka sitt närområde.
Jag brukar alltid exemplifiera med den indiska slumstaden Dharavi. Det är en stadsdel som vuxit upp helt utan påverkan av stadsplanerare, och arkitekturen och planeringen etc är Exakt som de medeltida städernas motsvarigheter. Det ser ut som något från en fantasy-värld med andra ord. Hela västvärldens arkitekter och stadsplanerare vallfärdar dit för att låta sig bli inspirerade av detta.
Men vad de inte förstår är att de inte kan göra något sådant i sin roll som avlägsna stadsplanerare och arkitekter. De måste istället förstå att det är så det blir om vi människor får möjligheten att själv ta ansvar.
En arkitekt eller stadsplanerare kan aldrig tvinga fram en levande stadsmiljö. det spelar ingen roll hur många "sociala rum" och "välkomnande miljöer" de än skapar - för om inte lokalbefolkningen bryr sig, då har det ändå förlorat sitt värde. Det är alltså bara bortkastade pengar och tid.
