Somar Al Naher vill ha en ursäkt från staten

Du anser alltså att hon inte borde vara tacksam för att Sverige tog emot blatten, gav bostad och extremt generösa bidrag till denne?

Jag anser ingenting om hur hon borde känna. Det bekommer mig inte och det får hon stå för själv. Hon och hennes familj har väl samma rätt som alla andra att enligt FN:s flyktingkonvention söka asyl. Processen är säkert jobbig. Någon knäcks kanske. Någon blir bitter. En annan tar det med ro.

Det står henne fritt fram att tycka. Jag tycker också att medborgarskapscermonin är onödig då vi delar ut medborgarskap på allt för lättvindiga grunder (bland annat till Naher). Jag kan också förstå att man som barn upplever asylprocessen som oerhört jobbig.

Men Naher går ett steg längre. Hon vill ha en ursäkt av Sverige för att hennes familj gick igenom en asylutredning som hon ansåg jobbig. Hon vill att en ursäkt ska ersätta cermonin.

Det är i kravet på en ursäkt som kritiken ligger. Det andra är bara ointressant gnäll.

Ännu en i raden av MENA:iter som spyr galla över Sverige och svenskarna. Jämför med tex. kineser och thailändare som i det tysta jobbar på och integreras i samhället.

Varför skulle hon behöva vara så tacksam för att hennes föräldrar tog henne hit? Om hon är 33 år idag var hon sju år gammal 1989 när hennes familj sökte asyl här. Det var inte hennes beslut att komma hit. Att hon skulle ha fått "extremt generösa bidrag" av svenska staten tvivlar jag på.

Om det bara hade varit hennes sak som andra inte ska bry sig om så kanske hon inte skulle skrivit en ledarkrönika i Aftonbladet om det dagen före nationaldagen, eller? En galen tanke bara.

Det råder redan ett ansträngt läge i Sverige där allt fler inser att situationen är ohållbar och att invandringen inte alls är den välfärdsräddare som utlovas, trots att självaste public service så sent som häromdagen pumpade ut flertalet artiklar om hur flyktinginvandringen innebar ett "kompetensregn" över Sverige och att den stora utmaningen var hur vi skulle hantera all denna kompetens och kunskap. Trots att Arbetsförmedlingens generaldirektör gick ut och sa att vi behöver permanenta dagens höga invandring på 100 000 personer om året eftersom det finns en sådan enorm efterfrågan på deras kompetens. Likheten med Bagdad-Bob och hans försäkringar om att fienden var på reträtt samtidigt som den irakiska armén blev tillintetgjord och de allierade befann sig alldeles utanför staden är obehagligt stor.

Att i denna delikata situation gå och ut spy galla över Sveriges omhändertagande, även om det givetvis är viktigt att belysa hur vårt generösa och humana system fungerar i praktiken, är inte förenligt med någon större fingertoppskänsla. Inte när svensken avstått en god portion trygghet och välfärd för att ge främlingar en levnadsstandard långt över det globala snittet. Inget som förenklar situationen för de invandrare i Sverige som känner hur det kokar redan och inte alls uppskattar att i media ständigt bli representerade av kränkta människor med kravlistor och fördömanden.

Hon bör, liksom alla av världens medborgare, oavsett land, vara tacksam för att det finns fungerande demokratier som tillflyktsorter när det egna landet havererar. Men, det hade väl varit bättre om hennes föräldrar stannade kvar i landet hon flydde ifrån antar jag. Inte mig emot.

Hon borde skriva ett brev till sina föräldrar istället.

Jag tycker det var en förfärlig läsning. Vad är det för hat som ligger bakom en sån total sågning av ett land som tagit emot henne och hennes familj och tusentals andra likadana?

En iakttagelse jag gjort (har inga ordentliga belägg, men tror ändå): Om man jämför personer som flyttar hit från Mellanöstern eller Afrika och folk från t ex Nordamerka eller Europa, så är det den förstnämnda gruppen som verkar ha jävligt bråttom att skaffa svenskt medborgarskap.

Jag själv t ex, är född i Sverige men av utländska föräldrar. Jag är stolt över "mitt" land och mitt medborgarskap. Jag gillar Sverige, jag vill bo i Sverige, jag har fått mycket av Sverige och betalat tillbaka via skatter o avgifter, men jag har aldrig känt att jag måste bli "svensk" bara för det. Men MENA- och Afrika-invandrare verkar vilja få svenskt medborgarskap så fort som möjligt, och det finns väl anledning till det: Dom kommer från skitländer som ingen vettig människa vill bli medborgare i.

Och om man då får någonting värdefullt av det nya landet - dvs medlemskort i klubben - så får man nåt som man tycker är viktigt. Då kan man väl för fan visa lite uppskattning om man väljer att skriva nåt dagen innan landets nationaldag. ALLA ska väl få kritisera företeelser i Sverige. Men tonen i hennes betraktelse var hatisk, tycker jag. Det känns helt åt helvete.

Om hon skrivit detta i Frankrike hade hon nog fått ordentligt på skallen - tänk på Zlatan och skit-lands-debatten. Om hon skrivit det i Ryssland hade hon fått fly igen. Men i Sverige verkar allt för många (offentliga) personer lida av nån slags nationalmasochism. Man verkar gilla att nån pissar på ens land (och helst om det är nån från ett skitland i MENA eller Afrika).

För 2500 år sedan skrev Euripides: Den som gudarna vill förgöra, gör de först galen. Undrar vad gudarna har emot Sverige?

Flera saker. Hon kan ha vilka åsikter och känslor hon vill runt Sverige, sin familjs asylsökarprocess, nationaldagen och den där medborgarskapscermonin och det är okomplicerat så långt. Men hon väljer att använda Aftonbladets ledarkrönika som plattform och då är det inte längre privata funderingar. Hon gör det här till ett ämne som folk ska tycka om- vilket är ledarskribenters uppgift. Att hon får reaktioner är inte konstigt.

Innan valet 2014 brukade det här slaget av sura artiklar från diverse vänsterskribenter bemötas med tystnad från i stort sett alla etablerade och/eller normala människor på sociala medier och med förväntade applåder från twittervänstern med ord som "en viktig text" etc. Den här gången blev mottagandet mer blandat vilket säkert väckte obehag. Al Naher upplever det säkert som en ny åsiktskorridor men det är det inte.


Det behöver hon inte vara. Frågan är varför det är så viktigt att dra in sig själv i resonemanget i anslutning till nationaldagen? Är Al Naher nationaldagen? Är Al Naher representativ för personer som fått svenskt medborgarskap? Är medborgarskapscermonin ett uttryck för krav på tacksamhet eller är den kanske bara en högtidlighet av samma typ som markerar andra livshändelser när man träder in i en social och/eller juridisk gemenskap?

Vad gäller bidragen. Sverige ger invandrare med uppehållstillstånd mycket långtgående rättigheter när det gäller sociala förmåner av olika slag. I många avseenden är icke-medborgare likställda medborgarna. Det gäller socialförsäkringssystemet i sin helhet, utbildning, studiemedel och hälso- och sjukvård. En sak kan vi i alla fall säga med säkerhet. Al Nahers liv hade sett helt annorlunda ut hon levt det i Irak eller Syrien. Det vore klargörande om hon svarade på vad hon hade föredragit- oavsett om hon är tacksam eller ej.

Det är en intressant utveckling vi ser just nu, med företrädesvis utomeuropeiska invandrare som som öppet är rasister mot vita svenskar i rikstäckande media utan att någon riktigt ifrågasätter det. Någon gång i programmet Debatt på SVT så satt det en utländsk tjej och pekade på vita svenskar och hojtade att de var "rasister" och "privilegierade". Otroligt bisarr syn. Sedan finns det någon utländsk snubbe som driver en sida vid namn Vita Kränkta Män. En öppet rasistisk sida som ingen ifrågasätter. Sedan finns det väl någon utländsk tjej som har startat någon form av rasregister där hon kan se hur många vita svenskar det finns på olika arbetsplatser, och om det finns för mycket vit hud på en arbetsplats så är det tydligen ett problem som måste åtgärdas. Sedan så har vi ju den där rassebruden från Vänsterpartiet som stör sig på vit hud och tycker att det finns "för många vita män" i sitt eget parti. Och nu detta. Nu ska svennar be Somar Al Naher om ursäkt för att hon var tvungen att vänta lite på sitt livslånga uppehållstillstånd, och som tycker att det är kränkande att bli svensk medborgare. Och så vidare, och så vidare.

Det riktas väldigt mycket genuin hudfärgsrasism mot svenskar just nu.

Och värre kommer det bli, lita på det.

Grejen är att den skrivs som ledarkrönika dagen innan nationaldagen och att hon typ bara kastar skit på Sverige och sedan vill ha en ursäkt från landet för att hon ens fick komma hit. Det är ju så sanslöst så det finns inte. Det är väl ganska mycket att bli rätt upprörd över det...

Jo man undrar varför det i princip bara är vissa som gör detta. De flesta andra som de från Asien eller Sydamerika för den delen verkar mest vara som folk är mest och som man själv skulle bete sig i ett nytt land. Inte hålla på och skrika och begära en massa saker. Inte heller jämnt och ständigt visa tacksamhet. Det är det ingen som begär att man ska göra. Men just inte ställa krav och absolut inte tycka att landet ifråga man kom till skulle be om ursäkt för att man ens fick komma dit... Det är ju helt absurt och det är endast i Sverige av idag någon öppet kan tycka något så idiotiskt.