Gammelmedias annalkande död

UR-chefen och gamle (röde) journalisten Erik Fichtelius skriver en extremt lång, men för träden intressant, artikel.
http://www.svd.se/public-service-ar-inte-ett-hot-mot-pressen/om/debatt

Framförallt konflikten mellan Public service och vanliga kommersiella medier, det är tydligen en strid på kniven...
Gammelmedierna vill kapacitet sig presstöd, men frågan är om det är något som på sikt påverkar medielandskapet. Public service som enda nationella median. I övrigt sköter bloggare, forum och specialintressen nyhetsförmedlingen.

Bitvis en myt de flertalet bloggare är värdelösa inskränkta och driv oftast av en egen agenda. Att leta bland drösvis med bloggar för att hitta t.ex ekonominyheter, debattartiklar, kultur innebär på inget sätt någon fördel för mig. Däremot kan nischsajter fylla en funktion. Men om dom ska vara kvalificerade så krävs någon form av finansiering för att det inte ska förbli någon form av blondinbella journalistik

Men vissa bloggare är ruskigt bra. Titta bara på hur ledarskribenterna är bloggare "on the side" Det skulle de sannolikt fortsätta med om tidningen går i putten.

Jag tror det kommer utvecklas nya medier utifrån hybrider av organisationer och näringslivsintressen. Flera sådana försök finns redan, men de har ingen möjlighet att växa så länge gamnelmedierna "proppar igen".
Men i takt med att folk irriterar sig på reklamen i gamnelmedierna kommer fler och fler att gå över till sajter som drivs av intresse.

...och dessa bloggare ska leva på luft?

Internet gör det möjlighet att slå sig in med mindre resurser men intäkterna måste komma någonstans ifrån.

Dör tror jag att du är något på spåren.Olika former av samarbeten mellan civilsamhället och media. Olika former av sponsring och samverkan kan vara en framkomlig väg. Däremot är jag tveksam till att t.ex timbromedia eller lomedia har någon framtid utanför de närmast sörjade. Tror att olika former av samverkan på lokalnivå har störst förutsättningar att lyckas. Men även att journalister som är kompetenta skulle kunna bli innehållsleverantörer till ett antal publikationer

Apropå att Metro ljög om sin upplaga för några dagar sedan noterade jag idag att Aftonbladet stoltserar med:

"Över 3 miljoner läsare varje dag*
*Enligt Sifo."

Enligt Aftonbladet själva läses de alltså av ca 1/3 av Sveriges befolkning, vilket jag starkt betvivlar. Även om de nu räknar med alla besökare på deras hemsida och appar.

Bara deras app har ju en miljon nedladdningar så...

I dagens Sverige är det oftast PR-konsulter och personer sm är tränade eller anställda av någon tankesmedja som är drivande, de som syns och hörs inom media. Särskilt i "debattmedier" - tidningar, ledarsidor, debattböcker, rapporter, drevskapande journalistik osv. Det mönstret skulle säkert föras vidare till bloggar och facebook om dagstidningarna försvann; många "åsiktsjournalister" och agendaskribenter som t ex Lady Dahmer, Dick Erixon, Johan Norberg, Linna Johansson eller Isobel Hadley-Kamptz har eller har haft bloggar vid sidan av sin karriär i gammelmedia. De här figurerna och deras sponsorer och kompisar spelar inte på samma planhalva som den vanlige Svensson som startar upp en blogg om politik eler medier utan den typen av stöd.

Ledarskribenten eller tidskriftsredaktören som också bloggar har en helt annan slags plattform än "hemmabloggaren", betydligt större resurser och mer erfarenhet av att snida till (och följa upp) ett inlägg så att man döljer svagheterna i det som står där.

Jag håller med om att dagens svenska tidningar är klart undermåliga, men det finns ingen anledning att tro att vi, om de försvann, skulle få en armé av engagerade, öppna, hederliga och frifräsande bloggare som var ingens hundar och som gjorde det jobb t ex lokaljournalister eller film/litteratur/musikkritiker förväntas göra, ideellt och för kaffepengar eller crowdfundat. I stället skulle vi få ännu mer PR-konsulter (sofister) än idag. Vad som behövs är nog en ny generation tidningar (och kanske rado/webbradio/podcasts), det finns ju minst en miljon svenskar i vuxen ålder som har tappat förtroendet för gammelmedia och som i stort sett bara läser av de stora stockholmsdrakarnas innehåll som spinn, billgt skruvade historier och åsiktskampanjer. Nog finns det underlag för andra och bättre (dags- och vecko)tidningar här i landet, men inte med de nuvarande storägarna.

Det kan nog stämma, mobilen hade vecka 22
ca 5,4 miljoner unika webben 4,8 miljoner lägg till några hundra tusen tidningsläsare.
På webben kan vi anta att många går in från hem och jobbdator vilket gör att vi kan halvera siffran för att få personer (2, 7 miljoner) naturligtvis en stor dubbeltäcklning
Mellan mobil och webb och sedan många som enbart läser tidningen
Så tre miljoner låter fullt rimligt. Dvs aldrig har så många läst Aftonbladet så när det gäller att få läsare är det ingen kris

Inte på luft. De kan ha annat jobb för brödfödan. Det som driver dem är inte pengarna utan intresset i de frågor de skriver om och det försvinner inte för att deras tidning dör.

Delar den analysen. En lokaltidning som dör kan lätt drivas som blogg av någon eller några drivna "lokalreportrar". Kan få spons av kommunen (driv som förening) eller lokala företag.

Sedan finns även ett sug på duktiga åsiktsskribenter. Det krävs trots allt viss kunskap och förmåga att uttrycka sig vettigt och intressant. Några är nämnda. Tänk att företag precis som podd-sponsring idag fungerar kan de sponsra en blogg på samma sätt. Skillnaden mot Blondinbellas o liknande är att dessa skriver om och promotar produkter som betalar för det.

Tror att ni missbedömer ett par faktorer här. Dels hur mycket pengar det kostar att driva en dagstidning. och att göra verklig journalistik månad efter månad. "Riktiga tidningar" lägger stora pengar inte bara på journalisternas löner utan även t ex

- på marknadsföring
- på jurister, för att de ska ha koll på hur de kan formulera sig i en ömtålig fråga och med en kapitalstark motspelare som skulle ha råd att stämma dem ner i marken
- på professionella bilder (den breda publiken idag tar attraktiva bilder och video för givet)
- på webbsäkerhet och dator-/smartphone-service
- på resor för sina journalister (hur mycket kostar det t ex för ett halvdussin rena "fritidsjournalister" om de ska bevaka Bokmässan i Göteborg eller Almedalen? vem betalar?)

Dels sponsorers vilja att bara överlämna pengar månad efter månad till ett gäng 'medborgarjournalister' enbart för att vara hyggliga eller skaffa sig cred. De kommer nog att vilja ha litet mer hård kontroll än så över vad som skrivs och hur. Skulle du lita på en lokaltidning som ekonomiskt satt i kommunens eller den stora fabrikens knä? Om Ericsson eller Lindex eller Elgiganten sponsrar en tidning vill de nog också ha kontroll, även om varken de eller redaktionen kommer at vilja visa upp denna kontroll utåt.

Sverige är ett litet land och det går inte riktigt att jämföra med t ex USA, där det finns en uppsjö av stormrika universitet (icke statliga) och stiftelser och där kulturföretag, museer och tidskrifter kan få betydande sponsring från olika företag och mångmiljonärer. I USA är sponsring av den typen avdragsgillt i taxeringen för givaren, det har den aldrig varit i Sverige. Den skillnaden betyder oerhört mycket för vad man är beredd att "bjuda till" utan att det handlar om ett definitivt köp av content för sponsorn.

Dessutom tittar journalister ofta på material flera dagar eller veckor innan det släpps officiellt, t ex tv-serier, propositoner, planförslag, nya böcker. Utan att betala. Den framförhållningen kommer Svenne i Huskvarna inte att ha, och det ger ett betydande underläge som blir svårt att bryta. ("Mediebloggare" eller pr-folk som får dessa utskick gratis genom sitt vanliga jobb, kan ta med sig den fördelen till bloggen)

Om vi fick en mediemarknad där dagspressen till stor del ersattes av bloggar och medborgarnas egna webbmagasin så skulle en del av dessa garanterat drivas av personer som hade dolda bindningar till olika backers, som garanterade att "det här ska ni skriva mycket om, men det här skriver ni inte alls om". Och dessa sajter skulle ha betydligt större genomslag än den lokala gruppbloggen från ett gäng som skrev halvt på sin fritid.