Straffskatt på engelskaanvändning.

Språket är som känt den tyngsta och viktigaste kulturella draghästen i ett samhälle. Det ger oss gemensamma referensramar sinsemellan, det förutsätter sättet vi tänker på m.m.

Jag läste för ett tag sedan något av Per Gudmundson på Svd, (Kanske det bästa journalisten inom mass- och gammelmedia, även om han är lite för marknadsliberal), där han skrev om hur PUB i centrala Stockholm skulle byggas om till ett hotell och slutligen även döpas om till "Scandic haymarket".

http://www.svd.se/utmaning-eller-systemkollaps

Han tar ju upp en hel del intressanta saker, men det första jag tänkte när jag läste om det avskyvärda "Scandic haymarket", är hur stor mängd av Sverige som är just på engelska och hur man genom öppnandet mot världsmarknaden inte verkar bry sig om hur den inhemska kulturen riskerar att ta stryk på lång sikt, om man utesluter svenskan från vardagen.

Hur får man bukt med det här då?
Man tittar söderut, förstås. Danmark är det i särklass friskaste landet i skandinavien, och jag tycker nog att Köpenhamn, i det avseendet, skall vara "the capital of scandinavia". Här har dansk folkeparti lagt fram ett sådant lagförslag:

http://www.svd.se/straffskatt-pa-engelska-for-att-skydda-danskan

Vad tycker ni andra om detta, och har någon annan tänkt på den angloamerikanska social- och näringslivsromantiken?

Tycker svenska språket låter illa. Om vi gick över till danska hade det varit bra. Låter bättre än både svenska och engelska.
Antar att jag är ganska ensam om att tycka det. Många verkar ha något emot danska språket.

Instämmer helt i det förfärliga med den anglosaxiska kulturinflytandet. Det tyder på ett betänkligt lågt nationellt självförtroende när man inte riktigt litar på slagkraften i det egna språket.

Självklart måste något, eller möjligen några saker, göras åt detta. Om straffskatt är en lämplig/fungerande väg är jag osäker på, men alldenstund Sverige är världsmästare i skatt, så skall vi väl inte låta den vägen vara oprövad. Framför allt önskar jag ett politiskt och medborgerligt engagemang för det svenska språket, motsvarande det som finns på Island.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/64209?programid=411


Danska? Har Du slagit Dig?

Den där rotvälskan som inte ens är ett läte, utan ett lyte, bör man akta sig för. Danska barn drabbas hårt av danskan.

http://spraktidningen.se/artiklar/2012/10/stackars-danska-barn

Jag får hålla med min partner in crime, och dessutom slå ett slag för att lära invånare invandrartäta områden att tala korrekt svenska. Ska man nu ha SFI så kan man väl till minstingens lära dem att inte säga bruschan och andra märkliga saker. Jag betalar faktiskt skatt för det här.

Precis så! Jantelagen som i många fall håller oss på jorden, spelar oss numera självförstörande spratt.
Jag har ofta tänkt på hur de flertalet i antagligen samtligas umgängeskretsar, mer eller mindre ratar svenska filmer för att "svenska låter ju så löjligt!" eller något annat trams, helt utan självdistans.
Svenska filmer blir helt enkelt mer exotiska för det svenska folket för varje år som går.


Nej, jag vet inte om en skatt är riktigt. Men det finns en medveten debatt om det i Danmark i alla fall.
Ja, själv uppskattar jag skiten ur SRs "Språket". Fenomenalt program! Men som du säger, det saknas ett allmänt medvetande om det hos folket. Vilket är bedrövligt.
Det är lite kul men samtidigt vemodigt när du nämner Island. Jag har nämligen en vän från Island som länkade mig denna artikel i veckan:

http://www.pri.org/stories/2015-06-02/will-icelanders-one-day-ditch-icelandic-english
Han vittnar om att samma sak givetvis sker i det kulturellt bräckliga Island, trots deras utomordentliga språkinstitutioner.

Jag ska säga det förbjudna och föreslå ökad protektionism. Främst riktat till de svenska böndernas marknader och framförallt tills landet återfått en god sinnebild av sig själv och sin nationella identitet.

Det är ju givetvis givet, kan man tycka.
Det är ju en del av ett mycket större problem, och då tänker jag inte på massinvandringen som i sig är en stor bidragande faktor till allsköns problem, däribland språket, utan skolan.
Den mjäkighet, kunskapsrelativism, historierevisionism och allmän icke disciplin i klassrummen som accepteras och lärs ut i den svenska skolan är ju inte direkt lösning på de problem som skapats av den nämnda intuitionens forna elever.
Otäckt självdestruktiv nedåtgående spiral.

Nja, jag vet inte om jag tycker att danskan är på något sätt finare än svenskan, engelskan kanske. Det talar nästan enkom i vokaler, som om de skurit av sig sina tungor.
Deras tankar och idéer låter dock mycket bättre än de svenska som för tillfället läggs på bordet.

Jag tänker generalisera lite och påstå att du är från södra Sverige, då jag finner att flera skåningar hellre anammar Danmark i dagsläget. På sätt och vis kan jag i och för sig förstå det valet.