Psykiatriker den mest usla yrkesgruppen?

Ja, som titeln mycket riktigt säger så är det frågeställningen för denna tråd.
Jag har i viss mån haft erfarenhet av psykiatriker och jag har slagits av vilken nollkoll de har på saker och ting, där mycket faktiskt är spekulativt nonsens.

Jag antar att det ligger i sakens natur, jämför man med en "riktig" läkare som t.ex. en kirurg så blir det ju omedelbar återkoppling på kvaliten i arbetet när han gör fel, och blir det upprepade fel så blir han inte långlivad i sin yrkesroll.

En psykiatiker kan däremot ha fel rätt ofta utan att det blir uppenbart, så de som ofta gör feldiagnoser och spekulativt nonsens kan arbeta relativt ostört och tom förvärra för patienten då övrig psykiatri leds på fel spår.

Det är alltså min uppfattning efter det tvivelaktiga nöjet att ha sett hur många psykiatriker arbetar, så känns detta igen eller har jag bara haft otur?

Många med psykiska problem ser ju all vårdpersonal som någon slags fiender. Men så är sällan fallet. De psykiatriker jag känner är professionella & seriösa. Däremot finns det ju en del andra, både psykologer & andra mer eller mindre påhittade terapeuter som valt yrket för att dom inte själv mår så bra psykiskt. Det blir sällan bra.

Hjärnan är så mycket svårare.

Hm. Jag har tyvärr behövt träffa åtminstone 10 st, och det var väl på sin höjd en av dessa, en ung ST-läkare, som var rätt dömande i sitt sätt och brast i sitt bemötande rent allmänt.

Edit: Dvs, det brukar vara väldigt intelligenta människor med medmänsklighet.

De psykiater som jag har träffat har varit mer eller mindre märkliga personer...

Min räddade mitt liv.

Psykiatri är en annan del av sjukvården. Om sjukvården skulle vara ett hus så skulle psykiatrin vara det mögliga skithuset i källaren med läckande rör som folk drar sig för att använda. Två skilda världar. Vanliga läkare och psykiatriker kallar sig båda för läkare men eftersom psykiatrikern oftast inte har koll på ett skit så borde dom inte kalla sig själva för läkare. Jag hade respekt för psykiatrin för 10 år sedan men idag har jag ingen som helst respekt för psykiatriker och många andra inom psykiatrin. Har sett hört och varit med om för mycket inom den för att kunna känna förtroende och respekt. Dom arbetar efter teorier och tro. Dom testar sig fram med olika kemikaliska "lösningar" näst intill helt i blindo. Så har dom alltid gjord.

Varför är samhället fullt utav galningar som springer efter folk med järnrör och yxor, många, många som mår så otroligt dåligt trots att psykiatrin pumpar ut så mycket piller som skall vara så fantastiskt bra. Det kan man ju fundera över.

Nej, vårdpersonal är inte "fiender". Personligen så har jag blivit opererad och det gick jävligt bra tillslut efter några komplikationer. Det sista som du påstår är mest en gammal myt.

Då har du kanske haft tur, kan medge att majoriteten hållit godkänd standard (Obs! Inte det samma som bra!) men det finns en skrämmande stor minoritet som fumlar i blindo med illa genomtänkta diagnoser som inte alls hållit vid en närmare granskning.

Enligt min erfarenhet är det väl kanske hälften som kan underlätta en del, en fjärdedel som gör varken till eller från, och så en sista fjärdedel som har så nollkoll att de tom kan förvärra.

Dömer som sagt inte ut alla psykiatriker, men säger som sagt att det finns skrämmande många stolpskott jämfört med övrig läkarkår där man åtminstone kan förvänta sig en viss standard.

Ja, jag har nog aldrig träffat på nån psykiater som är direkt dum. Menar bara att de brukar vara lite udda personer. Men om jag blev läkare så skulle jag absolut välja att bli psykiater, mer än en "fysisk" specialistläkare.

Jag har träffat 4-5 st igenom åren och 3 av dom var själva fucked up. Jag vill ha hjälp av en "frisk" psykiater annars stänger jag av.

Den ena var en idiot som inte ens mötte mig halvväggs och var även en trångsynt besserwisser. Den andra satt och stirra på mig i flera sekunder utan att säga något och det var klart att jag hade pratat till punkt. Efter ett tag fråga jag: vad stirrar du på? Då blev det en mindre shitstorm hehe

Den tredje lämna direkt efter jag fått ett mindre sammanbrott. Verkligen "rude" som man säger på engelska. Vad hans problem var vet jag inte men han var mer ok när jag träffa han senare.

Yea, sen finns det här typen av sliskiga små ormar med kluvna tungor som dras dit som något slags impotent sätt att få makt över andra genom att intala både sig själva och andra de hjälper dem - för att de satt sig på så höga hästar de inte behagar kliva ner på marken och se sin egen tattighet.

Den typen av äckliga små män som kryssar runt på forum på internet och försöker upprätthålla någon bild av sig själva som outtalat intelligenta och intellektuella som något taffligt uttryck för ett kuvat ego de inte klarar av att uttrycka på annat sätt iom mamsen kastrerade dem när de var små.

Ett kuvat ego som dresserats till att underkasta sig och identifiera sig med vad nu för slaga organisation eller person som verkar auktoritär, då gäller det att snabbt kasta sig dit och slänga ur sig någon kluven ursäkt för deras beteende.

Precis som mamma lärt en. Hahahaha