Barometern är en av de borgerliga landsortstidningar som kan sägas utgöra den ledande, länge ensamma, oppositionen mot massinvandringsparadigmet och allmän intellektuell slapphet och en välgörande brasklapp mot klappmongoismen. Ännu så länge är de den mest konsekventa opponenten, eller dissidenten. Tiden och fördärvets tilltagande tryck, konsensuskartans skriande diskrepans mot terrängen gör sig gällande. Men Barometern har inte rätt i allt; i följande ledare av Annika Borg kan man se hennes appell för ett modernt psykologiskt försvar som ett instrument att kontrollera den egna befolkningen, man kan även se den omedvetna driften med den befintliga propagandan i SVT som mörbultar varje tänkande individ med preparerade urval av "nyheter" som ständigt vinklas och presenteras utifrån permanenta teman: mångfald (läs: antivit), genus (läs: antiman alt. antivitman), med offerskap, misär och strukturer som stående dramaturgiska knep.
Viss om att höra till den goda sidan och veta vad som är bäst så finns det ingen anledning för svenska MSM att förmedla de olika intressenternas perspektiv och incitament, istället nöjas med att tillhöra rätt sida om de så journalistiskt populära konfliktlinjerna, och inordna sånt som kan tala för det goda narrativet och bortse från resten.
Citat:
Ett aktuellt exempel är rapporteringen om krigsslutet, som firades i början av maj. Svenska medier kablade ut det Ryssland ville: segerdagen skildrad som en militär uppvisning à la Sovjet och med fokus på Putins trumpenhet inför att västs ledare inte kom till honom i Moskva. I väst är dagen en minnesdag för sårade och stupade, snarare än ett tillfälle att spänna musklerna. Det ger perspektiv på rapporteringen.
Nej, det följer traditionen: Segerdagen (день победы) firas alltid med pompa och ståt. Sverige kan än idag inte erkänna intellektuellt, än mindre relatera emotionellt till, sin i människohistorien tursamma och fega fred i drygt två sekler.
Citat:
Det finns även en svensk naivitet, som tycks hindra insikten om hotbilder. Ett exempel är Stockholms stad utskällda strategi mot våldsbejakande extremism. De rödgrönrosa politikerna i Stadshuset föreslog att hela välfärdsapparaten skulle kopplas in för att stödja de hemvändande IS-krigsförbrytarna. Att förslaget ens var möjligt att utforma, visar att beslutande politiker inte kan identifiera ett hot ens när de har det framför sig. Denna oförmåga avspeglas i befolkningen i stort. Behovet av en myndighet med specialuppgiften att bygga upp ett modernt psykologiskt försvar är akut.
Det kan jag skriva under på. En oförmåga grundad i historielöshet, inkompetens, pseudodebatter och förfelade viljeyttringar unnade dem som tursamt kunnat trygghetsvaggas hela sina liv. Denna lycksaliga ynnest jobbar de aningslösa våpen - tillsammans med rovgiriga entreprenörsintressen under liberalismens flagg - med att förskingra, genom massinvandring och denationalisering. Fienden finns på närmare håll än Ryssland. Statsfeminismen och islamismen är de sanna hoten, de är nationella självmordsföreteelser och de underblåses av våra oikofoba politiker och mainstreammedierna.
http://www.barometern.se/ledare/effektivt-skydd-saknas/