Citat:
Ursprungligen postat av
BWisser
Men fatta att det har inget med saken att göra huruvida det krävs uppsåt eller inte, det är en senare fråga för åklagaren, inte för de som ingriper mot mannen.
Vi tar det igen: Inget giltigt färdbevis = misstanke om bedrägligt beteende = rätt till envar.
Citat:
Ursprungligen postat av
BWisser
Försök att slappna av och inse att AB:s filmklipp är helt irrelevant för händelsen och visar inget av vikt. Vägrar resande att uppvisa giltigt färdbevis finns misstanke om bedrägligt beteende, detta har fastslagits flera gånger i högre rätt. Att vägra följa tjänstemans uppmaning att kliva av är förgripelse mot tjänsteman alt våldsamt motstånd.
De är som jag sagt brott som har fängelse i straffskalan och gör att de kan och får nyttja nödvärnsrätt med våld som inte är uppenbarligen oförsvarligt. Får du in det i skallen eller ska du fortsätta tjafsa med folk som kan mer än du?
Nej. Bedrägligt beteende förutsätter uppsåt. Det stämmer vidare inte att väktaren/kontrollanterna har nödvärnsrätt, de har inte angripits av busschauffören, det man kan diskutera här är snarare envarsgripande, 24:7 RB.
Misstanke om bedrägligt beteende från väktare och kontrollanter räcker inte för rätt till envarsgripande, det krävs att gärningen är brottslig och sker på bar gärning. Det finns inget stöd för att busschaufförens gärning är brottslig, då han sannolikt är i villfarelse och därmed saknar uppsåt i förhållande till bedrägligt beteende 9:2 1 st. BrB "vilseledande" respektive 9:2 2 st. BrB "ej rätt för sig".
Av rättsfallet NJA 1978 s. 67 kan den som griper någon som faktiskt inte gjort sig skyldig till brott dömas för ofredande. I doktrin har man ansett att det utifrån detta rättsfall ska krävas en viss bevisstyrka avseende den gripnes brottslighet, för att envarsgripande ska få ske. Det krävs inte en fullständig säkerhet, men en någorlunda säker bedömning. Därför kan väktarna och kontrollanterna ha gjort sig skyldiga till olaga frihetsberövande eller det mer rimliga, ofredande. Däremot skulle dem kunna åberopa putativt envarsgripande.
Min tes är i vart fall att det du säger är felaktigt, blotta misstanken ger inte rätt till envarsgripande. Det måste finnas något samband mellan gärningen och misstanken och denna bör vara någorlunda grundad. I detta fall anser jag inte att det är helt klarlagt att busschauffören gjort sig skyldig till brott, om vi bortser från uppgifterna om att han bet något. Jag är vidare intresserad av den praxis du åberopar. I vilken överrätt har "detta fastslagits flera gånger"? Länka gärna de domarna, jag är öppen för att ändra min uppfattning.