Vilken film såg du senast?

Ja, och? Visst, jag kunde kanske skrivit "scen" istället för "film" men jag syftade, ganska tydligt vill jag nog påstå, på en särskild scen i min kritik.

Som det står på IMDB:
Fortsätt gärna ge mig oförtjänta whocos.

Älskar också Pearl Harbor, tillsammans med Armageddon är det Bays mest underhållande film. 5 av 5 lätt!

Vad jag vet har jag ingen psykisk störning, men kanske ska kolla upp det. Tack för uppmaningen..

Kanske inte psykiskt störd men du har fruktansvärt ostig filmsmak.

Det säger jag inte emot, ser det dock inte nödvändigtvis som något negativt.
Såklart ser jag bristerna i Pearl Harbor, men jag fann den väldigt engagerande och gripande helt enkelt. Dock tycker jag inte den är så där överdrivet flaggviftande. Mer en banal kärlekshistoria än något annat. Krigsscenerna är förövrigt grymt välgjorda.

Den är helskön. Måste se om den snart!

Just så, ja alla med sitt..

Haha, Den känns verkligen som en sån där - love it or hate it grej

Det var ett skämt, om det inte framgick. Jag får hålla med om att många av krigsscenerna är välgjorda men det räckte tyvärr inte för mig. Nu ser jag däremot att jag skrev 2/10, det ska vara 3/10!

Fantasia (1940)
Av Walt Disney

Disneys Fantasia är ingen barnfilm. Om jag visat Fantasia för min lillebror hade han lämnat soffan innan den första sekvensen överhuvudtaget var klar. Om man däremot är beredd på en mycket ovanlig upplevelse för den tålmodige, är Fantasia något man aldrig sliter blicken från.

Under två timmar hinner vi uppleva Jordens uppkomst, evolution och dinosauriernas liv, grekisk mytologi med Pegasus och Centaurernas kärlek, ett underligt dansnummer med flodhästar, strutsar och krokodiler, och slutligen den mäktiga finalen med Satan och hans demoner, som ger både små och stora kalla kårar. Alla dessa små segment varvas med abstrakta mönster och former som sveper omkring till musiken. Hela produktionen genomsyras av naturens skönhet. Vi får se blommor, vatten, eldar och djur som dansar och rör sig i takt med musiken. Den osammanhängande strukturen kan kännas underlig till en början men man vänjer sig snabbt och blir varm i kläderna med hur filmen är uppbyggd. Det är en härlig resa, men själv föredrar jag delarna med en story som den kanske mest kända delen med Musse Pigg och den magiska kvasten. De helt abstrakta delarna är väldigt fina att titta på, men kanske hade gjort sig bättre i något mindre projekt än i en två timmar lång film. Disney har ändå lyckats balansera ut de estetiska delarna med det som faktiskt har en berättelse att komma med.

Framför allt är Fantasia ett försök att kombinera klassisk musik och animation. Jag tycker väldigt mycket om hela idén med att visualisera ljud med små berättelser och bilder i rörelse, något jag själv brukar göra när jag lyssnar på musik. Det är mästerligt och fantasifullt gjort. Dessa två viktigaste komponenterna i Disneyfilmer lyser starkt genom hela filmen. Även fast det är väldigt sällan, kan jag få känslan av att jag hör och det jag ser inte hör ihop, men någon riktig kritik är svår att ge. Vad som passar ihop med vad är så subjektivt och framförallt personligt. Det känns larvigt att döma ut vilka associationer tecknarna får av ett musikstycke, och när det mesta känns klockrent vill jag inte döma ut vad som fungerar och inte. Försök att återuppliva Fantasia-konceptet gjordes med Fantasia 2000, som många anser vara undermålig. En ny version, tillsammans med Pixar, hade varit fantastiskt roligt och intressant, så det är bara att hoppas på det bästa inom en snar framtid!

Animationerna frestar en att analysera dem, vilken symbolik de bär på och hur man kan koppla det som händer på duken till deras motsvarande musikstycken. Det är svårt att hålla sig borta från att analysera, men jag tror att det är nödvändigt. Fantasia är impressionistisk och existerar på ett plan som får en att tänka på Terence Mallicks filmer. Det är svårt, men försök att koppla bort hjärnan när ni ser Fantasia. Öppna istället öronen och ögonen och ta bara in upplevelsen på samma sätt som man gör med en vacker tavla eller en underbar skiva.

Visst finns det små detaljer man kan klaga på. Alla segment håller som sagt inte samma höga nivå, Mellanscenerna med orkesterledaren som förklarar vad vi kommer se fyller inget syfte, och den kan kännas lite väl lång för att vara en samling småfilmer. Men detta experiment från 1940 har allt en disneyfilm bör innehålla. Den är vacker, mysig, rolig och stundtals även kuslig. Allt som allt är Fantasia en upplevelse som ingen filmälskare får missa, och av mig får den en Stark Rekommendation.

Hehe. Får ursäkta i så fall, hade varit ute på krogen, och precis hemkommen från en efterfest. Så var inte riktigt klar i huvudet då. Men var bara lite irriterad efter allt hat mot filmen, även om jag som sagt egentligen förstår kritiken i sig.

Du menade inte 1/10 då?

Ingen fara!
Haha, nej, riktigt så dålig var den inte, och jag är väldigt snål vad gäller ettor (på en tiogradig skala). 1/5 får den men en "stark" sådan, alltså 3/10. Som jag dessutom sänkt In Which We Serve (1942) till, så nu ligger de på samma betyg.