Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Allt finns mycket väl beskrivet i Resningsansökan (sid. 62-66).

https://dl.dropboxusercontent.com/u/15766591/JA%202011-09-08%20Resningsansökan%20advokat%20Thomas%20Olsson%2 0QUICKARKIVET.pdf

I övrigt rekommenderar jag en hel del personer i den här tråden att göra sig besväret att läsa de Resningsansökningar som finns tillgängliga på Josefssons sida.
http://www.josefsson.net/49-quick-arkivet/213-resningsprocessen.html (längst ner på sidan)

De är mycket väl underbyggda med hänvisningar till förhör. Även om bilagorna inte finns där så är det ju ändå så att det hänvisas till dem så det kan ju inte vara påhitt.

Efter att läst dessa är det än mer helt obegripligt att Lambertz och CvdK skriver som de gör i sina böcker. Lambertz bok har jag ju faktiskt inte läst men med de citat som varit ute i pressen så tycker jag mig kunna påstå det.

En sak som jag funderat över och som skribenter klar bättre på juridik än jag kanske kan svara på är
Hur kommer det sig att "cirkus Kwast" turnerade land och rike kring och väckte åtal i olika tingsrätter.

I flera av fallen bör det funnits polisutredningar, vem bestämde att Cirkus kwast skulle ta över både som förundersökningsledare såväl som utredare (Penttinen). I normalfallet faller väl utredningen på polismyndigheten som ansvarar för den ort där ett brott blivit begånget och förundersökningsledare utses från den åklagarkammare som är aktuell. Så kära jurister varför lät man cirkus Kwast härja runt med samma gäng i alla rättegångar och vem tar beslutet ?

Vi kanske skall börja med att ställa oss frågan, hade det anmälts någon mer försvunnen?

Alla uppenbarligen, i vart fall bedömda tillsammans. Något enskilt bevis som skulle ensamt räcka till åtal finns det väl ingen som någonsin påstått existera.

Samordningsfördelar kan man förmoda. Inte så väldigt konstigt i så fall. Samarbetet med Säter och psykologerna underlättades väl genom en utredande enhet.

Tack för ditt svar, men det var inte riktigt det jag frågade om. Vem utsåg förundersökningsledare i dessa fall. Även om kwasten var förundersökningsledare vem utsåg Penttinen som utredare. Han bör rimligen tillhör någon polismyndighet som inte var berörd av "mordfallen"

Du har naturligtvis rätt i att det så småningom blev någon form av samordningsfördel men även en risk att man fastnade i ett felaktigt tänkande. I början fanns det knappast något samordningsfördel

Ja, det var en bra fråga. Jag missade den konstiga formuleringen.

Citat:

"Under utredningen hölls också ett förhör med en anställd vid flyktingförläggningen. Denne berättade om ytterligare en pojke som kunde vara försvunnen. Pojken var mycket lik Ali och de kom från samma by i Somalia."

Så när Kastlund skriver om "mord som han med all säkerhet inte har begått" så framstår hans inställning i skuldfrågan som oklar för dig? När han sedan fortsätter det med "och som det i vart fall inte finns någon som helst bärande objektiv bevisning för", så kan det tolkas som att bevisningen skulle kunna vara ganska betydande ändå?

Bevisen är prövade och det finns ingen som helst objektivt bärande bevisning för Bergwalls skuld. Vill du hysa tvivel på hans oskuld på din kammare och tycka bevisen är korrekta eller något annat misstänkt får du förstås göra det. Objektivt sett är bevisningen obefintlig.

Kastlund beskriver läget bra nedan.



http://www.dalademokraten.se/kultur/bocker/goran-lambertz-skriver-mot-battre-vetande

Rättsväsendet sysslar som bekant aldrig med att söka sanningen eller att slå fast att någon är oskyldig. Det är därför helt betydelselöst att Bergwalls skuld inte prövades i domstol, för det enda som rättsväsendet någonsin gör är att konstatera att bevisen på skuld är otillräckliga.

Det spelar ingen som helst roll om det sker i formen av att åklagarna lägger ned det hela eller om det sker i form av en friande dom. Innebörden är exakt densamma.

Var och en får sedan dra sina egna slutsatser. Om något så är det så att eftersom det är dels efter en noggrann och ingående prövning vid resningen och dels efter en enskild prövning av de sex åklagarna som Bergwall frikänts, så är det objektivt och generellt sett om något mer troligt att han i verkligheten inte begått brotten än om han friats efter en rättegång.

Har du några invändningar mot detta sista resonemang som motiverar din inställning till hela målet undgår det mig helt. Detta är det faktiska läget och det är på denna punkt Quick-laget försöker dupera allmänheten, fast med klent resultat, genom att antyda att Bergwalls skuld aldrig prövats som om det skett i en domstol .

Det var två pojkar som hade anmälts försvunna:

"Mot bakgrund av de uppgifter SB lämnat ställdes den 13 december 1994 en förfrågan till norsk polis. Den norska polisen svarade den 22 december samma år att de sökt i sina register och funnit två personer försvunna under aktuell tid. Båda hade försvunnit från Röda korsets avdelning för asylsökande, Skallerudsbacken i Oslo. De försvunna pojkarna var: 1. Ali, Abdu-Wali Ahmed född 1971., ca 185 cm lång, mörkhyad från Somalia – försvunnen sedan den 4 mars 1989 (var ofta klädd i röd skjorta). 2. Abdelkader, Yasin Ahmed, född 1972, ca 175 cm lång, mörkhyad från Etiopien – försvunnen sedan den 12 mars 1989. Av en egenrapport som upprättats av politibetjänt Ole Thomas Bjerknes framgår att den första gång SB blev nämnd i norsk media var den 6 juli 1995 i Verdens Gang(VG). Då och följande två dagar skrevs bland annat om de två försvunna pojkarna och om SBs knytning till försvinnandena. Pojkarna uppgavs vara 16 och 17 år gamla och de försvann i mars 1989. Ett foto över flyktingförläggningen visades också i tidningen."

Pedofilen kunde identifiera en av dom vid fotokonfrontationen:

"I två pm från Rikskriminalpolisen den 7 maj 1996 framgår att såväl Ali som Abelkaders fingeravtryck tagits i Sverige, men under andra namn, och att de båda således befann sig i livet. Förhör 960511 Vid tillfället genomfördes en fotokonfrontation med SB. Innan dess hade SB förnekat att han sett något foto av pojkarna. Vid konfrontationen förevisades tolv fotografier. Han fann ett omedelbart igenkännande och pekade ut ett foto på Ali som en av de mördade pojkarna. Han kunde inte identifiera Abelkader som också fanns med bland fotografierna."

Abelkader kunde han inte identifiera, märkligt nog, det påstås ju från överåklagaren att pedofilen skulle haft en tidning med en bild av dom båda? Är uppgiften om tidningen felaktig?

"Det antecknades också i Bjerknäs rapport att SB kom till Ullevåls sykehus för att delta i en vallning som genomfördes i Norge den 24-26 april 1996. Enligt muntliga upplysningar skulle SB haft tillgång till tidningen nämnd ovan. Enligt uppgift från politibetjent Simonsson, Oslo pkm, som hade vakten, hade SB pekat på ett foto av de två avbildade asylsökandena och sagt att han kände igen honom."

Det är i anslutning till mitt inlägg ovan tydligt att det är en medveten taktik från Quick-laget, senast manifesterat i Borgströms artikel nedan, att försöka antyda att det är en brist att Bergwall skuld aldrig prövades ordentligt genom en domstolsprövning och att det därför skulle råda mer tvivel om hans oskuld än om så skett. Så är alltså inte fallet.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/claes-borgstrom-dan-josefsson-ljuger-om-resningarna-i-fallet-thomas-quick/

Följande är alltså vilseledande i hans artikel:


Bergwall är oskyldig i lagens ögon. Han är alltså friad av om än inte av hovrättsdomare, vilket är helt betydelselös. Bevisen är bedömda noggrant, först vid resningen och sedan av åklagarna, som bedömde att de inte räckte för en fällande dom. Det innebär att de är värdelösa och att Lambertz argument att bevisningen är finfin definitivt är bluff och båg.

Sedan är det förstås också helt exempellöst att Bergwalls egen försvarsadvokat sysslar med att misstänkliggöra sin förutvarande klient och delta i en grupp som i media gör allt för att tala om för allmänheten att han med all säkerhet antagligen är skyldig.

Som Dan Josefsson skriver i sitt svar till Borgström; han och Lambertz bedriver en desinformationskampanj:


http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/dan-josefsson-goran-lambertz-och-claes-borgstrom-driver-en-desinformationskampanj/

Uppgiften i resningsansökan är ju: "Markägaren Per-Gunnar Holm hördes den 26 april 1993. Denne berättade då att marken sannolikt användts som beteshage för ungtjurar under 1980."

Han visste alltså inte. Det gör ju att åklagarens utlåtande blir ännu mer märkligt.