Citat:
Ursprungligen postat av
hakro807
Om någon så är det du som inte tänkt längre än vad näsan räcker. Om vi bortser från rättviseperspektivet - att män ska kunna kontrollera sin fortplantning på samma villkor som kvinnor - så handlar det om ren empiri.
Låt oss se på faktiska siffror:
1: Det föds i runda slängar 120 000 barn/år i Sverige.
2: Det genomförs 35 000-40 000 aborter/år.
3: Det föds varje år ~5000 barn till ovilliga fäder.
1 & 3 ger givetvis att en övervägande majoritet (95+ procent) av alla barn som föds har en fader som är villig att axla faderskapet.
Jag vet inte exakt vad som döljer sig bakom punkt 2, men det är nog ett föga kontroversiellt påstående att det handlar både om fall där endast modern valt abort fast fadern vill behålla barnet, fall där bägge två var överens och fall där modern egentligen ville behålla barnet men fadern övertalade henne till abort genom lock och pock. Men alla tre fallen är egentligen samma sak rent juridiskt, det slutgiltiga beslutet har kvinnan.
Men frågan vi talar om är punkt tre, de cirka 5000 män som varje år blir fäder mot sin vilja.
Först och främst, underhållsbidraget betalar endast en väldigt liten del av alla kostnader som är associerade med ett barns uppväxt. En ofta citerad siffra är att ett barn kostar 2 miljoner under sina 18 första år. Samtidigt som ett normalt underhållsbidrag ligger på drygt en tiondel av den summan. Redan idag är det alltså samhället som tar det övervägande ansvaret för barnets kostnader. Som exempel kan nämnas att endast grundskolan och gymnasiet för en elev kostar drygt en miljon kronor. Lägg till detta subventionerad idrott, förskola, tandvård och tusen andra subventioner och du ser kanske åt vilket håll det barkar. Vi kan alltså lämna det ekonomiska bakom oss. Allt annat lika skulle kostnaden för samhället om idag alla ovilliga fäder slapp underhållsbidraget endast öka med cirka 15 miljarder. Det är kaffepengar i sammanhanget.
Allt här ovan är ju gott och väl, men den enda rimliga slutsatsen att dra blir ju att underhållsbidragen behöver
ökas, så att de täcker en större del av kostnaden för barnen.
Det är dock naturligtvis inte relevant att se på
totalkostnaden för ett barn. Det som spelar roll i sammanhanget är i första hand vilka
extra kostnader som uppstår specifikt för de hypotetiska barn vars far gjort juridisk abort.
Skattekostnaderna för exempelvis skola är naturligtvis i princip desamma räknat per barn, oavsett om ett visst barn har en eller två närvarande föräldrar. Denna kostnadspost utgör därför inte något som är meningsfullt att ta upp för att diskutera den juridiska abortens vara eller inte vara.
Du får prata för din egen ideologi, men jag som höginkomsttagare (och därför högskattebetalare) ser självklart betydligt hellre att man även fortsättningsvis använder underhållsbidrag snarare än att man drar på sig 15 miljarder i ökade kostnader. Det saknar totalt relevans hur stor procentandel av statsbudgeten som kostnadsposten utgör. Poängen är att hålla varje onödig och orimlig kostnadspost borta.
Citat:
Ursprungligen postat av
hakro807
Istället måste vi se hur ändrad lagstiftning påverkar de inblandades incitament både på kort och lång sikt. Att säga nej till ett foster är nämligen betydligt enklare än att säga nej till ett barn som kommer leva och växa upp. Och att ge män en möjlighet till att säga nej innebär också att vi ger dem en möjlighet att säga ja. Ja till att verkligen axla faderskapet.
Och om mannen trots insikten att det kommer växa upp en liten knodd med halva hans DNA i sig men som han aldrig kommer kunna bemöta som en fader trots det väljer juridisk abort ger det kvinnan en väldigt tydlig signal om vad hon kommer att kunna vänta sig för stöd i framtiden. Det betyder också att hon enklare kan fatta ett gott beslut istället för att tvinga in mannen i ett faderskap som han sedan kommer svika.
Baserat på ovanstående stycke så är det oklart huruvida du tror att svenska kvinnor faktiskt skulle sluta föda barn i de fall då den ovillige fadern hypotetiskt gör juridisk abort. Själv är jag 100% övertygad om att de allra flesta i den situationen även fortsättningsvis skulle föda. Ekonomiska incitament är mycket bra när de fungerar, men jag är helt säker på att detta hypotetiska fall är ett typexempel på ett sånt fall där man skulle få i princip ingen effekt alls.
Citat:
Ursprungligen postat av
hakro807
Långsiktigt innebär det även en fördel för kvinnan om barnet saknar en juridisk fader. Det kommer underlätta för en adoption om hon träffar en ny man i framtiden. Det kommer också betyda att klassiska konflikter som var barnet ska fira jul, födelsedagar och lov inte kommer uppstå.
Barnet kommer också ha lättare att identifiera sig som just ensambarn, en penis på två ben råkade göra mamma gravid. Det är nog en betydligt lättare känsla att handskas med gentemot kunskap om att det någonstans finns en pappa men han vill inte kännas vid mig.
Så långt allt väl alltså, det finns få nackdelar och en mängd fördelar för såväl barn som moder som fader.
Den stora frågan är hur det kommer påverka både gruppen där bägge föräldrarna idag vill ha barnet och gruppen där en abort genomförs. Kanske kommer det bli så att alla de fall där mannen övertalar kvinnan att genomföra en abort kommer omvandlas till att mannen genomför en juridik abort och kvinnan väljer att föda barnet. Och kanske kommer många av de som idag välkomnar barnet men som egentligen mest accepterar sitt öda att välja juridisk abort.
Men detta är frågor som vi inte vet någonting om. Det är heller ingen kunskap som är direkt överförbar från andra länder eftersom vi alla har en unik kultur och unika ekonomiska och sociala förutsättningar. Det bästa är kanske att genomföra en lagreform under en tidsbegränsad period för att se hur människor reagerar. Men att anta att dagens system är det enda tänkbara är givetvis rena dumheterna.
Här ovan för du fram några saker som förvisso skulle kunna vara fördelar. Jag tänker då främst på möjligheten för en eventuell ny partner till den ensamstående mamman att adoptera barnet/barnen.
Utifrån mitt perspektiv är dessa fördelar dock småpotatis i förhållande till den ekonomiska aspekten, så jag vidhåller att underhållsbidraget skall finnas kvar, och även ökas för att se till så att så lite kostnader som möjligt faller på den skattebetalande allmänheten som inte hade ett dugg med graviditetens uppkomst att göra.
Avslutningsvis: Jag har aldrig hävdat att dagens system är det enda
tänkbara. Däremot är principen att den ovillige fadern betalar för uppkomna kostnader så att den skattebetalande allmänheten inte behöver drabbas i onödan naturligtvis det enda
rimliga. Att det finns andra alternativ som är i princip
tänkbara gör självklart inte att något av dem är
rimligt.