Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Filmprojekt 2: Komedifilmer

6# The Big Lebowski (1998)

Har hört att alla tycker den är så fruktansvärt bra men det var den inte. Det är min åsikt det, tyckte den var näst intill dålig. Ingen bra story, hände inte alls mycket. Denna filmen lever bara på sin publicitet och att den anses som en klassiker. Skönt att ha sett den filmen så nu behöver jag inte se den igen. Dock var den sevärd och hade vissa roliga stunder men inte mer än så.

2/5

Brutus Asiatiska Regissörmästerskap 2015!

Sammandrag #3 - Gruppspelsomgång #3 - Omgång #1

Då var tredje omgången slut! Blev fördröjd ganska så rejält då jag som sagt haft två månader där jag inte sett mycket film alls, men nu är jag tillbaka med full gas på detta och omgång fyra skall inte ta lika lång tid!

Domarens omdömen samlade omgång #3:

Film 11 - Virgin Stripped Bare by her Bachelors (Hong Sang-soo)


Film 12 - Night and Fog (Ann Hui)


Film 13 - Hana-bi (Takeshi Kitano)


Film 14 - Aftershock (Feng Xiaogang)


Film 15 - Doften av Grön Papaya (Tran Anh Hung)


Sedda filmer i projektet:

1. Coast Guard (2002, Kim Ki-duk) 3/5
2. Chungking Express (1994, Wong Kar-wai) 3/5
3. Suzaku (1997, Naomi Kawase) 3/5
4. House of Flying Daggers (2004, Zhang Yimou) 4/5
5. Café Lumière (2003, Hou Hsiao Hsien) 4/5
6. Io Island (1977, Kim Ki-young) 2/5
7. Once Upon a Time in China (1991, Tsui Hark) 3/5
8. Att Leva (1952, Akira Kurosawa) 4/5
9. Unknown Pleasures (2002, Jia Zhangke) 2/5
10. Smak av Körsbär (1997, Abbas Kiarostami) 3/5
11. Virgin stripped bare by her Bachelors (2000, Hong Sang-soo) 5/5
12. Night and Fog (2009, Ann Hui) 4/5
13. Hana-bi (1997, Takeshi Kitano) 3/5
14. Aftershock (2010, Feng Xiaogang) 3/5
15. Doften av Grön Papaya (1993, Tran Anh Hung) 3/5

fortsättning följer...

...fortsättning

Tabeller just nu!


Brutus Group Stage Awards!
Gäller endast senaste omgången!

Bästa film: Virgin Stripped bare by her Bachelors (Hong Sang-soo)
Bästa regi: Takeshi Kitano (Hana-bi)
Bästa manliga skådespelare: Simon Yam (Night and Fog)
Bästa kvinnliga skådespelare: Zhang Jingchu (Night and Fog)
Bästa foto: Doften av Grön Papaya (Tran Anh Hung)
Bästa soundtrack: Doften av Grön Papaya (Tran Anh Hung)

Filmtoppen
Gäller hela turneringen

1. Virgin Stripped bare by her Bachelors (Hong Sang-soo, 2000)
2. Night and Fog (Ann Hui, 2009)
3. Att Leva (Akira Kurosawa, 1952)

Utmärkelsetoppen

1. Hou Hsiao Hsien 3 st
2. Akira Kurosawa 3 st
3. Ann Hui 2 st

Snittbetyg per land:

1. Japan: 3,33
2. Övriga Asien: 3,33
3. Hongkong: 3,33
4. Sydkorea: 3,00
5. Kina: 3,00

Övrig statistik:

Nyaste film: Aftershock (2010)
Äldsta film: Att Leva (1952)
Kortaste film: Coast Guard (95 minuter)
Längsta film: Att Leva (144 minuter)
Snittbetyg: 3,26

Riktigt bra omgång som höjde snittet från 3,10 till 3,26. Två stycken från omgången som också är topp två i hela projektet. Nästa omgången skall jag försöka få startat idag/imorgon och det kommer bli en rysare, med lite twists som jag kan utlova! Stay tuned...

*Fetmarkerade regissörer är klara för slutspelsgrupperna.

Kul tråd! Jag har hittat ett gäng listor på IMDB som jag ska ta mig igenom när jag har tid och ork, är garanterat mer kräsen än någon annan i den här tråden så vi får väl se om jag får några nya favoriter.

Ett annat projekt jag har funderat på men som inte blivit av ännu. Om jag har förstått saken rätt så är Oldboy den enda filmen där alla låtar på soundtracket har samma titel som en film så dessa filmer tänkte jag också ge mig i lag med nån dag.

Topp 25 regissörer

#17 Enter the Void (2009, Gaspar Noé)

Sedda filmer av regissören: 4
Betygsfördelning: 4433
Snittbetyg innan: 3.67
Snittbetyg nu: 3.50

Gaspar Noé är en provokatör. Alla filmer jag sett av honom hittills har varit provokativa. Alla har även gått hem hos mig, även om Enter the Void är den jag gillar minst.

Filmen börjar jävligt starkt och jag kände att det här kunde bli det bästa jag sett av honom hittills. När vår huvudperson blir skjuten tappar den dock och blir lite för mycket, och mer av en jävligt vrickad porrfilm med höga toppar och djupa dalar.

Det är väldigt mycket naket och sex med. Jag har ingenting emot det i film, men här blir det för mycket. Det knullas hit och dit och det är väl inte särskilt konstigt med tanke på att Noé uppenbarligen är väldigt sexfixerad, men någon måtta får det vara.

Det största störningsmomentet för mig som avskyr kraftigt blinkande är att det blinkar jävligt mycket här. Epileptiker borde hålla sig långt borta, och om man lätt får huvudvärk kan det vara bra att ha lite ibuprofen i närheten.

Ett annat störningsmoment är skådespelet som brister hos flera. Inte heller det är väl särskilt konstigt med tanke på att mycket av dialogen tydligen är improviserad och att regissören inte är någon höjdare på engelska, men det är störande i vilket fall som helst.

Det positiva då? Den är visuellt slående med alla trippiga inslag, alla färger och det kreativa och unika fotot. Det är en fröjd att vila ögonen på den, när det inte blinkar det vill säga, och det är filmens räddning.

Jag gillar även att han, som han också gjorde i Irreversible, bryter mot den klassiska dramaturgin och i stället satsar på en berättelse där vi slängs ifrån en händelse till en annan och skiftar mellan dåtid och nutid huller om buller.

Minst sagt en flummig film som, som sagt, har en del toppar och en del dalar. Den hade vunnit på några dödade älsklingar och en kortare speltid, för 161 minuter av det här blir för mycket och för ointressant till slut.

I Stand Alone är hans bästa film, tätt följd av den obehagliga Irreversible. Jag ser fram emot Love.

3/5

Filmer i projektet:


Ställning just nu:

Filmprojekt 2: Akira Kurosawa

#17 No Regrets for Our Youth (1946)

Imdb

Handling, innehåller spoilers:
Jag tycker tyvärr att filmen är lite för spretig. I början är det studentliv och kravaller som ändå är lite spännande och fängslande gjort med alla statister som går loss mot auktoriteterna. Sedan går det helt plötsligt några år och de yngre karaktärerna försöker leva i storstaden. Här är det romantiskt och trevligt med det nygifta förälskade paret, för att sen bytas ut mot sorg och hårt försoningsarbete ute på landsbygden. Kanske att jag inte riktigt orkade bry mig om huvudkaraktären, Yukie Yagihara, vilket förhindrade en nära sympati eller förståelse för hennes umbäranden, men jag blev aldrig engagerad i filmen. Jag får kanske skylla på dålig dagsform för filmen klickade aldrig till hos mig. Får nog ta och se om den senare för att kunna ge ett mer rättvist betyg. Lite intressant är det väl dock att påpeka att det här är en av de få filmer som Kurosawa fokuserar på en kvinnlig huvudkaraktär. Oftast är det manliga individer som har huvudrollen i hans verk. Här fick vi ju också se henne genomgå en betydlig karaktärsförändring från den naiva universitetstjejen till den hårt arbetande mogna och vuxna kvinnan som väljer att leva ute på landet.

Ger den en stark tvåa tills vidare. Får ta och se om den tillsammans med The Quiet Duel vid ett senare tillfälle.


Betyg: 2.5/5


---------------------


#18 One Wonderful Sunday (1947)

Imdb

Yuzo (Isao Numasaki) och hans fästmö Masako (Chieko Nakakita) spenderar en söndag i Tokyo. Det är tufft dock när de inte har så mycket pengar att spendera. Omkring 30-40 yen är allt de har men de försöker göra så gott de kan med det lilla de har. Kontrasten mellan drömmarna de har och verkligheten de lever i är ett ständigt återkommande tema.

Det är inte lätt att vara fattig. Pengar kan inte köpa dig lycka sägs det men det kan sannerligen underlätta att leva ett drägligt liv om man vill bo i storstaden. Utan pengar får man bli mätt på sina drömmar, där Masako oftast flyger iväg högt på sina rosafärgade moln och Yuzo får ta ner henne på jorden med sin hårda verklighetsuppfattning. Men under filmens gång verkar Masakos positiva attityd smitta av sig på Yuzo som också börjar se ljusare på tillvaron.

Kurosawa är lite experimentell och lekfull i den här filmen. Mot slutet så
Sedan tycker jag att musiken spelar en intressant och ibland rolig roll i den här filmen. (Mot slutet är musken eller tron på musiken alldeles avgörande som jag tar upp i spoilern.) Carmen av George Bizet spelas i en någorlunda komisk scen där Yuzo impulsivt väljer att spela baseball med några ungar och råkar slå sönder ett bakverksstånd i sin iver. Trots att de är fattiga så kan han ändå bli glad och lyckligt som ett litet barn.

Filmen är romantiskt i ena stunden för att i nästa visa hur hård verkligheten är för de som har lite pengar. Men Yuzo och Masako försöker hålla modet uppe. De fortsätter att drömma om en bättre framtid. Det här ju litegrann Disney innan Disney. Våga tro på dina drömmar, ge inte upp hoppet utan fortsätt och behåll det glada lekfulla barnasinnet inom dig, trots de svåra omständigheterna. Kanske att jag övertolkar det hela men jag uppskattar budskapet och gillar det. En positiv överraskning i Kurosawas tidiga produktion.


Betyg: 3/5




Ändrat om lite i ordningen på resterande filmer så att det ska bli så kronologiskt som möjligt hädanefter. Kommer därför att blanda filmer från både Classic Collection och Crime Collection fram till Kagemusha.

Filmer i projektet:

Filmprojekt 2: Akira Kurosawa
#19 Drunken Angel (1948)

Recension
Imdb


Betyg: 3/5



Kärt återbesök av Mifune i den här första filmen i Crime Collection efter att äntligen ha gjort klart alla filmerna i Early Collection. (Nästan så att de tidiga filmerna höll på att döda intresset för Kurosawa, dramatiskt uttryckt.) Det jag kanske mest kommer att komma ihåg från det här filmen är dock hur arg och hård Shimura spelade sin karaktär. Mifune vet jag kan vara tuff och aggressiv men jag var inte beredd på att Shimura kunde resa ragg och skälla ifrån sådär. Ovanligt men samtidigt passar det bra i filmen. Annars en ganska handlingsfattig film där mycket står och väger på skådespelarna och hur de gestaltar sina karaktärer.



Funderade på att kanske ha en ställning om boxarna och årtiondena som jag hade i mitt inlägg här när jag var halvvägs i projektet men väljer att göra det på nästa film istället då jag har sett två tredjedelar av projektet.




Filmer i projektet:

Roligt att se att du kommit en bit på ditt projekt sedan jag reste iväg. Upplägget är verkligen intressant. Alltid trevligt med lite skön statistik också.

PS. Hoppas att någon kan tycka att Blitzkrieg är halvintressant i varje fall, även om jag förstår att en enorm mängd krigsfilmer kanske inte är alltför spännande.

Kul att du gillar det Tack!

Jodå, följer allt ditt projekt också, alltid intressant och välgjort!

#2 CPT.OBVIOUS "VÄRLDSMÄSTERSKAP"

Film #10
Grupp D: USA
Land: "Västra USA"
Regissör: Clint Eastwood
Film: A Perfect World (1993)

Har haft otroligt svårt att se film i och med att jag slutade vara arbetslös för ca 1 ½ månad sen. Totalt under perioden kanske sett 8 filmer sedan dess och inte känt något sug efter en projektfilm. I veckan var det dock dags för första gången på länge och A Perfect World med Clintan både framför och bakom kameran stod på menyn.

Butch (Kevin Costner) rymmer från ett fängelse i Texas tillsammans med Pugh (Keith Szarabajka). Han har en strulig uppväxt och det är också därför han nu hamnade där. Polisen med sheriff Red (Clint Eastwood) i spetsen jagar givetvis rymlingarna. För att underlätta rymningen tar de den sexåriga pojken Buzz (T.J. Lowther) som gisslan. En liten pojke som hela livet har saknat en fadersfigur.

Under flyktens gång så börjar Buzz skapa ett vänskapsband till Butch.. De båda har något som den andre har saknat. Buzz har en far i Butch och Butch har för första gången i sitt liv någon att bry sig om.

A Perfect World är en otroligt fin road movie/drama där vi får en väldigt känslosam berättelse. Givetvis är Clintan mycket Clintan och det kan ibland bli lite så där onödigt sentimentalt på ställen där det inte behövs. Samtidigt är det just i den här typen av film det kan användas bäst. Sen har vi ett otroligt samspel mellan Cosnter och Lowther som nästan får mig att tro att de har känt varandra sedan tidigare. A Perfect World är en väldigt bra mix av fint foto, bra skådespeleri och en underbar berättelse. Det räcker dessvärre inte enda fram för att kvalificera sig till nästa omgång även om det är väldigt nära. 8+/10 & 4/5

Grupp D (USA):



Sedda filmer:

Intressant med Io Island. Tror det är få som sett den utöver dig och mig. En klockren 10:a i min bok. Men jag kan förstå att man inte gillar den. Långsam är bara förnamnet.

Överaskande att inte Hana-bi fick högre betyg. En av 90-talets bästa filmer enligt min mening.