"No contact rule with ex" - när?

Ska den påbörjas samma sekund som du får ett meddelande av ditt nyblivna ex eller kan man först försöka fråga varför han gör slut/inte vill ha en längre?

På alla siter på nätet står det att man ska ha 30 dagar av "no-contact-rule" när någon gör slut med en, men det man spontant känner är ju att försöka få reda på mer runt dennes beslut först för att sen gå vidare... För det är ju en pina att bara bli tyst 1 månad från exets "jag gör slut besked" och SEN höra av sig och då får man inte ens fråga varför exet gjorde slut enligt alla guider på nätet utan då ska man komma med någon "spännande fras" som 'jag var just på vår favoritrestaurang med en vän, de har fått en utsökt maträtt, du borde prova den! vad hette hotellet vi brukade besöka förresten? vill dit med min nya vän" :P tycker det känns så awkward och pinsamt med dylika fraser men det är sånt som sägs fungera.

Berätta om era erfarenheter av no-contact-rule, hur länge var ni i den, hur "tog ni er ur den" (kontaktade exet er eller ni dom och vad sades initialt) och vad hände sen? Blev ni ihop igen eller gick skilda vägar och varför?

Det är försvarbart att efterfråga en anledning. Därefter är det bara att säga hejdå för alltid. Du skall inte behöva dra ett ex efter dig om du kan kapa banden helt.

Någon "no contact rule" har jag aldrig hört talas om.

Skulle dock vara bra för många att tillämpa dylikt, för att komma ur ev. destruktiva lägen de befinner sig i.
Frågor som varför och ev känslomässiga uppgörelser vid ett uppbrott kan man likväl hoppa över, då en expartners åsikter rörande ens person helt saknar relevans och rymmer för mycket destruktivitet.
Exets ideal och åsikter får stanna hos exet.

Vad är syftet med ditt "no contact"?

För ens egen skull kan det vara bra att veta varför exet valt att göra slut. För ens personliga utvecklings skull. Man har ingen nytta av "du är en jävla ful sopa" och kan lika gärna hoppa om man tror att exet kommer att komma dragandes med nåt sånt. Men "jag kände att jag alltid kom i andra hand efter din mobil och min kärlek dog av det" kan vara en nyttig lärdom till kommande relationer. Oftast vet man ju eftersom exet förmodligen försökt hinta redan innan det tog slut men inte alltid. Fast frågan är om exet inte lyckats kläcka ur sig sitt missnöje under relationen, vad är sannolikheten för att hen skulle lyckas med det efter att det tagit slut.. Hm, antar att man får känna efter vad ett samtal skulle ge.

Vare sig hon kommer dragandes med "Du är en ful jävla sopa" eller "Jag kände att jag kom i andra hand efter din mobil". Så är det två dåliga/destruktiva argument.

Tänk efter lite... Kan det möjligtvis vara så att mobilen är mer intressant än henne???
Kan det möjligtvis vara så att du duger som du är och inte behöver förändras för att passa en kvinnas behov?

Dina behov då, är de oväsentliga?

Jag t.ex. är "stilig", "omtänksam", "lyssnare" och har en mycket god ekonomi, jag törs ha fel och kan be om ursäkt för det, mm.
Ändå har jag aldrig träffat en partner som inte velat förändra något hos mig. Varför?

Med största sannolikhet är du en bra människa, precis som du är... Med tiden kommer du att bli ännu bättre och mer erfaren. Förstå att du ej behöver vara optimerad och kommer gå en lysande framtid tillmötes om du lyckas undvika att göra de katastrofala valen i livet.

Det är klart man inte alltid är en bra person. Eller ens den personen man vill vara.

Jag vill åtminstone att de jag umgås med och bryr mig om ska känna sig sedda och respekterade. Eller att de uppskattar mig och mitt sällskap. Och hur kan jag någonsin ha någon möjlighet att veta om människorna i min omgivning struntar i det elementära - kommunikationen?? Vilket är a och o i alla relationer. Du kanske trivs med att folk bara drar utan att någonsin säga nåt. Men det gör inte jag. Jag föredrar kunskap i hur jag uppfattas av andra så att jag har valet att ändra mitt beteende om jag så önskar.

Du verkar göra kopplingen att feedback från andra är likställt med krav på förändring. Jag håller inte med. Det är inte samma sak, åtminstone om man håller sig långt borta från människor som vill göra om en. Det är faktiskt skillnad på "du är så jävla tråkig som bara umgås med din mobil" och "jag känner mig bortglömd när du umgås med din mobil istället för mig när vi äter". Det förstnämnda är ingen sanning. Det är däremot det sistnämnda (om personen är ärlig). Det förstnämnda är kränkande kritik vilket det sistnämnda inte är. Det förstnämnda kräver en förändring. Den sistnämnda ber om det och lämnar beslutet upp till den andra.

Men summa summarum. Folk ska sluta tycka att de är så underbara precis som de är. "Underbar" är en värdering som ligger i betraktarens öga. Ingen är knappast underbar om ingen annan tycker det. Vilket inte minskar på den människans grundläggande människovärde. Men människovärde och underbar är inga synonymer.

Jag hör dig...
Före slutet och relationen sker en massa disasociering etc. Detta måste du då ha med i beräkningen.
Är det så att du svansar som en hundvalp...kommer kanske andra typer av lögner.

Svaren på dina frågor om relationen/erna har du redan före uppbrottet. De finns där, tänk och rannsaka dig själv lite. Det brukar jag göra, när jag reflekterar över "vad som hände där", vad kan ha föranlett det? Hur tror jag att hon upplevde det? Hur upplever jag det? Vilken var min del i det hela? mm. mm.



Edit: Vad gäller att vara underbar mm. ligger helt och hållet hos dig själv.

Jag får jätteofta höra att jag är fantastisk på precis alla sätt och vis.
Ändå har jag aldrig någonsin brytt mig så lite om t.ex. kvinnor som jag gör nu och det handlar inte om att jag spelar ut dem. Utan snarare att de ej har en betydande, i roll i mitt liv.
D.v.s. mitt välbefinnande kommer alltid i första hand, hos mig.

Samma sak gäller dig också. Du skall leva med dig själv resten av ditt liv.
Din utveckling tycker jag borde vara något som behagar dig mer än den andra.
Utvecklas du i en riktning som du vill... Kommer du att uppfattas som mer åtråvärd/underbar.

Jag tänker inte på mig själv i termer av underbar. Jag försöker istället att älska mig själv precis som jag är (eftersom jag är den enda som ovillkorligen kan älska mig). Men det innebär inte att jag inte har ambitioner om att vara en viss sorts person. Jag strävar efter att vara en person som respekterar andra och ibland även bryr sig om andra. Och för att veta hur pass bra jag lyckas med det behöver jag vara lyhörd på hur andra uppfattar mig. Det innebär dock inte att jag köper allt andra säger om mig med hull och hår. Det betyder bara att jag behöver vara öppen och nyfiken.

Dock så tror jag att vi egentligen tycker rätt lika. Kanske bara att vi uttrycker oss olika. Och lägger emfas på lite olika aspekter av samma sak.