Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Om GK inte kan utelämna vissa saker så fanns det säkert orsaker till det. Likaväl som det fanns orsaker till att konstaterandet senare enbart blev ett konstaterande.

Ytterligare ett lager i löken. Där man indirekt förnekar samröre med andra lager. Även fast man gnuggar sig både uppåt och nedåt mot omgivande skal.



Det finns en sak med CGÖs påstådda vetskap om mördaren som jag starkt frapperas av. Omöjligheten att finna mördaren. Även om han ljög så talade han ändå sanning i ett historiskt perspektiv. Och tror man honom så blottlägger han en kunskap som vi inte ens har idag.

Ja, mördaren är väl den som har minst problem med mordet, om denna fortfarande är i livet.

1986 var nog inte lösningen på mordet så stort problem från början. Orsaken till mordet kan ha varit ett jätteproblem, det vet vi inte, med den finns ju mer eller mindre väl underbyggda hypoteser. Personkopplingar, informationer inom säkerhetstjänserna men där allmänheten inte får insyn i hur den informationen kommit in eller hur pålitlig den är.

Sedan kom Hans Holmer. Han såg snabbt till att personer som egentligen inte hade några problem med saken (så vitt jag kan se) snabbt fick det. Pakter skapades, lögner spreds, osämja och osäkerhet. Vem gicks vem ärenden och i vilket syfte? Det kliar vi oss fortfarande i skallen över.
Jag har sagt det förr och säger det igen: Hans Holmér var ett geni. Han skapade ett kaos och krånglade till utredningen bortom allt förstånd mycket snabbt och effektivt.

Men, tittar man på helhetsbilden utifrån den information som vi faktiskt har, så pekar väldigt mycket på att mordet emanerade från den svenska statsapparaten. Och på den här tiden så hade Partiet sina lakejer i princip överallt. Utom kanske just SÄPO som man länge försökt få Kontroll över. Jag menar också att SÄPO på den här tiden bestod av 2 delar. En del som gjorde den man skulle och borde, och en som höll på med annat, varav del kanske var nödvändigt, men som at olika skäl inte kunde skötas i den ordenarie verksamheten. I detta ingår t.ex. hemlig övervakning av Olof Palme (något som jag menar att man borde ha ägnat sig åt utirfrån den information som fanns. Det verkar faktiskt också ha förekommit. F.d. utrikesminster Sten Andersson har ju talat om detta).
Och jag tror det är här Carl Lidboms SÄPO-utredning kommer in. Vad höll men egentligen på med, och varför. Kanske fick han veta det och några till fick del av informationen. Men det var nog en ytterst liten krets. Jag räknar inte med att han skrev ned något. Varför skulle han göra det?

Därför att Palme var starkt impopulär bland många officerare, man hade god tillgång på vapen, det fanns säker en och annan också som hade utbildning och erfarenhet som passade för "jobbet".

"Den där Palme borde man skjuta!" var en inte helt ovanlig fras på 80-talet vare sig man gillar det eller inte. Så var det.
Just militära personer borde varit sådana som kom högt upp på listan man borde börjat skriva redan 1a mars över intressanta områden att undersöka närmare.

En eventuell övning i sthlm på mordkvällen påverkar enligt mig inte misstankran mot militärer på något sätt varken hit eller dit.

Jag håller med, Myllos slutsats är tvivelaktig.

http://www.svd.se/kultur/jag-ar-i-grunden-en-orolig-person_3338760.svd

IC ville ha Lidbom som Säpochef. Som tackade nej men inte inte kunde låta bli att gå halvvägs och skriva boken Ett uppdrag.

EC skrev boken Liket i lådan efter att förlorat. Där kopplingen till Kröcher och hans önskan om Leijon i en LIKnande låda är talande. Där Jallais påpekande om GWs brist på ofullbordad Stasikoppling kanske får sin förklaring. Tillsammans med hemligstämplade Stasilistor. Där även Rheinfeldt insåg behovet. Även fast han tidigare sade sig inse motsatsen i direktsändning.

http://www.jallai.se/2015/01/den-fjarde-mannen-vem-var-han/

Holmer som skrev sin version av sanningen utan att nämna densamma.

IC skrev en vitbok och senare sina memoarer där mordet nämndes i en bisats.

Tore Forsberg skrev sin variant av sin sanning. Men där han kanske fick ta med ett kapitel i en annan persons sanning.

Olof Frånstedt. Ytterligare en variant avseende mordet. Fri och avkopplad sedan länge. Men ändå hotad en viss tid. Innan man insåg att han inte avslöjade något av värde.

Donald pratar i Radio på Gotland och deltar i inlägg om saker men samtidigt vittnar om CPs skuld.
Även fast han själv antyder att han ska få fan för vissa saker. Precis som Dammegård.

Sten Andersson.

Mannen som vittnade om en hemlig Säpogrupp. Som samtidigt offentligt sade att vapenbyken skulle tvättas. Där han själv saknade tvättmedel eftersom det inte var han som bestämde och inte ens hade en tvättmaskin.

K-O Feldt. Mannen som hyllade Inuti labyrinten och skrev inlägg i tidningar och fick Alenius med på sin sida. Hon som inte räds men samtidigt kan skitas i.

Man skall notera att den militära underrättelsetjänsten svarade utan att göra några som helst efterforskningar i saken trots att vi var många som visste om att det fanns anledning att göra sådana efterforskningar kring ett antal personer både stamanställda och reservare.

Visserligen var det inte ont om militärer som inte gillade vare sig Palme eller Palmes politik men det fanns också sådana som uttryckt sig och agerat mera drastiskt.

Det normala är väl att PU ber dem uppdraget att undersöka specifika personer eller grupperingar.

Detta är dock ett gammalt administrativt trick som används ofta. Ställ frågan så allmänt och luddigt att svaret är givet.

Det har t ex använts flitigt när det gäller t ex missbruk av allmänna medel. Ponera att någon i relativt hög position använt pengar ur sin budget för privata ändamål som att reparera sitt hus eller åka på en dyr semesterresa. Ställs den direkta frågan om denne person använt medlen för privat bruk blir svaret naturligtvis jakande. Istället ber man då någon externt att kontrollera om samtliga poster i redovisningen stämmer med verifikationer. Det gör de ju eftersom det finns verifikationer på de utgiftsposter som denne låtit sin huvudman betala för. Alltså blir svaret nekande. Allt "stämmer".

Här är det samma sak i en variant. Att undersöka om det fanns sådana mot officerare generellt är inte samma fråga som att fråga om sådana man själv ville ha utredda. Att svara på den frågan kräver inget arbete. Har vi på eget initiativ startat undersökningar mot officerare vi har misstankar mot. Svar nej.

Man ger alltså sken av att något har genomlysts utan att det skett. Svaret var ganska givet på förhand och syftet var enbart att PU i sin tur skulle kunna sätta stopp för de som ville undersöka vissa personer med hänvisning till att det var den militära underrättelsetjänstens bord och att de kommit till slutsatsen att där inte fanns något.

Självklart är det så att detta var motiverat av vissa mordutredares och Näss intresse för vissa personer och är bakgrunden till hans uttalande att det "tog stopp".

Se förhöret med CGÖ ur det perspektivet. När förhöret gällde Palmemordet visste han att de enbart kunde fråga om vad han gjorde privat i samband med det och kunde andas ut. Man kunde inte ställa några frågor som hade med hans ev militära bakgrund, kontakter eller uppdrag alls. Situationen hade varit en helt annat om det handlat om t ex affärerna i bolaget som saknade vapenhandelslicens etc.

I vilket sammanhang sa CGÖ att han visste vem mördaren är?

http://www.proletaren.se/inrikes-ovrigt/nya-bevis-morklaggningen-av-polissparet

Det fanns en liknande situation i utredningen om utpressaren Cobra i början på 80-talet. Utredningsgruppen som sattes ihop av handplockat folk från Säpo och span hade vissa misstankar om att utpressaren kunde vara militär. Analyserna av utpressningsbreven och hoten hade givit den misstanken. Frågan ställdes därför till Försvarsmakten utifrån analysens profil. Först fick de till svar att ingen sådan person fanns som motsvarade profilen.

Med lite trix och omvägar fick utredningen ändå tag på personallistor som kunde motsvara någotsånär profilen. Tvärtemot vad Försvarsmakten försäkrat om sin personals handel och vandel blev polismännen mörkrädda. Det var grova saker som sopats under mattan, personer som misstänkts för allt möjligt som omplacerats på "ofarlig placering".

Några officerare valdes ut som särskilt intressanta och närstuderades. En av dessa ledde utredarna till en konstig grupp som samlades i det Sk Palmhuset. Där drack de kaffe och pratade intensivt för att sedan splittras upp, dra ut på sta´n. Några timmar senare återsamlades de och någon sorts avrapportering syntes ske.

Den som såg ut att vara ledare för gruppen blev nu fokus för utredarnas intresse och så småningom polckades han och flera i gruppen in för förhör. Det officiella slutet på historien om Palmhusgruppen blev att ledaren, som påstått sig komma från Säpo men var pensionerad och helt civil, avskrevs tillsammans med sin spaningsgrupp. De var inte längre intressanta för Cobra-utredarna.

Källa: Operation Cobra. Av Dan Hansén och Jens Nordqvist.

Asså snälla.. Det ligger 100 mille i potten på den som ger ut tips som leder till en uppklaring. Klart som fan någon skulle ha snackat under dessa åren. Säkert någon knarkare som impuls sköt honom och dog strax därefter

Kanske inte handlar om att vilja snacka så mycket som att vilja lyssna.

Det där det har du fått om bakfoten helt. I själva verket var utfästelsen om belöning utformad så att det är praktiskt taget omöjligt att få ut något.

Det är nämligen så formulerat att du måste göra hela polisens jobb och dessutom måste det räcka för att få GM fälld. Det betyder bland annat att denne inte kan vara död redan t ex då döda personer inte kan dömas. Sedan får man ju naturligtvis inte vara polisanställd eller liknande och inte heller inblandad själv. Hur de ser ut förstår man av CP rättegången där har ju inget vittne i CP rättegången lyckats får ens en föraning om en krona då han fälldes i Tingsrätten och naturligtvis inte sedan han friats.

Nej det är ett spel för gallerierna det där med belöningen och det förstår nog alla som ev har någon kunskap i ämnet. Troligen är det väl så att det är större chans att få betalt för att inte berätta i den verkliga världen.