Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Bokföringen talade väl starkt för att SB jobbade helgen TJ försvann. Allt som talade mot SBs erkännaden rensade man ju bort...

Men det är inte ett stöd för Bergwalls påstående att mannen begått ett mord tillsammans med Bergwall och stärker inte tesen om Bergwalls skuld. Man måste se på uppgifterna både vad gäller sannolikheten för dem fristående och ur ett helhetsperspektiv där de skall bevisa något om ett häpnadsväckande påstående det saknas allt annat stöd för än det Bergwall själv sagt.

Tagna var för sig är de ostyrkta, vaga och andrahandsuppgifter som inte kan kontrolleras rimligt. Och även om de stämmer kan de bättre förklaras av andra orsaker än att mannen begått ett mord. Det är i sig inget märkligt att begå självmord, tappa bort en såg, göra en resa vid tiden för ett orelaterat mord någonstans i Sverige eller att vara gay. Ingenting i det ökar sannolikheten för att vederbörande mördat någon och defintivt inte sannolikheten för att Bergwall mördat någon. De är i brist på konkreta hållpunkter bara mystifikationer som kan innebära en hel massa saker. Därför är de inga indicier som styrker att Bergwall talade sanning om det han nu säger var lögn.

Den enda konkreta uppgiften är den om sågen. Men tidsangivelsen omkring mordet innebör antagligen ungefär vad som helst och den såg som eventuellt tappades bort kan inte samnanställas med den såg som hittades i skogen. Möjligen hade det varit en sak om sonen kunnat identifierat drn men det är ju intea ens i närheten.

Du undrade över tänkbara förklaringar till att han sa så mycket fel från början. Quick skrev ju själv i sin bok Kvarblivelser om detta. Ex.vis när han sa sten, kofot o s v innan han till slut sa påk, så var det p g a ångesten det gav att svara korrekt, enligt Quick själv. Han var tvungen att säga fel först.

Sen om det är sant eller inte vet jag inte, men en tänkbar förklaring är det.

Hela den där tesen är ju djupt problematisk i vilket fall, och något som man verkar ha arbetat mycket utifrån i utredningen, det här med "medvetna avvikelser".


http://www.vof.se/folkvett/ar-2014/nr-1/arets-folkbildare-2013-dan-josefsson/

När man läser det där får man intryck av utredningen s a s arbetade baklänges, där skulden redan var fastslagen och att man då därför trodde sig ha mandat att helt enkelt kunna avföra alla felaktigheter och tveksamheter som "medvetna avvikelser". Någon annan förklaring är svår att hitta.

Frågan om lämningar efter brotten på de platser där Bergwall påstod sig begått brott är aldrig ointressant från början. Det är redan på den punkten du hamnar snett. Frånvaron av sådana lämningar talar för att han ljög och ett påstående från hans sida om att han förstörde spår gör inte med det utgångsläget uppgiften som han senare tog tillbaka om att ha mördat på platsen mer trovärdig.

Jag säger förstås inte att några händer skall hittas utan att Bergwalls tidigare påståenden är värdelösa utan bevis på att han talade sanning och att det är ett bakvänt resonemang när du försöker hitta mening i hans påståenden utifrån deras interna logik och göra kalkyler om hur mycket sannolikheten ökar eller minskar utifrån från början helt obevisade påståenden.

Det låter som en väldigt långsökt förklaring, han börjar med att ha tokångest och gissa på en massa olika mordvapen, när han sedan kommit över det och berättar om rätt mordvapen får han plötsligt ångest igen och måste gissa om hur han har använt mordvapnet eller hur kropparna var placerade eller vad han gjorde av kroppen efteråt. Så beter man sig inte vanligtvis. Det är visserligen inte ovanligt att folk har svårt att närma sig vad de har gjort men när de väl börjat tala sanning kommer normalt en sammanhängande, trolig och korrekt berättelse. Det brukar uppfattas som en lättnad för personen att berätta vad som har hänt.

Den troliga förklaringen är snarare att SB inte hade en aning och var tvungen att gissa hela tiden.

Så du anser att det är hyfsat sannolikt att man kan vara världens skickligaste och mest egensinniga seriemördare samtidigt som man är impulsiv, oplanerad och en "sinnessjuk fullblodsdåre".

Du märker inte själv hur urbota korkat det låter?

Ursäkta om jag inte tar TQ som en expert på området. Särskilt när han då ville bortförklara alla sina felaktigheter.

Du skrev förut:

Jag frågade om källa som styrkte att detta var vanligt när man frivilligt erkänt mord och du kom med en anekdot från TQ själv...

I föreläsningen ifråga som hölls igår sgar TO att detta med de rättsintyg som fanns (3 st) fanns 1 i pärm 19. Undangömt.Det redovisades inte i domstolen.Anledningen till att det gömdes undan var att en av de som bedömde sakfrågan ansåg det oetiskt att ändra på rättsintygen så att det stämde med vad de ville ha (fritt citerat).
Det tredje intyget som visade att SB skulle ha alibi gömdes alltså undan enligt TO och för att hitta det fick han en vink ifrån en polis ej namngiven om att det fanns (och sannolikt var)

http://bambuser.com/v/5493223

Jag har läst det flera gånger i böcker om Quick. För att kunna utveckla mer måste jag sätta mig och leta upp dessa passager, vilket jag faktiskt inte orkar just nu. Jag får återkomma i så fall.

Tror t o m att det slås fast i någon av Råstams och Josefssons dokumentärer att detta är ett fenomen som faktiskt existerar. Det är teorin om bortträngda minnen de ifrågasätter, vilket är något helt annat.

När SB råkade säga något som stämde var det naturligtvis ett bevis. När han hade fel, smärtade det så mycket att han sa fel. Och då var det också ett bevis. Är det så ställt med ditt förstånd att du inte ser hur illa det här låter?

Jag refererar bara till hur de resonerade. För precis så var det ju enligt dem. Även enligt Quick själv, som han beskriver det i sin bok Kvarblivelser.

Sen att säga att de såg det som ett bevis även när han sa fel är att hårdra det lite väl långt. Snarare så bortsåg de från mycket av hans felaktigheter.