Kan du som anhängare förklara/motivera SDs assimileringspolitik?

Ja och problemet med det är ju inte minst att vi som är etniska svenskar, indirekt, kommer åläggas att acceptera främmande folkslag in i vår gemenskap bara för att de dansar runt midsommarstången och talar svenska. Detta riskerar att urvattna vår svenska identitet, om den sverigedemokratiskt ideologin drogs till sin spets. Redan nu ser vi ju sådana tendenser, b.la. från Buss-Mia i Stockholm som vill tvångsintegrera svenska barn i invandrarskolor, för att "det är så samhället ser ut". Det blir en slags stadsnationalism av det, som kanske på många sätt utgör ett större hot mot svenskarna som etnokulturell enhet, än sjuklövern politik. Detta är jätteproblematiskt.

Intressant trådstart. Jag tror att det handlar om att det finns egentligen enbart tre olika riktningar man kan välja utifrån de förutsättningar som finns i Sverige idag. Det ena är repatriering, det andra är integrering och det tredje assimilering. Utefter dessa tre har SD valt att gå efter den sistnämnda.

Det är varken önskvärt eller realistiskt med repatriering. Integration innebär "status quo" med den situation vi har idag, där svenskar förväntas att anpassa sig efter andra kulturer och vice versa. Assimilering ställer istället krav på att invandrare ska anpassa sig till det svenska samhället och vilja bli en del av den svenska identiteten (kraven ställs med andra ord på de som väljer Sverige som sitt nya land att själva anpassa sig). Något av dessa måste vara "riktlinjer" man som politiker väljer att sträva mot i avseende att hantera ett redan mångkulturellt samhälle. Det går inte förneka eller att göra om historien. Redan idag finns det många kulturer/etniciteter/religioner i Sverige. Historiskt har detta ofta resulterat i problem, då det uppstått konflikter mellan dessa grupper. Om man strävar efter samhälle med en "öppen svenskhet" à la SD minimerar man hotet med eventuella etniska konflikter. Kultur och religion däremot är något som är föränderligt och förhoppningen skulle jag gissa är att minoritetskulturerna och minoritetsreligionerna ska anpassa sig till majoritetsförhållandena i respektive avseende. Detta, återigen, för att minimera ev. friktion/konflikt mellan grupper som redan befinner sig inom rikets gränser.

I grund och botten handlar det om gemenskap, med andra ord. För att kunna ha en välfärdsstat likt den vi har i Sverige, krävs tillit och samhörighet med det som är den svenska befolkningen. Det är här identitetsbiten kommer in. Den svenska befolkningen, eller nationen om man så vill, ska alltså identifiera sig med varandra och känna samhörighet och gemenskap. "Vårt alternativ till mångkulturalismen är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975, där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen."

Vad är alternativen, liksom? Att uppmuntra (medvetet ordval eftersom SDs motsats handlar om ett uppmuntrande och inte tvingande förhållningssätt) stora befolkningsgrupper till att behålla sin säregna kultur/identitet och i princip alltid ha flertalet olika parallella nationer i nationen? Det tror jag på sikt är skadligt. Ett annat alternativ, som sagt, är naturligtvis att ta hänsyn till den etniska aspekten, men jag ser inte hur det skulle kunna vara konstruktivt med tanke på dagens situation.

Det är du som nämner ordet ursprung och sedan verkar det vara utifrån det ordet du väljer att argumentera mot SDs assimilationspolitik. Nämner SD att personer ska ge avkall på sitt ursprung? På vilket sätt är din vän syrian annat än i etniciteten? Kommer hans barnbarnbarn identifiera sig som syrianer eller svenskar? Det är väl i detta avseende SDs förhoppning är att barnbarnbarnens (för att dra det till det extrema) identitet ska vara svensk (och därmed känna samhörighet med andra svenskar).

Det finns faktiskt en helt annan väg man gå, som både är "human" och betydligt mer trevlig för svenskarna.

Det första man måste göra, vid ett maktövertagande, är att aktivt röka ut all marxism och antisvenskhet ur landet. Man slopar alla stöd och subventioner till svenskhatande tidningar och tidskrifter, typ Dagens Nyheter, eXpo och allt va de heter. Höj skatterna rejält på tryckta publikationer, så man ger alternativmedia som redan är nätbaserad en förtur. Skriv om alla läroplaner och alla värdegrunder, så att de blir traditionalistiska, och patriotiska. Detta är en förutsättning för att de andra stegen ska fungera.

Det andra man gör är att ta bort möjligheten för folk att ha dubbla medborgarskap --samtidigt som man ger generösa återvandringsbidrag. Detta skulle förhoppningsvis innebära att några invandrare återvände hem. Detta ska såklart kombineras med att alla riktade bidrag till invandrare tas bort. Försöket att få icke-svenskar att återvandra frivilligt skulle sedan bli en återkommande tema för staten, och många icke-svenskar skulle känna av pressen och ge sig av. Inget tvång, eller nåt, bara en försiktig stöt i ryggen.

Det tredje man måste göra är att underlätta för folk att leva etniskt distinkt. Detta måste ske genom en liberalisering av diverse lagstiftningar, och ett nertrappning av välfärdsstatens ambitioner. Detta är något jag föredrar alla dagar i veckan framför tvångsassimilering av befolkningen, bara för att bibehålla välfärdsstaten. Välfärdsstaten är inte viktigare än svenskarna! Exempel på liberaliseringar är att diskrimineringslagarna tages bort helt. Det ska naturligtivis vara helt okej för en svensk, eller en arab, att bara släppa in svenskar respektive araber på sina caféer. Det ska naturligtvis även vara okej att släppa in alla på caféet också, men rätten att vägra kunder på vilken grund som helst, måste återinföras. Rätten att driva skolor, sjukhem, ålderdomshem, med mera, på en rent etnisk grund måste också garanteras. Med sådan här liberaliseringar skulle förvisso Sveriges "enhet" (som inte finns längre) försvinna helt, men det skulle också innebär att en svensk i princip skulle kunna gå igenom livet utan att behöva förhålla sig till mångkulturen -- och vore inte det något åtråvärt, och ett betydligt mer vettigt försvar av svenskheten, än att alla ska tvångsassimileras? För alla inblandade?

Det har du rätt i, vilket jag kom på efter att jag skrev inlägget. Det fjärde alternativet är således aktiv exkludering ur den svenska gemenskapen. Detta går emot SDs förhoppning och strävanden efter gemenskap och sammanhållning, varav anledningen till att jag inte skrev det alternativet från första början. Det leder i slutänden, vilket du senare kommer till, en typ av indirekt repatriering alternativt att vi för alltid kommer ha nationer inom nationen (och ingen politik i syfte att motverka detta).


Tja, det är väl rent teoretiskt möjligt. Men återigen, om man ska försöka utgå från verkligheten och de förutsättningar som finns så skulle det i princip kräva en diktatur. Inte alla delar naturligtvis, successivt är det möjligt att få bort marxismen och antisvenskheten från det svenska folkets medvetande (vilket jag tror är en åsikt SD delar med dig), men det görs inte över en natt direkt. Opinionsbildning är viktigt i detta avseende naturligtvis och det är väl pg.a. bland annat detta som SD har lanserat tidningen Samtiden. Hur skulle SD som parti, utifrån ett realistiskt scenario, skriva om läroplanerna?


SD har så vitt jag kommer ihåg det redan motionerat om att det inte ska vara möjligt med dubbla medborgarskap (och har budgeterat för återvandringsbidrag). Om man ska ta bort "riktade bidrag till invandrare" så tror jag att det du åsyftar är redan sånt som SD förespråkar. De vill inte att det ska vara olika förmåner/rättigheter/skyldigheter baserat på ursprung (vilket är anledningen till att de bl.a. är emot skattesubventionerna av nyanlända flyktingar).


Ja, detta är inte i samklang med varken SD eller SDs väljares önskemål, om jag får ta mig friheten att tala för hur jag tror majoriteten av SDs sympatisörer ser på saken. Det låter snarare som något SvP möjligtvis skulle vara intresserad av, men då pratar vi inte längre om SD som parti. Nej, jag tror inte att detta scenario är önskvärt av särskilt många. Varken de som har invandrarbakgrund, eller de som känner folk med invandrarbakgrund, eller de som i övrigt vill försöka motverka (större) interna etniska/kulturella/religiösa konflikter.

Kan du ge något historiskt exempel i europeisk kontext där "motverkandet av nationer inom nationen" varit framgångsrikt som politiskt projekt?

Ja. Idag gör vi inte skillnad på götar och gutar till exempel.

Nej jag vet att det inte är SD:s ståndpunkt, jag tror nog inte heller att det är SvP:s ståndpunkt, då de är etniska nationalister, och det förslag jag lanserade egentligen inte är att betrakta som nationalism i någon vettig definition av ordet.

Vad det däremot är, är ett alternativt sett att lösa det hot svenskarna står inför, utan att det skulle innebära allt för mycket förtryck av invandrarna. Jag tror att det här alternativet behöver finnas med som ett alternativ, då mycket tyder på att vi går mot en framtid där Sverigedemokratisk ideologi kommer få allt mer inflytande. Jag är rädd att en allt för tillspetsad Sverigedemokratisk politik, kan leda till att den svenska etniska särprägeln förstörs. Exemplet med Buss-Mia är intressant där. I dagsläget kan ju alla fall något mer välbärgade svenskar fly mångkulturen och leva etniskt särpräglat -- risken är att det skulle bli svårare i ett Sverigedemokratiskt samhälle, på grund av partiets starka enhetssträvan. Mot den enhetssträvan tror jag att den decentralistiska vägen bör finnas som ett slags statsteoretiskt alternativ hos Sverigevänner. Man kan kanske kalla den patriotisk decentralism, eller något i den stilen.

Nej - och tvångsassimileringen av Skåne kan även anföras som ett ovanligt "lyckat" exempel.

I samtliga fall talar vi förstås om språkligt/kulturellt och etniskt närstående folk där statsbildningens stadga förstås kan smälta samman grupper som kanske relativt nyligen delat upp av andra faktorer.

Men om vi talar om regeln i Europas historia så är den att de mångetniska staterna inte överlever, medan folken tenderar att göra det.

Återigen - kan du ge exempel i Europa eller Mellanöstern där en mångkulturell stat utan tvångsmedel skapat en ny överidentitet på politisk väg? Eller ens med tvångsmedel?

Misslyckade exempel ligger det fullt av på historiens sophög - men lyckade?

En modernist hade invänt att vi idag har en så generisk amerikaniserad masskultur som de allra flesta, oavsett etnicitet, tar del av. Det är McDonalds, Paradise Hotel, Kim Kardashian och "klubbande". Allt detta är det nya kitt som integrerar olika etniciteter i Sverige med varandra, och skapa gemensamma referensramar och identifikation -- snarare än "midsommar och sill". Jag tror att detta faktiskt stämmer, och det skrämmer mig.

Ja, det underlättar naturligtvis. Samtidigt är det svårt att peka på något annat exempel eftersom det tidigare inte var möjligt att ha den typen av invandring från etniskt/kulturellt/språkligt avlägsna länder av bland annat teknologiska anledningar.


Nja, det blir lite för simplifierat. Vissa folk har helt enkelt "smält samman" med övriga befolkningen. Många romare beblandade sig med dåtidens brittiska befolkning efter Romarrikets fall. Många nordbor som under vikingatiden flyttade till det vi idag kallar Ryssland har smält samman med det ryska folket. Du hittar nordiskt ursprung i generna på folk lite här och där i Europa. Om vi ska fortsätta på vikingatemat så har det till synes gått bra att införliva vikingarna som flyttade till Normandie i den franska nationen.


Nu omformulerar du ju frågan. Jag svarade på din första fråga och det här är en annan. Exempel i Europa blir så klart svårt eftersom det alltid går att argumentera för att folken är närstående språkligt, kulturellt och etniskt och därför blir svaret irrelevant(?) På den tiden så ansåg man nog inte att vikingarna var lika frankerna, varken kulturellt/religiöst/etniskt eller språkligt. Nordborna blev senare fransmän.

Det bästa exemplet på etnisk fragmentering trots amerikansk masskultur är ju - USA. Ur ett politiskt perspektiv är det bara gruppen vita amerikaner som bara har en VISS slagsida mot kandidater som ser ut som de själva och har liknande namn (Obama förlorade ju bland vita).

Än så länge. När vita blir en minoritet bland andra, kommer säkerligen det normala förfarandet att rösta på "sin" kandidat bli lika uttalad som hos andra grupper. Det är helt enkelt så att tillhörigheten till en självinkluderande grupp är en konkurrensfördel för individen, som bara kan bortses från om man råkar vara del av en överväldigande majoritetsbefolkning.

Att svenskar inte är immuna mot dessa allmänmänskliga tendenser visar ju den finlandssvenska minoriteten.