Citat:
På tal om tidsandan. I veckan avled författaren/illustratören Gunilla Wolde (1939–2015) vars bilderbok Totte och Malin (1973) användes av psykologen Margaretha Erixon (1939–2010) när hon 1984 kom fram till att TA:s dotter eventuellt varit utsatt för ett sexuellt övergrepp (Lindeberg 1999, s. 196–197).
Per Lindeberg (1999, s. 196–197) om den saken:
Vid det här laget hade emellertid intresset kring barnets underliv upphört. I stället hade man börjat undra över hennes beteende. Psykologen Margaretha Erixon, som studerat Erika vid tre tillfällen under vistelsen på S:t Göran kunde nämligen rapportera om en iakttagelse, som hade gjort henne mycket alarmerad.I en artikel publicerad i bl.a. Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan idag (2015-04-19) skriver en kulturjournalist född 1975 om hur värderingarna i ”Totte och Malin” kan betraktas som förlegade:
Erixon hade träffat en liten späd flicka, som snart skulle fylla två år. Erika hade fortfarande det tunna babyhåret kvar och stora intensiva ögon. Hon gjorde på psykologen ett mycket rörligt och nyfiket intryck, hon verkade pigg och energisk. Det första Erixon fäste sig vid var att flickan var tidigt utvecklad när det gällde talet. Hon kunde prata i meningar som bestod av flera ord och hade ett stort ordförråd för sin ålder.
Margaretha Erixon hade använt Ericamaterialets dockor och leksaker vid sina observationer av flickan och dessutom barnboken ”Totte och Malin”, som innehöll teckningar av två barn, som tog av sig kläderna. När de sedan gick igenom barnboken, påpekade tvååringen att Totte hade en snopp och Erixon frågade om barnet visste någon annan som hade snopp. Den lilla flickan svarade ”Pappi” och tog tag i en av dockorna, som mycket riktigt var utrustad med snopp. Med dockan i handen sade hon: ”Pappi kissar på ryggen” och pekade på sig själv mellan blöjan och ryggen.
[---]
Nästan alla svenskar som varit barn de senaste fyrtio åren har minnen av Gunilla Woldes böcker. Här är ett: Det finns ett exemplar av ”Totte och Malin” i mitt hem, och jag är inte helt säker från vilken sida i familjen det kommer. Men någon vuxen har gjort vissa justeringar i boken: när barnen klär av sig nakna och identifierar sina skillnader, så förklaras dessa skillnader med att Totte ”ska” bli pappa en dag, och att Malin ”ska” bli mamma en dag. Nu finns två stycken ”kanske” inskjutna, i blått bläck.Ett exempel i det lilla, kanske man kan säga, angående tidsandans föränderlighet.
Nån måtta fick det tydligen vara på det familjenormativa.
För en mer djuplodande skildring av den föränderliga tidsandan rekommenderas för övrigt denna artikel av Maciej Zaremba i dagens DN.