Psykiatrin I Sverige - Varna Här!

Efter ett par års aktivitet inom denna forumdel så märker jag av en stor bristfällig kunskap hos många läkare, just samma läkare som behandlar er som söker hjälp här. Vill därmed försöka skapa en tråd där man kan berätta om sina egna erfarenheter inom psykiatrin, och inom diverse landsting samt varna andra för särskilda psykiatriker (utan att komma med personlig information gentemot dessa) så att allt sker korrekt.


Vi är ett par stycken här som kanske inte direkt behöver hjälp, kanske är jag en av dessa, men vi besitter en del kunskap, och försöker att hjälpa till. Ett flertal andra här, som själva är psykiskt sjuka, och har stor kunskap inom diverse mediciner och psykiska åkommor hjälper också till. Även alla andra på denna delen av forumet som bidrar med frågor och tar upp olika biverkningar på diverse mediciner hjälper också till att bygga den här delen av Flashback, till något särskilt.


Med den här tråden vill jag starta en dialog där man kan varna andra medmänniskor så som patienter inom psykiatrin, gällande specifika landsting. Jag själv startar med att varna andra för Huddinge Öppenpsykiatri - man tar här in konsulter som läkare som bryr sig föga in tidigare journaler, patientkontakt är också att glömma. Varnar även för Haninge, gamla Ankaret - nutida Capio.

Fyll gärna på med era egna erfarenheter, men kom ihåg att inte bli personliga kring era läkare, detta tar man privat. Varna istället för kommuner/landsting.

Hoppas tråden kan fyllas på, bumpar den annars. Generellt är kunskapen låg hos den psykiatriska vården och bemötandet är ofta nedlåtande gentemot patienten, kallt, opersonligt.

Psykisk sjukdom/störning/m.m ska accepteras lika väl som om man hade brutit benet...

På vilket sätt brister det då, för att patienterna inte blir proppade med benzo som de önskar eller att läkarna inte vet vad de pratar om?

Inte för att jag varit med om att det regnat benzo över mig när jag besökt vården, däremot så tycker jag att det råder en allmän slapp inställning till uppföljning och bakgrundskontroller. Tror aldrig jag fått frågan om hur jag äter etc, inga blodprov och bara en gång har dom mätt blodtrycket. Nu har jag mest haft och göra med den "psykiatrin" som vårdcentralerna erbjuder. Men trots att dom kan ha en psykiatriker där ett par dagar per vecka (ett par timmar totalt) så blir det inget annat en ett recept.

Till exempel så fick jag ett litet frågeformulär med kanske 15-20 frågor (minns inte exakt) om hur vardagen ser/sett ut. Tog tio minuter. Psykiatrikerna skummade igenom:
-"jaha, som jag tolkar utifrån dina frågor så kan du vara bipolär II. Så då blir Lamotrigin bra, en utmärkt medicin. Här har du schema hur du skall sköta dosupptrappningen. Hör av dig till receptionen om det är nåt. Jag har tid på tisdagar mellan 14-16 och torsdagar mellan 10 till 12.- det här blir nog bra.."
En annan kvinnlig läkare ansåg att min dos på 40 mg cipramil var förfärlig och skrev ut 20 mg per dag. När jag sa att jag brukar få 40 mg, så blev svaret:"- då kan inte den läkaren nåt om psykiatri"...
(jag är en rätt stadig bit på över hundra pannor, men det hade ingen betydelse, enligt henne..)

Nu har jag tagit tag i det själv och uppsökt en gammal privat psykiatriker. Han är okej, frågar mycket om släkt etc, kan mycket. Vill till och med kolla testosteronvärden mm för att utesluta sådana orsaker. Kanske lite väl vårdslös med doser, men han verkar veta då han jobbat på Lillhagen i över 30 år och 40 år totalt med forskning och annat.. Som natt och dag mot alla dessa psykiatriker och läkare som byts ut inför varje återbesök (som man alltid måste ordna själv) Fått höra att dom skall skicka remiss hit och dit, men aldrig hänt nåt. Nä jag tror på små privata kliniker, utan överbokningar...

Västra Götaland/Göteborg.

40 mg Cipramil är jäkligt mycket. Att du är stor och kraftig har faktiskt ej heller betydelse. Det fungerar inte som med alkohol att du blir mindre påverkad om du är större.

Ts, kan du utveckla lite mer varför du vill varna för Huddinge? Menar du med konsulter att läkarna endast är tillfälliga? Det är väl i så fall ett generellt tillstånd i Sveriges psykiatri då det enligt vad jag har läst i media ska råda brist på psykiatriker.

Edit: nero1; jag tänkte på Cipralex! Du hade ju Cipramil vilket har en annan dosskala. 40 mg är inga konstigheter även om det är maxdosen enligt boken.

Jag tror tvärtom. För hur jävla dåligt det än kan vara med resurser och annat i det offentliga så finns det massor av opportunister, krämare och andra frifräsare allehanda slag i den privata sektorn.

Säger inte att din läkare är dålig, tvärtom verkar han seriösare än dom flesta.

Men det finns många som kör sitt eget race, och tycker sig veta bäst, trots att beprövad kunskap har förändrats osv.

Alla erfarna receptfiskare går till privata läkare av en anledning, det blir en korrumperande faktor i sammanhanget. Man betalar för att få den behandling man själv tycker eller tror ger bäst och snabbast resultat.

Värst är dock idioterna på Sankt Göran. Mer inkompentena människor får man leta efter.

Finns mycket som är väldigt dåligt med psykiatrin, har träffat på mycket empatilös och otrevlig personal och varit med om dåliga erfarenheter.

Men vill ändå slå ett slag för att det finns otroligt mycket läkare, personal, terapi som jag fått inom psykiatrin som varit fantastisk bra. De har räddat mitt liv helt klart, så är ändå tacksam för den hjälp jag fått. Även om det finns otaliga saker som kan bli bättre.
Är ju lite en resursfråga, eftersom psykiatrin har nedprioriteras och det är akut brist på både vårdplatser, läkare, psykologer, specialistsjuksköterskor mm. så finns ofta inte förutsättningarna att kunna bedriva en vård av toppkvalité även om viljan finns.

Vill varna för off-label förskrivningen av neuroleptika/antipsykotika mot bland annat sömnproblem och tvångssyndrom.
Finns inga vetenskapliga evidens för det, bara en helsikes massa biverkningar varav vissa kan vara permanenta. Detta sker överallt och är mest pga lathet och okunnighet i vården.
Våga säga ifrån vad ni får utskrivet och undersök själva vad det är ni knaprar.

Jag har varit i kontakt med psykiatrin i Småland de senaste 10 åren. Antingen så är jag vårdresistent, eller så har de helt horribla arbetsmetoder. Nya läkare hela tiden, många av dem paranoida då man har missbrukarstämpel i journalerna. Varit på akuten ett x antal gånger, men man känner sig bara till besvär, får två st zyprexa och hemskickad med självmordstankar som inte borde vara av denna värld. Vid minst ett par tillfällen har de skrattat mig i ansiktet när jag har försökt förklara mina problem, men då jag vid dessa tillfällen haft sån övernaturlig ångest att jag inte orkat påpeka att de behandlar mig som en påse med bajs. Psykiatrin kan dra hela vägen ner till helvetet och brinna upp. Jag har då inte sett många positiva utfall av kontakt med dessa vad gäller bekanta heller. De tycks bedriva något slags nazi-experiment om du frågar mig.

Hade jag fått välja så hade jag aldrig någonsin beblandat mig med denna institution överhuvudtaget.

Håller helt med om detta, skrivit en del inom ämnet ifall någon är intresserad. Evidens finns, då lindring av symptom kan ses, men off-label-användning av neuroleptika bör verkligen ses som sista utväg p.g.a. sina biverkningar.

Jag har sökt vård för min depression i tre olika landsting och i två ville man bara utreda och medicinera.

Eftersom antidepressiva inte fungerar för alla så hamnar man då mellan stolarna. Vet dessutom en ÖL som fick pengar av Pfizer för att pumpa ut lyrica och seroquel mot ALLT...

Allmänpsykiatrin i Gävle, dom ville inte ge mig någon samtalsperson eller psykolog när jag
var inlaggd (frivilligt), trotts jag hade en djup depression, och jag bad om en psykolog. Bara ge mig massa tabletter.

Efter 3 månader inlagd, har ingen pratat med mig om min depression eller mitt mående.
Bara ökat medicineringen.
Medicineringen funkade inte då heller, och då vill dom ge mig ström i huvudet! ECT!
Jag blev helt paff. Mållös. Dom har inte ens försökt att prata med mig varför jag var deprimerad.
Jag sa till dom att jag skulle till godisautomaten nedanför, men jag kom aldrig tillbaka.

Idag mår jag bra. Utan att fått stötar i hjärnan...

Allmänpsykiatrin i Gävle vill inte hitta anledningen till dina problem, dom vill ge medicin, ECT, sen skicka hem dig.