Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Den är en solklar femma i min bok och bästa tv-serien som jag har sett tillsammans med Brideshead Revisited.

Filmprojekt 2: Akira Kurosawa
#8 Ikiru (1952)

Recension
Imdb

Betyg: 4/5



Vad skulle du göra om du helt plötsligt fick veta att du bara har några månader kvar att leva? En fråga man bör ställa sig själv minst en handfull gånger om året då det hjälper oss att sätta saker och ting i perspektiv och prioritera det som är viktigast i livet. Att leva heter filmen på svenska och det är just vad den hjälper oss tittare med efter att vi har sett den. Att leva våra liv, försöka ge mening till dem. Budskapet är en solklar femma men filmen som hantverk kan jag inte placera högre än de andra 4.5 och 5 filmerna jag sett i projektet. Dock är den kanske bättre än de lättsamma samurajfilmerna Yojimbo och Sanjuro.

Bra start på Classic Collection. Hoppas att jag inte stöter på några fler som Idioten utan att de flesta kan lyckas beröra mig som Ikiru gjorde.


Filmer i projektet:

Filmprojekt 2: Akira Kurosawa
#9 I Live in Fear (1955)

Recension
Imdb


Betyg: 3/5



Kurosawas film om atombomben, eller åtminstone oron över hotet av atombomben. Toshiro Mifune är olik sig men samtidigt spelar han på samma sätt som man är van vid att se honom. Överlag en medioker film som tar upp en väldigt tidstypisk samhällsfråga i Japan.


Halva projektet genomfört. Än så länge är jag väldigt nöjd med Kurosawa men då förväntade jag mig också att samurajfilmerna skulle vara minst sevärda, vilket de också var. Är mer osäker på hans moderna dramafilmer där jag inte riktigt vet vad de kan innehålla. Kan kanske bli en och annan besvikelse framöver. Hittills är den enda nitlotten i projektet Idioten men den kan jag leva med att ha sett.


Filmer i projektet:

Jag har hunnit med att se tre filmer i temat, jag börjar med den här och återkommer med omdömen på de andra senare under dagen.

Bazinga90:s mastodont-tema 2015

37. L'intrus/The Intruder (Claire Denis, 2004)

Kort om filmen: en gammal man med hjärtproblem lämnar Schweiz för att träffa sin son innan det är för sent.

Jag gillar Claire Denis sedan tidigare, såväl Vendredi Soir (2002) och 35 Rhums (2008) imponerade starkt på mig. Av det jag har sett av henne var det här förmodligen den mest krävande. Det är inte mycket till handling att tala om och dialogen är sparsmakad. Hon ger oss en vag historia om en ensam man på ålderns höst, som trots sitt dåliga hjärta väljer att lämna det förflutna bakom sig för att söka upp sin son. Jag kommer vilja gå tillbaka till den här inom kort, då jag inte hade förväntat mig en film där penseldragen var så subtila. Uppbyggnaden sker mestadels under tystnad och gradvis byggs det på med musik som matchar bilderna på ett snyggt sätt. Det är en upplevelse som jag tror ska absorberas och kännas snarare än att försöka förklaras.

Inkräktaren som filmens titel hänvisar till är hjärtat, huvudkaraktären har genomgått en hjärttransplantation och här finns det mycket att läsa in och tolka. Jag ser filmen som en själslig resa som berör de filosofiska frågor som mannen ställs inför på grund av att han lever med en annan människas hjärta i sin kropp. Några dagar innan jag såg filmen hade jag läst Camus Främlingen och det finns vissa gemensamma nämnare, främst i svårigheterna att känna något för andra och att karaktärerna i förlängningen omvandlas till främlingar inför sig själva. Jag gillar hur Denis lämnar utrymme för tolkning, det är stillsamt, meditativt men det toppar inte hennes bästa filmer. Men jag uppskattade den oerhört mycket.

Betyg: 4/5

#38 Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975)

Kort om filmen: Utspelas i Bryssel i en ensamstående kvinnas lägenhet. Akerman levererar ett närgånget porträtt av kvinnans livsvärld och de dagliga rutinerna. Sakta men säkert, i takt med att vi får veta mer om henne, så bryts den rutinartade och kontrollerade fasaden itu.

Temats kanske mest svårrecenserade film, just för att jag inte kan peka på ett specifikt skede eller en enskild scen där pendeln slog över för mig. Jag ska inte ljuga, det här var inte kärlek vid första ögonkastet. Jag fascinerades dock från första början av karaktären Jeanne men känslan av att filmen ”blev min” kom ungefär halvvägs in. Det här är ett extrem-exempel i minimalistiskt filmskapande och det räcker nog med att bara läsa kort om filmen för att inse att den inte är för alla. Men jag fascinerades av Akermans regi och de avvägningar hon gör. Att hon så kompromisslöst fullföljer sin vision och inte viker en tum från den gör att hon når nivåer som jag aldrig sett tidigare. En minimal förändring, exempelvis att ett bestick faller till marken, blir till en livsomvälvande situation i filmens universum - i takt med att den trappar upp mot dess minnesvärda avslutning. Ett jättestort plus vill jag även rikta till Delphine Seyrig i huvudrollen.

Den är lång och krävande men är samtidigt en uppvisning i filmskapande. Den levererar också en stark kommentar om den traditionella kvinnorollen. Akerman visar att mediets konventionella ramar är till för att brytas.

Betyg: +4/5

Projekt: "Catapillas Tjeckiska projekt"

En lös bekant jag råkat på i jobbet var vänlig nog att låna mig en stor del av sin Tjeckiska DVDsamling. Jag vet inte vad det är för film men jag antar att det är övervägande Dramakomedier, kommer inte orka skriva om allt men ska försöka recensera det som är riktigt bra.


Filmer som ingår:

http://www.imdb.com/list/ls076940220/

Slutdatum: absolut senast 2015-12-31 men ska försöka bli klar mycket tidigare.

Filmprojekt 2: Akira Kurosawa
#10 Dersu Uzala (1975)

Recension
Imdb


Betyg: 2.5/5


Filmen som fick Kurosawa att fortsätta göra filmer mot slutet av sitt liv då filmvärlden var nära att förlora en av de största efter att han misslyckades med att ta självmord efter Dodes'ka-den(1970) som var en av de största flopparna för Kurosawa. Bra att den här hjälpte honom komma på fötter igen men i min mening är det ingen höjdare av den långe japanen. Hade man kunnat ge titelkaraktären bättre repliker, grammatiskt sett, så hade den vunnit mycket. Nu tappar den på att syntaxen får mig att tänka på Yoda hela tiden.

Dersu Uzala fanns inte med i min ursprungliga lista på filmer i projektet men som tur var så lyckades jag få tag på den via mitt lokala bibliotek. Ganska behändigt sätt att se på film om man inte vill köpa dem eller ladda ner eller streama olagligt, det kan jag rekommendera till folk. Gå till era bibliotek och låna filmer.

Glädjande nog så kommer det också att bli flera filmer som tillkommer i projektet utöver biblioteksfilmen. Jag beställde faktiskt Kurosawas "Early Collection" från Zavvi vilket innehåller 6 tidiga filmer av honom: Sanshiro Sugata (1943), Sanshiro Sugata Part II (1945), The Most Beautiful (1944), The Men Who Tread on the Tiger's Tail (1945), No Regrets for Our Youth (1946) och One Wonderful Sunday (1947).

Dessutom hittade jag The Quiet Duel (1949) och The Scandal (1950) på Youtube, fullängd och med engelsk text.

Så från ursprungligen 18 filmer är projektet nu uppe i inte mindre än 27 filmer!


Filmer i projektet:

Filmprojekt 2: Akira Kurosawa
#11 The Quiet Duel (1949)

Recension
Imdb


Betyg: 1.5/5



Sämsta filmen hittills av Kurosawa. Hade väl inga förväntningar utan var mest glad att jag hittade den på Youtube med engelska subs. Mifune gör en fin prestation i en för honom ovanligt lugn och stillsam rollfigur. Men tyvärr är handlingen till stora delar ointressant då större delen av filmen går ut på att han inte kan umgås med sin flickvän på grund av syfilissjukdomen utan måste göra slut med henne. Inte så spännande eller intressant med andra ord.

Hoppas att det här var sämsta filmen i projektet. Ser fram emot The Scandal härnäst som alprazolam även rekommenderade.


Filmer i projektet:

Topp 25 regissörer

#7 Trettondagsafton (1999, Mikael Ekman)

Sedda filmer av regissören: 5
Betygsfördelning: 33332
Snittbetyg innan: 3.00
Snittbetyg nu: 2.80

Jag bävade verkligen inför den här, och mina farhågor visade sig vara sanna... inte bara gjorde den att jag la projektet på is ett tag, den var dessutom utomordentligt tråkig och jobbig.

Jag ska fatta mig kort: det är 134 minuter av extremt teatraliskt skådespel, inte så konstigt med tanke på att det är en filmad Shakespearepjäs, som försöker vara roligt men som enbart är enerverande.

Pierre Lindstedt och Claes Månsson är dock sköna och roliga, och filmens enda behållning. De räddar den ifrån bottenbetyget.

Mikael Ekman är ingen favorit precis, även om han är hyfsat stabil. Alla hans treor, Jönssonligan-filmerna, skulle dock snarare vara tvåor de med om det inte vore för nostalgin.

2/5

8# Assault on Precinct 13 (1976, John Carpenter)

Sedda filmer av regissören: 7
Betygsfördelning: 4443322
Snittbetyg innan: 3.00
Snittbetyg nu: 3.14

Jag har egentligen sett nio filmer av honom, men inte betygsatt varken The Thing eller Halloween eftersom jag såg dem innan jag började betygsätta allting jag såg. Väldigt bra filmer dock, precis som den här.

Det här är en enormt underhållande actionthriller som Carpenter gjort. Karaktärerna är lätta att tycka om, även om två av dem är kriminella. Den farligaste, Napoleon Wilson, är skönast och lite utav filmens comic relief. Got a smoke?

Även om det finns en hel del skotthål i storyn så är den väldigt engagerande, dels på grund av karaktärerna och dels på grund av att det är så underhållande och nervkittlande. Jag gillar dessutom filmer som utspelar sig på små ställen där ett hot kommer allt närmare. Två andra filmer med samma koncept som är riktigt bra är Intruder och Dawn of the Dead, även om köpcentrumet i den sistnämnda kanske inte är så litet.

Det absolut bästa är dock Carpenters soundtrack. Som vanligt levererar han musik som är utom denna jord. Första 40 minuterna hjälper den till att bygga upp en väldigt olycksbådande stämning, som sedan byggs upp tills det slutligen brakar loss totalt.

Utöver det har den bra och snyggt foto och bra miljöer, och en fenomenal scen som innehåller en glassbil.

Carpenter visar här att en hög budget inte är det viktigaste när det gäller film, utan att det som huvudsakligen räknas är talang, och det har (hade? Han ska tydligen ha gått ner sig rejält den senaste tiden) han i överflöd.

4/5

Tänkte se den imorgon efter mitt prov, tror dock att jag kommer ge den högre betyg än dig, och då har jag typ inte satt någon etta hittills i april månad som får väl ses som en bedrift i sig!

The Scandal skall jag också se den, men inte imorgon, får räcka med en Kurosawa.

Jag tycker The Quiet Duel är ganska bra men man måste väl tycka om lite mer stillsam drama som klarar sig utan för tung story.

Jag kanske var lite hård i mitt betyg men jag fann inget utöver Mifune och några enstaka scener som var värd tiden att sitta och titta på filmen.

Edit: Kul att du inte behövt sätta en etta på ett bra tag. Själv känner jag tvärtom att jag måste våga vara lite tuffare i min betygsättning och inte bara ge varje film jag ser godkänt.


Jag är ganska svag för vackert foto som ibland kan balansera upp bristen på handling (Malick t.ex.), men tyvärr blev jag inte tagen av kameraarbetet i den här filmen. En ganska trist film blir mitt slutomdöme.