Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Ser ju onekligen intressant ut, inte ens inlagd på FT, men å andra sidan får man ju lägga in hälften av filmerna man ser i deras databas.

0 av 21 filmer kvar av mitt skräckfilmsmaraton i april. Gick snabbare än det var tänkt, hade tänkt se ett gäng andra filmer emellan med istället blev det bara ett par enstaka.

May (2002)
Ville gilla den här filmen mer än vad jag gjorde tror jag. Men den tog aldrig riktigt tag i mig och kände inget speciellt för huvudkaraktären. Visst Angela Bettis är bra i titelrollen, men lite mer realism i henne hade inte skadat. Även i handlingen hade jag uppskattat mer balans, nu blir det lite väl mycket av det goda. Långt ifrån en dålig film ska sägas. Tycker om början en hel del, då den ändå fortfarande känns mysig och fin i sitt skruvade sätt.
2 av 5

Only Lovers Left Alive (2013)
Ungefär vad man kan förvänta sig när Jim Jarmusch tar sig an en vampyrfilm. Vacker, nostalgisk, stillsam och dialogdriven film med bra skådespel. Dock är innehållslösheten och saknaden av en riktig intrig påtaglig. Funkar hyfsat till en början men efter halva filmen önskar jag mig något mer, och då räcker det inte med att Wasikowska gör ett färgstarkt om även där ett ytligt inhopp. Men ja va fan tillräckligt snygg och stämningsfull film för mer än ett godkänt betyg. Musiken bidrar mycket till den melankoliska stämningen.
3 av 5

The Reaping (2007)
Påkostad religiös thrillerskräck med en namnkunnig cast, som fungerar som svag underhållning en tråkig kväll. Mer behövs inte skrivas.
2 av 5.

Shocker (1989)
Dryg och fånig Wes Craven-rulle som tillhör en av hans minst sevärda filmer, Horace Pinker (mördaren i filmen) är ingen Freddy Krueger precis om jag säger så.
Men den har väl ett visst underhållningsvärde i sina tokigheter, ett par skrattretande sekvenser som blir roande om man är på rätt humör. Även 80-tals rockmusiken är svår att motstå. Men utöver det känns den mest tröttsam och alldeles för lång.
2 av 5

Ranking av de 21 sedda filmerna

Omdöme nedan, jag har lagt in den på FT. Finns på "that place".

Draugasaga (1985)

Isländsk skräck hör inte till vanligheterna, särskilt inte på 80-talet, och jag tror regissören Vidar Vikingsson var en pionjär inom genren på Island. Han gjorde sin första skräckfilm, Draugasaga 1985 och sin andra, Tilbury 1987.

Draugasauga är som sagt en TV-film inspelad och TV-sänd av Islands motsvarighet till SVT, RUV. Filmen utspelas även på RUV:s TV-hus vilket säkert sparade en jäkla massa pengar, men det spelar en funktion i filmen och en nattväktare som vandrar runt på ett stort, tomt TV-hus nattetid kan vara nog så läskigt som location.

Handlingen tar avstamp i en sägen som vandrar runt på TV-huset att ett rödhårigt, kvinnligt spöke går igen. En sminkös vars mormor var rödhårig men enligt uppgifter flyttade till USA men inget vet egentligen vad som hände, tror att denna rödhåriga kvinnan är mormodern. En läkarstudent börjar jobba extra som nattvakt på TV-huset och han och sminkös inleder en relation.

Sminkösen brukar roa sig med att sminka sig som sin mormor (alias det rödhåriga spöket). Studenten har samma fascination för smink uppenbarligen (crossdresser ?) och vill också bli uppsminkad som denna rödhåriga kvinna. Han känner dock att den initiala fascinationen blir mer som en besatthet och till slut går han runt nattetid i sina kvinnokläder och verka ta på sig spökets identitet. Märkliga saker börjar ske på TV-huset och ett udda dödsfall sker med den gamle nattväktaren. Är det det riktiga spöket som blivit aktivt igen eller har studenten förvandlats till en galen mördare?

Filmen lyckas med att bygga upp en stämning så sakteligen, men tyvärr var det mestadels alltför segt. Det är först i slutet som det sker något riktigt skräckinjagande. Visst finns där en poäng att det inte är så läskigt förrän i slutet med tanke på hur stämningen byggs upp, men samtidigt känns det som man snuvas lite på konfekten när det är som allra bäst de 10 sista minuterna. Jag hade velat ha mer av den varan tidigare.

Jag gillace dock den ambivalenta tonen som fanns genom handlingen där man inte fick några raka svar och den isländska ödsligheten som förstärkte karaktärernas utsatthet.

Jag är ingen skräckfilmsfantast annars och även om inte Draugasaga föll mig helt i smaken var den ändå intressant att ha sett.

Betyg: 2/5

Urk, hatar Lucky Mckee. Inte bara på grund av hans namn, men också för att han gör så otroligt dåliga filmer. The Woman gjorde mig så förbannad att jag själv-spyr varje gång jag ser snubbens fåniga namn. Jag ser mig själv som en old school-feminist, men den där jävla filmen är ren extrem-feministpropaganda x1000. Rysligt otäck film, men på helt fel grunder.

Inte sett May sedan jag såg den på bio 2002 men måste absolut se om den, The Woman gillade jag dock inte alls faktiskt.

Fixade det Amerikanska utbudet på Netflix..
Vilka jäkla sjuka och dåliga skräckisar det finns där..

Har de fortfarande Asylums filmer där?

Inte mycket bättre än det svenska utbudet.

Jag har aldrig riktigt blivit skrämd av en skräckfilm. Kan det ha något att göra med att jag aldrig sett en skräckfilm själv?

Kollar aldrig heller själv..
Är för feg för det..
Blir iofs skrämd då jag ser med nån, men skulle nog skita ner mig om jag såg själv..

Självklart. Det är ju svårt, för att inte säga omöjligt, att bli skrämd om man har folk omkring sig.

Söndagsfilmen får väl bli en skräckfilm då

Har du tips på någon med bra handling samt som är läskig?