Kruxet i hela den här "finns det en gud"-soppan är att de flesta inte begriper att den frågan sträcker sig bortom den mänskliga tankens omfång och begreppsverktyg, de fysiska sinnenas verklighetsuppfattning, och alla koncept som vi nu bär inom oss i tankebabblet.
Det gäller för övrigt även de religiösa, där man tillber föråldrade symbolbegrepp som tas bokstavligt.
Inom den militanta, konfrontatoriska, tjatsugna ateismen så angriper man sedan dessa "barnbilder". Så hålls det på sedan, fram och tillbaka. Jesus mot spagettimonster mot Higs partikel mot singulariteten och big bang.
Agnostikerns hållning är den enda korrekta, om man nu inte är spirituellt sökande och har ett intresse av att utforska tillvaron på det subjektiva planet genom bön eller meditation och liknande övningar.
Vad gäller sömnen så har jag inte så mycket att säga annat än att den kan vara en språngbräda till väldigt intressanta fenomen av "utanförkroppslig" natur. De fenomenen ligger bortom spärren sömnparalys. Om ni råkar ut för sådant någon gång så försök bryta igenom denna rädslospärr och rida ut paralysfasen med en aktiv önskan om att lämna kroppen.
Då händerre grejer!
Magical, wondrous wonderland!

För mig har de upplevelserna varit livsomvälvande.
Jag brukar dänga in denna när det snackas andligt.
En sofistikerad version av kristenhet som kanske kan hjälpa någon.
http://www.acim.org/index.html