Förtvivlad relativt nyexad jurist

De facto (spyr på ordet). Alla kan bli rika och framgångsrika inom alla ämnen, till och med att kasta kärringar eller trycka i sig mycket mat på kort tid. I verkligheten (de facto på svenska) så pratar vi om den genomsnittliga personen. En genomsnittlig jurist har inte högsta betyg, likt alla som äter inte kan vara bäst i världen så är medelpersonen en medelmåtta med lagom social kompetens och lagom teoretiska kunskaper, nog för att klara de uppsatta målen som är uppsatta av universitetet. Det är denna arbetsmarknad vi diskuterar - en person utan toppbetyg, gudomliga sociala kunskaper eller för den delen kontakter likt kungen. En vanlig jurist helt enkelt.

1/10 går igenom tingsmeritering, vad händer med de andra 9/10-delarna är frågan.

Myndighet, byrå? Som synes i den stora tråden om att sitta ting är det betydligt fler än 1/10. Vidare, varför i helvete är det en ilsken storm av poster som bestämt hävdar att juristers arbetsmarknad är överbefolkad, men inte en enda som belägger sina påståenden med källor? Lol.

Och nej, alla kan inte bli rika och framgångsrika inom alla ämnen. I vilken värld lever du?

Det finns ett begrepp som heter "arbetsmarknaden är inte statisk". Det syftar på att det tillkommer jobb på marknaden och försvinner jobb, likväl som det tillkommer arbetssökande och arbetande. För vissa politiker och nationalekonomer så är inställnignen att arbetsmarknaden alltid är i balans eftersom någon som är arbetslös inte behöver söka något av alla jobb som finns på marknaden utan helt enkelt kan skapa sig ett eget jobb genom att "starta eget" detta kan i sin tur öka mängden jobb när personen sedan behöver anställa.

Jag gillar inte detta begrepp eftersom det är lättare sagt än gjort att bara "starta eget" och börja konkurrera med andra verksamheter. Sen är det också så att blir man väldigt framgångsrik så konkurrerar man ut andra verksamheter och då blir personerna där arbetslösa, (om man inte rekryterar över dessa till sin egen verksamhet eller att personerna hittar jobb på andra ställen) eller så tjänar man så pass dåligt att det inte alls går runt och man får börja om på ruta ett igen.

Detta med arbetsmarknaden är ett saligt pussel och kraven från arbetsgivarna verkar bara bli högre och högre, kompetensen är snart underordnad det du ska tillföra verksamheten i form av att vara ett "socialt geni" och en rolig "prick". Går man ut juristlinjen så ska man i princip ha landat ett jobb några veckor innan man är utexaminerad, det ska inte vara bortkastat med 5 års studier.

I egenskap av att vara tingsmeriterad jurist med ca 85 % AB, pissbra notariebetyg, inte försumbara extrameriter och hygglig koll på juristkollegor som är både äldre och yngre, samt själv halvt arbetssökande, vill jag ge följande input.

1. Arbetsmarknaden för jurister är tuff. Likt de flesta arbetsmarknader. Häri ligger självklart en definitionsfråga: Vad är arbetsmarknaden för jurister? Inräknar man diverse handläggarjobb på diverse anonyma myndigheter så utvidgas den rejält, men samtidigt finns risken att man anses överkvalificerad sekunden man skickar en ansökan till en tjänst som kanske inte ens suktar efter en jurist. Skickar man istället en ansökan till en typisk juristtjänst inser man snabbt att det finns flera som söker samma tjänst. Vidare inser man snabbt att det alltid finns någon bättre än en själv. Tittar man dessutom på vad diverse kompisar och kollegor, med sämre meriter, lyckats uppnå så blir bilden nästan dyster. Long gone are the days då jurister kunde välja och vraka (om de någonsin funnits) och jag känner till mer än ett exempel där jurister sitter på handläggartjänster med kollegor som har gymnasiekompetens som bäst, och självklart bitchar över det var och varannan dag. Samtidigt är jag själv ett levande exempel på hur en juristexamen kan öppna dörrar man inte ens visste fanns, och helt plötsligt få en att gå långt i rekryteringsförfaranden som nästan hör hemma i en dålig roman med huvudrollsinnehavaren Carl Hamilton.

2. Det är skillnad mellan jurister och jurister. Fy fan vilken skillnad det är, och är någon förvånad? Har ni inte alla pluggat tillsammans med stolpskott? (Eller för er stolpskott; tillsammans med de som har något innanför pannbenet.) Det är en astronomisk skillnad mellan jurister som knappt tar examen, och jurister som toppar betyg/notariemeritering. De sistnämnda har möjligheter de första inte kommer i närheten av. Således är det inte konstigt att vissa kan ha svårt att få jobb på en anonym myndighet när andra sitter och bitchar över om det är domarbanan eller drakarna som gäller.

3. Få examina väger lika mycket som en jur. kand./juristexamen. Oavsett om du tillhör elitgardet eller de som knappt lyckas plocka ut sin examen, så betyder det fortfarande något att vara jurist, men istället för att jämföra oss själva med Harvey i Suits så bör vi kanske inse att vi i egenskap av att vara tjugonågonting, i dagens arbetsklimat, ska vara glada över att få ett jobb överhuvudtaget, oavsett om det är inom något top notch eller inom någon anonym myndighet.

4. Problemet är att många likställer jurist med välbetalt, stimulerande statusjobb. Som om alla som tar sig igenom juristutbildningen, som kan vara nog så hetsig och litteraturtung, per automatik ska landa bra jobb och sedan njuta i decennier fram till pensionen. Fucking news flash: Det är efter examen allt börjar på riktigt! Är man redo att slava igenom hundåren på en valfri drake, eller jobba sig uppåt ifrån valfritt handläggarkneg på valfri kommun ute i ingenstans, så når man förr eller senare det där jobbet man trodde att man skulle få ifrån dag ett, men få, om någon, får det sekunden man har examen i sin hand. Häri ligger problemet: Folk tror att det är klart efter utbildningen, när sanningen är att utbildningen bara leder till mer jobb, och fan vet om man efter flera år ens når nirvana, men fuck it, pallar man inte kan man lägga sig i fosterställning och dö. I slutändan är det en bit papper som man lyckats erhålla, och betydelsen av skiten ligger mångt och mycket i var man själv sätter ribban, för att inte tala om vad man själv är beredd att göra för att nå dit.

Jag tar själv min examen i sommar och min uppfattning av läget är att det ser ganska dystert ut / är betydligt svårare att få kvalificerade jobb än vad jag trodde att det skulle vara / i jämförelse med vad man har fått höra under utbildningens gång.

Av vad jag har hört ser det ut enligt följande:
Vinge har anställt ca 5 stycken till sitt Stockholmskontor, samtliga har varit där tidigare (sommarnotarie/uppsatspraktik/kvällsassistenter via Nova) och har 85% AB+.

Roschier och MSA anställer även väldigt få. De som jag vet har fått jobb där har precis som ovan 85%+ (och har i många fall jobbat där tidigare enl ovan).

De mellanstora byråerna anställer i sin tur 2-3 stycken, trots en omsättning av bitisar på säg 10 stycken per kontor dvs man minskar personalstyrkan (undantaget CQ som det ryktas behöver anställa en hel del folk).

Om man kollar antalet annonser för heltidsjobb på ex. http://juristjobben.se/heltidsjobb/ (som visserligen inte är heltäckande, men ändå får anses ge en indikation på läget) så stämmer det även överens med den bild jag har fått - de utannonserade jobben för nyexade lyser med sin frånvaro.

Vissa menar på att det hela beror på att byråerna hade mycket att göra i höstas och då anställde ordentligt varför det nu inte finns något större rekryteringsbehov. Andra säger att våren har varit ovanligt lugn och att det råder en osäkerhet kring hur resten av året kommer utveckla sig varför man väljer att avvakta med rekryteringar. Kanske är det ett mellanting av de båda förklaringarna som gäller, vad vet jag - det är så mycket rykten som florerar att man inte riktigt vet vad man ska tro.

Jag har många vänner med bra betyg (70%+) som lämnade in sina examensarbeten i januari men som ännu inte har blivit anställda eller kallade på mer än någon enstaka intervju (och nej, de är inte socialt inkompetenta) - nu sitter de istället och läser fler specialkurser för att samla meritpoäng till ting om de inte lyckas få något annat. Något som är ganska så tragiskt om inte annat.

Själv kommer jag gå ut med 70% AB, dubbelexamen och utlandstermin. Meriter som jag själv kan tycka borde räcka för att åtminstone bli kallad på intervju på de flesta större byråerna. Till saken hör att MSA inte ens tog in mig på intervju med anledningen att betygen inte räckte till och övriga byråer har varit väldigt sega i sina rekryteringsprocesser. Nu har jag visserligen skrivit på för en av de större byråerna inför hösten (vilket jag är oerhört tacksam för), men det tycks vara betydligt svårare att få ett kvalificerat jobb än vad man fick höra i början av utbildningen - då var jargongen mer i stil med "går du ut med 70% AB är du garanterad jobb hos drakarna, har du meriter utöver det så är det självfallet en bonus, men inte ett krav".

85%+ AB tycks helt enkelt vara det nya 70%+.

Det har aldrig sagts att 70 % + AB ger ett garanterat jobb vid en större byrå, vad som har sagt är att sådana betyg i princip innebär att man är garanterad en intervju hos en av dessa advokatbyråer. När du väl är på intervjun är det andra faktorer som vägs in, t.ex. hur väl du kommer passa på arbetsplatsen, om du anses trevlig, skärpt, införstådd med vad byrån kräver av dig etc.

Jag vet dessutom personer med sämre betygssnitt än du har som har landat intervjuer och arbeten vid de större advokatbyråerna. Att MSA inte kallade på intervju låter märkligt, och det torde inte endast bero på att du hade låga betyg.

Gällande anställningstakten, som du berör i början av inlägget, kan bl.a. följande sägas.

• MSA anställer väldigt många varje år
• Vinge anställer väldigt många varje år
• CQ anställer många just nu, du har rätt
• Hannes Snellman har en annons ute och vill anställa nyexade
• Lindahl växer mycket och hade en annons ute för några veckor sedan
• G&D har anställt mycket folk nu under den sista perioden
• Roschier har anställt mycket folk
• DLA Nordic har haft annonser ute
• Baker har haft annonser ute
• Hammarskiöld har en annons ute

Jag har aldrig sagt att det skulle garantera en anställning, snarare att det skulle leda till intervjuer hos byråerna - vilket det inte gör för de flesta längre.


Allt du säger stämmer när man pratar om det hela generellt. Dock pratar vi om situationen just nu, något du, trots dina tvärsäkra uttalanden, verkar ha dålig koll på. Jobbar du själv på byrå / har du skrivit på inför hösten / söker du själv jobb just nu?

Jag vet också många som har lägre betygssnitt som har fått jobb på MSA, dock varierar självfallet betygsgränsen beroende på antalet platser att fylla kontra antalet sökande. Min relation med MSA är sedan tidigare god och när de i en efterföljande diskussion uttryckligen säger att såväl meriter som brev är väldigt bra, men att det föll på betygen har jag svårt att se någon poäng i att de inte skulle vara ärliga. Deras HR är mycket professionell. Med färre platser att fylla höjer de givetvis betygsgränsen på samma sätt som att fler platser innebär ett lägre krav.

Vinge Stockholm har som sagt anställt ca 5 personer inför i höst och har just nu inget rekryteringsbehov.

Hannes Snellman har anställt 2-3 jurister.

Lindahls rekrytering är jag osäker på, men liksom övriga byråer anställde de duktigt under hösten vilket kan påverka anställningsbehovet under våren - av vad jag har uppfattat verkar de dock inte ha det behov du menar på att de skulle ha. Eller så anställer de helt enkelt inte så många från Stockholm.

G&D anställer som vanligt.

Roschier har liksom Vinge främst anställt folk som har varit där tidigare och anställde mindre än vanligtvis.

DLA Nordic söker en arbetsrättsjurist.

Hammarskiöld söker 1-2 jurister.

Delphi har anställt 2-3 bitisar.

Med tanke på antalet jurister med 70% AB vs. antalet utannonserade tjänster (uppskattningsvis ca 20-30 st totalt på de större byråerna) är det inte konstigt att byråerna inte har plats över till de med lägre betyg och har man under 80% tycks dubbelexamen eller liknande nästan vara ett krav just nu för att bli kallad på intervju. Det är åtminstone så det ser ut bland juriststudenter vid Stockholms universitet just nu. De med 80%+ får intervjuer medan de med runt 70% (utan dubbelexamen/utlandstermin) kämpar för att ens få komma på någon enstaka intervju.

Som sagt anställde de flesta byråerna duktigt under hösten då det var som mest att göra, under våren har det varit betydligt lugnare och många talar om att de knappt har haft något att göra. Som jag har förstått det jobbar även många byråer med att försöka minska den höga omsättningen av bitisar vilket givetvis kan ha påverkat rekryteringsbehovet (men även urvalsprocessen).

Är du etnisk svensk så kommer du direkt få jobb och ännu lättare om du är tjej också.

Jag har högskoleingenjör utbildningen i maskinteknik och sökte jobb som maskinoperatör och tekniker de tog in en etnisk svensk som inte hade nån utbildning men fick istället jobbet. Många företag efterfrågar efter etniska svenskar än icke etnisk svensk som har utbildning då många företag är rädda att ta in icke etniska svenskar.

Annars varför tror ni alla företag har etniska svenskar och bara 1-2 med invadraebakgrund bland 1000 anställda i företaget.

Synd att höra, dock pratar vi om juristbranschen som i princip är att se som definitionen av meritokrati. Det som spelar roll är dina meriter, inte ditt namn eller etnicitet. Om du sedan har problem att uttrycka dig på svenska är det givetvis en dealbreaker - men då lär du ändå inte ha tillräckligt bra betyg för att vara aktuell.

Yes, har ett arbete säkrat efter examen. Detta innebär således att jag har varit i kontakt med flertalet byråer under sen höst 2014 samt under tidig vår 2015 för intervjuer m.m.

Det är knappast så att personer under 80 % AB inte blir kallade till intervju utan dubbelexamina, utlandsstudier, övriga meriter etc. I så fall är det ett SU-problem, för vänner, kursare och bekanta från UU har blivit kallade till intervjuer samt i förlängningen fått arbete på olika byråer utan att ha över 80 % AB.

Sedan ska vi inte ens inbilla oss att alla personer med 70/80 % AB, eller högre snitt, har en vilja att arbeta på byrå. Vissa söker sig till ting, andra till myndigheter samt ganska många vill arbeta med sådant som inte tillhör ett klassiskt juristyrke. Det går således inte att, som du gör, tvärsäkert jämföra antalet nyexaminerade med vissa betyg med utannonserade byråtjänster.

Det många misslyckas med, även personer med 80 % AB, är att skriva en dålig ansökan till tjänsten. Även om en person har raka AB:n kommer han att falla på en dåligt skriven ansökan, det är således inte som så att alla med ett visst betygssnitt kallas. Vissa studenter bygger inte relationer med byråerna. Jag menar givetvis inte att nätverkande och kontakter har särskilt mycket att göra med huruvida du blir kallad eller inte, men det lönar sig att ta reda på så mycket som möjligt om byrån för att skriva en klockren ansökan där du motiverar exakt varför du vill arbeta på byrån, vad som fångade ditt intresse m.m.

Kontentan av detta inlägg är emellertid att du inte behöver ha raka AB:n, inte heller 80 % AB, för att bli kallad till en intervju på större affärsjuridiska byråer.

Tack för ditt klargörande och grattis till anställningen! Får jag fråga vilken grupp du hamnade i?

Jag står dock fast vid att rekryteringsbehovet under våren tycks vara lägre än vad det har varit tidigare och det är nog många som är i slutskedet av utbildningen som skulle instämma. Bland SU-studenterna som har haft siktet inställt på byrå börjar många bli smått desperata och då pratar vi ändå om folk med bra betyg.

Samtidigt är det självfallet så som du säger att mycket hänger på ansökans utformning / personlighet / kontaktnät osv sedan tidigare.

Du uttalar dig ganska kategoriskt. Kan du visa att det anställs färre nu än vanligt? Jag har gott om nyexade vänner från SU och har inte fått samma uppfattning - det är tuff arbetsmarknad, men inte värre än de senaste fem åren. Om man antar att lägre tingssnitt = fler jobb på byråer skulle jag tro att det också talar emot dig.