"Samröre" och att ha "lierat sig" med "extremister" var det. Något ett antal papegojor upprepar här. Men rent krasst så är väl för nuvarande de enda extremisterna som det finns dokumenterat samröre med inom SD, just Mattias Karlsson kontakter med vänsterextrema Expo och inget annat?
Beträffande "rasism" och "etno-nationalism" så visst är det utbrett inom SD, dessvärre inte i ett sammanhang som har med svenskar att göra dock, utan i partiledningens kompromisslösa lojalitet mot zionismen. Ni vet den ideologi som enbart ser till en viss folkgrupps intressen, och som stöder ett land som selekterar sin invandring utifrån etniska kriterier. Ett land vars flagga man viftar med på sin valvaka, och där man står på kö för att fotografera sig tillsammans med ultra-zionisten Avner Yonathan Ben Yisrael, som öppet propagerat för ett Stor Israel mellan Nilen och Eufrat. På tal om den påstådda beröringsskräcken gentemot totalitarism alltså. Men gud nåde om du öppet talar om existensen av ett etniskt svenskt folk bland andra, då är du en sådan där "neo-fascist".
Att förmenta Sverigevänner nu också tycker att det är "extremt" och nationalistiska "tokerier" med grupper som mer öppet verkar för svenskarnas intressen, säger mycket om hur framskridet det neo-kommunistiska omdanandet av verkligheten gått i Sverige. Ni inser hoppas jag att med nuvarande "nolltolerans" så hade dåtidens sossar och moderater uteslutits. Sverigefienderna behåller därmed sitt järngrepp över det offentliga samtalet och tolkningsprivilegiet, vilket också är där den riktiga striden måste tas, men det är uppenbarligen inte SD-toppen intresserad av, trots de tillskansade resurserna. Att anpassa sig efter dårarna till väljare, vars värdegrund bygger på decennier av anti-svensk och kommunistisk skolning av skolsystemet, media, och Hollywood, det räddar inget land om någon nu trodde det. Istället måste opinion bedrivas och inte anpassning. Visst kan man möjligtvis i en avlägsen framtid få till stånd en parlamentarisk justering av invandringsnivåerna, med nuvarande linje, varefter den magiska "integrationen" tar vid. Lycka till säger jag bara, till er som tillsammans med SD köper och accepterar varje ny genomförd fas i omdanandet av Sverige. Ni får vad ni köper och det är knappast något trevligt!
SD-toppens försvarare tycks också mycket selektiva i vad man lyfter, detta för att kunna bibehålla illusionen av ett korrekt beslut. Att det marxistiska maktspråk, som tyranniserat och stoppat all opposition mot vansinnet inom det offentliga politiska samtalet i decennier, medelst skamepitet som "fascist", "nazist", och "rasist", nu används av parti-toppen mot de som har en smärre avvikande åsikt, är knappast något som ställer i särskilt goda dager. "Neo-fascist" epitets kletande brukar höra "neo-kommunister" till brukar jag själv säga. Inte ser det heller särskilt bra ut när Samhall-placeringar likt Maria Danielsson, premieras framför en person som flera inom partiet sett som en potentiell framtida partiledare. Hur man först medelst allt fulspel i boken försökte tillskansa sig segern i Stockholmsdistriktet, innan man tog till massuteslutningarna, förstår jag om man som SD-toppens försvarare inte heller vill kännas vid idag.
Sammanfattningsvis, så sitter det stora flertalet av dårarna till väljare numera då fast i tre mångåriga framtida återvändsgränder, d.v.s. de rödgröna, de borgerligas falska opposition, samt Sverigedemokraternas falska opposition. Utomparlamentariska sverigevänner tackar förvisso för de ökade rekryteringsmöjligheterna, men där det dock kommer krävas mycket framöver av det lilla fåtal som lyckats undvika överstående fällor.