Citat:
Ursprungligen postat av
Oriamendi
Minns dokumentären "Ordförande Persson" där Göran Persson satt och ondgjorde sig över alla partimedlemmar som inte följde ledningens vilja. Leif Pagrotsky i EMU-frågan till exempel. Inte ens där förekom uteslutningar utan på sin höjd omplaceringar, men i SD rensas det hejvilt och alla som bedöms vara en fara för ledningen röjs undan. Det är verkligen illa och ovärdigt ett parti av den storleken. Hade det faktiskt rört sig om rasnationalister av den gamla skolan hade det väl varit en sak, men det här är något helt annat. Jag kan verkligen inte med all god ansträngning i världen se några "extremistiska" element hos Hahne-falangen, i vart fall inte värre än hos vissa andra politiker inom SD.
Hahne själv är lite väl mycket av en drama queen, det håller jag med om, men hans beteende är helt naturligt när det finns grupper inom partiet som arbetar hårt med att ta all heder och ära ifrån honom.
Det är skillnad. Jämför istället arbetarrörelsen på tidigt 1900-tal, innan splittringen mellan kommunism och reformism. Då får du en bättre jämförelsepunkt.
Partier som är nya måste rensa ut. Rensar man inte ut kommer partiet att ha flera olika linjer och behöva lägga oerhörd kraft på inbördes bråk istället för att föra ut partiets politik, vilket gör att de som är tänkta att stöda partiet kommer att överge det i brist på förtroende, i detta fallet väljarna i Sverige.
Dock är partiledningen särdeles klumpig. Detta borde ha skett inför öppen ridå och inte som nu, genom läckta uppgifter till media varigenom de som är tänkta att bli uteslutna får veta det genom media. Detta skapar givetvis intrycket att det verkligen är fascister som sitter i toppen för SD, vilket det iofs är – vilket får som sidoeffekt att partiet förlorar i förtroende likväl.