Varför vill människan tro?

Varför vill vi människor så gärna tro på saker istället för att acceptera en mer rationell förklaring? Ständigt ska man tro på konspirationsteorier, religioner, bortförklaringar istället för att acceptera verkligheten. Även om sanningen berättas så vägrar vissa att sluta tro.

Jag kan fatta att man förr i tiden sysselsatte sig med irrationella förklaringar till varför det åskar, snöar och etc. eftersom kunskap saknades för detta vid den tiden och man trodde just därför att ex. gudar orsakade dessa fenomen. Men varför ska vi idag tro på när någon helgon "framträder" på en brödskiva, efter att den har fått rosta i en brödrost, orsakades av ett ingripande av en högre makt?

Är det för att vi människor vill se en värld fylld med andlighet och föredrar därför tolkningar istället för rationella förklaringar? Eller beror det på att vi människor är så nyfikna att vi vill förklara och förstå allt som sker i vår omgivning?

Edit: Hittade ett roligt exempel på just detta. Vissa personer undviker att gå på brunnslock eftersom att de i sina barndom har uppfattat, genom irrationella förklaringar, att det bringar otur. Fortfarande i vuxen ålder försöker de undvika att gå på brunnslockar även om det vetenskapligt inte ger otur.

Det är bra att inte tro att allt som andra säger är sant, är sant. Det är en del av det positiva i vårt mänsklighet att kunna kritisera allt, vilket vi gör göra för att komma fram till ännu bättre sanning.

Ja idag blir allt mer upplysta och förre har behov av ngn låtsaskompis i form av en gud.
Se på alla som hoppar av Svenska Kyrkan.

I moderna samhällen minskar behovet av religion, men behålls av vissa som tradition och konservatism.

Ledsamt att se vissa länder har en religionpolis..

Men det finns ju en viss gräns.

Att kritisera exempelvis om parallella universum existerar eller ej bidrar till mänsklig framgång. Men att tro på att brunnslockar bringar otur eller att människor har rövats bort av UFO:n är ju bara svammel.

Tro är bra när man är okunnig och inte vet. Det gör att man slipper grubbla på skit som ändå inte kan lösas inom en rimlig tid. Däremot bör man tro med sunt förnuft, och inte för länge.

Exempel:

Det saknas fortfarande kunskap. Ingen kan förklara hur vi kan vara vid medvetande, eller hur universum skapades.

Rationell och irrationell är ofta subjektiva begrepp.

Jag tror vad jag vill om det jag inte vet, men man kan ju inte vara säker.
Ett liv efter döden, ja jag vill tro att det finns något annat. Vad säger vetenskapen om det?

Klart att det fortfarande saknas kunskaper inom vissa saker. De exempel jag sa var ju ganska evidenta. Men det jag vill understryka är att man idag tänker mer logiskt och inte att det är gudar som skickar kometer till jorden och liknande.

Kan det vara så att du tror på liv efter döden bara för att du ska känna dig trygg och fylla den tomheten som du annars upplever?

Jag tror på ett liv efter döden eftersom det är mest logiskt.

Alla "tror" på något, även den som är ateist.
Vissa är t.ex. pessimister, andra optimister.
Om man på inget sätt trodde att något av det man gjorde spelade roll, skulle man väl inte ha någon anledning att göra något alls.