Sturebymordet: Mordet på Therese Johansson Rojo (2009-06-07)

Exakt. Du är ju fullkomligt besatt av att tycka till om och tolka SMS, precis som att hela fallet vore uppbyggt enbart på det. Visst är SMS-trafiken mellan Tim och Tove viktig eftersom det är de enda tekniska bevis vi har på deras kommunikation. Men det betyder inte att varenda enskilt SMS är av betydelse och måste analyseras in absurdum.

Själv tycker jag att förhören med Tim och Tove, samt vittnen, är viktigare. SMS:en kan sedan användas för att jämföra deras olika berättelser med varandra och bedöma trovärdigheten. Det är så polisen och åklagaren har arbetat med förundersökningen.


Det handlar som sagt inte om att gallra. Det handlar om att lyfta fram de bevis som domstolen funnit vara avgörande för sitt ställningstagande. Bara för att man inte i domen redovisar sin syn på alla SMS betyder det inte att man inte har studerat dem och beaktat dem. Återigen, om man skall göra dig nöjd måste man i konsekvensens namn redovisa samtliga SMS och förklara vad man anser om dem. Det finns ingen domstol som gör så.

Med klippa och klistra menade jag att du kopierar dina tidigare inlägg, och postar dem igen. Jag känner igen det mesta du skriver, vet att jag har svarat på det förut, och finner därmed ingen anledning att svara på det igen. Men det är förvisso samma med mig, jag kommer inte heller fram med något nytt. Det är bara samma tugg, om och om igen. Det är väl mest för att jag inte vill låta ditt trams stå oemotsagt som jag fortsätter att debattera.

Ja, du har väl valt ut litet egna citat och SMS också. Den stora likheten är väl det snäva urvalet. Det är svårt att komma ifrån att jag brukar redovisa fler SMS än både dig och tingsrätt och hovrätt.

Det är rätt enkelt att få någon fälld om man stryker viss information. Som t ex glasögonen i Yenon Levy-fallet. Får väl återkomma med exempel på din strykningsteknik.

Det är nog bra om du redovisar något avgörande som talar för hennes oskuld som inte varit på tapeten i Sturebyrättegångarna. Har du inget sådant på gång så har du ju dragit en totalt jävla irrelevant jämförelse under alla år du skrivit i tråden.

Du kan ta och svara på det här istället och vara relevant själv (FB) 16-årig flicka MÖRDAD av jämnåriga (Läs sammanfattningen i första inlägget /Mod)

Eller kommentera Emina Bajrics debattartikel http://www.dagensjuridik.se/2015/03/nodvandigt-vaga-ungdomars-kognitiva-formaga-aven-da-uppsatet-ska-bedomas

Det var inte Hamilkar, det var Slabadan. Det tog lite tid att hitta inläggen men jag kom ihåg att det hade diskuterats:

(FB) 16-årig flicka MÖRDAD av jämnåriga (Läs sammanfattningen i första inlägget /Mod)

(FB) 16-årig flicka MÖRDAD av jämnåriga (Läs sammanfattningen i första inlägget /Mod)


Nja, inte riktigt så. Jag tror att det handlar om bevisvärdering och att du har för höga krav på vilken sorts bevis åklagaren får använda.

Åklagaren har visat att Lind uppmanade Vrågård att döda TJR. Åklagaren har också visat att Vrågård redovisat en brottsplan för Lind, att Vrågård kartlagt mordoffrets hem och förklarat sig "taggad" att utföra uppgiften. Åklagaren har också visat att Lind insåg att Vrågård tog uppmaningarna på allvar, samt att hon enligt egen uppgift skickade SMS-frågan "har du gjort det än?" för att få reda på fakta (om Vrågård utfört sin uppgift eller ej). Baserat på dessa bevis hävdar åklagaren att Lind upplevde en mycket hög sannolikhet för effektens förverkligande.

Lind och hennes advokat har inte en enda konkret omständighet att peka på som skulle kunna bevisa att hon inte upplevde en mycket hög sannolikhet. Det enda du har att komma med som försvar är att Lind inte trodde att han skulle göra det, eller att 16-åriga killar inte brukar begå mord. Jag tvivlar på att det finns någon domstol i världen som skulle acceptera så tunna argument, oavsett typ av brott eller omständighet.

Om vi för resonemangets skull tänker bort figuren Vrågård. Vi antar att Lind istället kände en 21-årig kriminellt belastad våldsam person och gav honom samma uppmaning att döda TJR, vad hade du ansett om den upplevda sannolikheten då? Hade Lind fortfarande kunnat hävda att de flesta 21-åringar begår inte mord, så det var ofarligt att be honom om det?

Var går gränsen? Till vilka personer, och under vilka omständigheter, är det ofarligt att uppmana till mord? Och när är det farligt?


Självklart säger hon det efteråt ja, att hon inte trodde att han skulle göra det. Med tanke på att hon nekar till brott och vill undkomma straff, kan hon knappast medge att hon trodde att han skulle göra det. Ändå uppger hon själv under rättegången att hon ställde frågan "har du gjort det än?" för att få reda på fakta, huruvida Vrågård hade utfört mordet eller inte.


Återigen, det handlar om bevisvärdering och trovärdighet. Uppenbarligen tycker du att Lind är mer trovärdig än Vrågård och att hennes berättelse i huvudsak är rätt och riktig. Det är ditt privilegium att tycka så men det betyder inte att du har rätt, eller att domstolen är okunnig och har fuskat. Rättens ledamöter i såväl tingsrätt som hovrätt tycker att Vrågårds berättelse är mer trovärdig och att den stämmer bättre överens med tillgänglig bevisning.

Det handlar inte om godtyckliga gissningar, det handlar om bevisvärdering. Alla är medvetna om att uppsåtets nedre gräns ofta är svår att bevisa, det påtalar även HD i sin vägledande dom om likgiltighetsuppsåt. Men till slut är det ändå rättens ledamöter som skall bedöma om bevisningen som åklagaren lagt fram håller eller inte. Varje enskild ledamot har möjlighet att resevera sig om man har en avvikande åsikt. I detta fallet var det ingen, varken i tingsrätt eller hovrätt, som hade en avvikande åsikt.


Och jag menar som sagt att det inte alls är frågan om någon kontrafaktisk juridisk bedömning, utan en värdering av faktiska omständigheter i målet.

Nåväl, men vi har inga bevis för vem av dem som först nämnde att det var TJR som skulle dödas. Däremot har vi bevis för att Lind vid flera tillfällen pekar ut just TJR som det tilltänkta mordoffret. Det låter fullt rimligt att Vrågård levererade klyschan "jag skulle kunna döda för din skull", eller hur han nu uttryckte sig, varefter Lind nappade på detta och uppmanade honom att döda TJR.


Det är definitivt ingen myt. Du vill att det skall vara en myt eftersom det inte passar in i din uppfattning om hur det hela har gått till. Men för de flesta personer med normal läsförståelse är det helt uppenbart, av såväl SMS-trafiken som av vittnesmålen, att det var Lind som drev Vrågård till att begå ett mord. Han var motvillig, drog ut på det, bad om en annan uppgift, medan hon pressade på och upprepade sina krav. Utan Linds påtryckningar och agerande hade mordet aldrig ägt rum, det är ett konstaterat faktum.


Som sagt, jag har aldrig sagt att det är synd om Vrågård. Jag tycker inte synd om honom, inte det minsta. Däremot är han i det här fallet ett offer för Linds manipulerande, vilket på inget sätt fråntar honom ansvaret för mord.


Får jag fråga, vad är det för rätt du åberopar här? Är det svensk lagstiftning, FN's barnkonvention eller din egen moral som säger att en pojke inte har rätt att truga och be om en flickas gunst? Du menar att Vrågård utövar känslomässig utpressning på Lind, men är tydligen helt blind för den känslomässiga utpressning Lind utövade på Vrågård.


Lind är knappast den första tjej som velat göra slut med en efterhängsen kille. Men hennes metod, att uppmana killen att döda en annan tjej annars är det slut, är väldigt ovanlig och inte så lite manipulativ. Det hade funnits hur många andra möjligheter som helst. Ändå väljer hon att återigen låta Vrågård tro att om han dödar TJR innan balen så kanske det finns en chans, "tills du gjort det är vi ingenting", fullt medveten om att han faktiskt tar hennes uppmaningar på allvar.


Det är du som har helt fel och det är du som ursäktar Linds vidriga beteende. Vrågård vill helt klart bli tillsammans med Lind igen. Det är hans drivkraft i hela den här historien. Vrågård vill rätta till deras förhållande och gottgöra sitt snedsteg. Lind är trött på Vrågård och vill istället bli tillsammans med Gordon. Trots det håller hon Vrågård på halster och låter honom tro att han kan få komma tillbaka om han dödar TJR. Vrågård tar hennes uppmaning synbarligen på allvar i förhoppningen att hon skall ge med sig om han bara visar att han är beredd att döda för hennes skull. Lind blir bara mer obeveklig ju längre han drar ut på det, och till slut begår han mordet som han inledningsvis inte alls hade tänkt att begå.


Nja, jag kan inte se att tingsrätten lyfter fram hennes fråga "har du gjort duvetvad än?" som enskilt bevis för att hon upplevt hög sannolikhet. Tingsrätten påtalar flera olika omständigheter, SMS-meddelanden, och vad som sagts på mordkvällen och säger i nästa mening att: "Tingsrättens slutsats av detta blir alltså inte bara att TL insåg att det fanns en risk för att TV skulle döda TJR utan också att sannolikheten för detta för henne framstod som mycket hög."


Via SMS ja. Men de fortsätter att träffas i skolan och de pratar med varandra i telefon. Vi har inga bevis för vad de pratar om, deras uppgifter går isär, men det låter helt orimligt att diskussionen om mordet helt tvärt skulle ta slut efter Linds sista SMS.


Vilket beror på trovärdigheten i deras respektive berättelser. Det är knappast ett unikt fall i det avseendet, att domstolen har att ta ställning till två olika berättelser. Åtalade personer har ingen skyldighet att berätta sanningen i en domstol, de kan ljuga och skarva så mycket det går för att bli friade eller få ett mildare straff. Vrågård försöker få sitt dåd att framstå som impulsivt och oplanerat eftersom han hoppas bli dömd för dråp, vilket ger ett lägre straff. Domstolen köper inte det, utan konstaterar att mordet visst var planerat och uttänkt i förväg, även om det mycket väl kan vara sant att mordoffrets beteende där och då var den utlösande faktorn som triggade Vrågård att utföra mordet.

Lind säger själv inte att hon blev förvånad när hon fick reda på mordet. Hon säger att hon blev rädd och chockad, vilket inte är så konstigt. Hon insåg ju direkt vilken knipa hon hamnat i. Självklart reagerar hon då inte med ett lugnt konstaterande att okej, vad bra, precis vad jag hade väntat mig.

Vilket naturligtvis bara förstärker domstolens uppfattning att hon handlat med likgiltighetsuppsåt: förekomsten av denna risk har uppenbarligen inte utgjort något relevant skäl för TL att avstå från att uppmana TV att döda TJR.


Där är vi överens. Lind ville inte ha tillbaka Vrågård. Men hon hemlighöll att hon var intresserad av en ny kille, och lät Vrågård tro att han kunde få komma tillbaka om han bara dödade TJR först. Om Vrågård lyckades med mordet skulle han åka i fängelse och då skulle Lind slippa honom ändå. Så hon "riskerade" aldrig att behöva bli tillsammans med Vrågård igen.


Några bevis finns inte men javisst, den teorin är betydligt mer trovärdig. TJR hade varit tillsammans med Gordon flera gånger tidigare, och de skulle tydligen gå på balen tillsammans. Så det är fullt troligt att Lind ville bli av med en eventuell rival om Gordon. Personligen tror jag att detta är vad tingsrätten menar när de skriver att mycket talar för direkt uppsåt. Det är betydligt mer logiskt än att påstå att Lind ville bli av med en rival om Vrågård, eftersom det tydligt framgår av de redovisade vittnesmålen i domen att Lind faktiskt ville bli ihop med Gordon.

Tycker du kanske till och med som PCuri, att det här är den största rättsskandalen sedan Thomas Quick?

Jag har själv ingen juridisk utbildning, och jag är förmodligen mindre bevandrad än dig i olika rättsfall, även om jag tycker att kriminalitet och juridik är intressant att läsa om. Däremot är min utgångspunkt att svenska domstolar inte medvetet fuskar eller förvränger fakta för det tvivelaktiga nöjet att sätta dit en tidigare ostraffad niondeklassare för anstiftan till mord.

Att fel kan begås inom svensk rättsskipning inser jag. Det kan exempelvis vara dåligt utförda förundersökningar där vital information försvunnit (som Yenon Levi-fallet med glasögonen, som PCuri brukar påminna om). Det kan röra sig om jävssituationer där hela rättegångar får tas om, och där bevis och vittnen sållas bort som förbrukade. Det kan röra sig om korrupta jurister eller ren inkompetens och slöhet, med nämndemän som somnar under pågående rättegång.

Problemet är att ingenting sådant har kommit fram i det här fallet. Domen har passerat genom två oberoende domstolar utan reservation från någon enskild ledamot, vilket redan det är mer än man kan säga om Quick-rättegångarna som inte en enda gång överklagades, utan stannade vid tingsrätten.

Jag har googlat på de olika åklagarna, domarna och advokaterna och inte hittat något mönster av inkompetens eller kontroversiellt beteende. Det skulle väl vara Claes Borgström då, som försvarade just Thomas Quick och som i det här fallet försvarade Vrågård. Men jag har svårt att se vad han hade kunnat göra annorlunda.

Det finns liksom ingen anledning för Paul Arnell och Fredrik Wersäll att förfalska bevis och glida på sanningen bara för att "sätta dit" en så obetydlig person som Tove Lind. Man hade redan mördaren på plats. Om bevisningen för anstifterskan inte höll vore det bara att fria. Det händer ofta, även i medialt uppmärksammade mål, att hovrätten ändrar tingsrättens dom om man finner den felaktig.

Själv tror jag inte att sättet som domstolen har använt likgiltighetsuppsåtet på i detta fall är ett dugg häpnadsväckande eller kontroversiellt, åtminstone inte bland utbildade jurister som är satta att avgöra sådana här mål.

Jag tror helt enkelt att du, HusvagnSvensson, har feltolkat hur man juridiskt bevisar upplevd sannolikhet. Jag medger att ditt resonemang är logiskt utifrån det skrivna ordet men jag tror du hårddrar det för mycket och att du är alltför låst vid matematiska sannolikhetsberäkningar. Likgiltighetsuppsåt är uppsåtets nedre gräns, och är i de flesta fall svårt att bevisa. Det är inte så enkelt och tekniskt väl definierat som du vill hävda.

Att ett mål går upp i högre instans är ingen garanti för att ett mål inte blir feldömt. Litet färre feldömda mål blir det väl i högre instanser eftersom man där sällan dömer fel p g a kunskapsbrister. Notera dock att de gravt feldömda mål jag pekat på tidigare i tråden avsåg domar avkunnade i högre instans (hovrätt och HD).

Jag fick som sagt under en juridik-kurs en gång i tiden en radda med uppenbart felaktiga domar avkunnade i högre instans uppräknade för mig av en advokat som var gästföreläsare. Bland dessa fall minns jag domen där en kusin fick arvsrätt utan testamente trots att det t o m av lagtexten framgick att kusiner inte hade arvsrätt. Sedan har vi fertilitetsbehandlingsföretaget där en gubbe blev lurad av sina kompanjoner. Domstolen tyckte synd om den lurade och dömde till hans fördel. I båda ovannämnda fall framgick orimligheterna av informationen i domskälen eller domens bilagor. De här fallen har till skillnad från Quick/Levy-fallet aldrig blivit kända för en bredare allmänhet.

Det jag fick lära mig på juridiklektionen var att det var rätt vanligt med gravt feldömda rättsfall, även i högre instans, och att man som företagare därför bör passa sig för att förlita sig på att man kan få rätt i domstol. Han menade därför att det t ex kan vara bättre med en bankgaranti eller pant än att förlita sig på att man kan få ut pengarna vid en stämningsansökan och att det kan vara bättre att konsultera en jurist innan man gör affär än efter det gått snett.

Tove är väl ytterligare ett i raden av alla exempel på feldömda mål.

Måste också påpeka en sak apropå Peter Kadhammars beskrivning av Tim som någon slags ”unge Werther”. Varför inte också kalla piloten Andreas Lubitz som flög 149 pers rakt in i en bergvägg efter att flickvännen gjort slut för ”unge Werther”? Lubitz verkade normal för utomstående men var tydligen litet knäpp i skallen. Min gissning är att Tim precis som Lubitz rimligen bör ha förstått att flickvännen inte ville ha något mord på en person (i stället för 149 pers). Olikhet med Lubitz-fallet: Tims mord var sannolikt mer en ögonblickets ingivelse. Att det faktiskt förhöll sig på det viset indikeras väl av att han efter mordet på Therese i panik på hennes mobil skickade iväg ett krystat villospår till hennes pappa om att hon var ”jagad av invandrare”. Han ströp alltså Therese i panik eller som en ögonblickets ingivelse. Sedan, när han insåg att han skulle åka fast radade han prydligt upp sina SIM-kort på byrån så att polisen lätt skulle hitta dem när de kom och hämtade honom (i och för sig gjorde ju sig inte heller Tove sig av med SIM-kort eller mobil eller raderade SMS, men det är ju en annan sak). När han gjorde detta efter att kommit hem från Hoppbacken måste han alltså ha insett att han skulle åka fast och att han behövde en historia som var bättre för honom själv än att han försökt hålla kvar Therese i skogen när hon hade bråttom iväg för att få skjuts med Inas mamma. För annars skulle åklagaren kanske försöka åtala honom för försök till våldtäkt [och inte nöja sig med att han bara ville få argument för att kunna skryta litet (Tim verkar tidigare ha påstått att han haft sex med Therese)]. Att Tim sedan initialt hos polisen ändå nekade till brott trots de framlagda SIM-korten berodde antagligen på att han ville ha tid att tänka igenom den story han skulle presentera för polisen.

Får väl också posta något illustrativt exempel på resultatet av dina väldigt selektiva urval av citat och omständigheter.

Så vad gör Tim och Tova idag ? Någon kan uppdatera oss?

Gärningsmannen är brandman och hon som anstiftande honom är marknadschef på något företag.

Avlägger en kommentar på debattartikeln nu, och tar det andra senare.

Det var väl en läsvärd text, men någon bäring på Sturebyfallet har den ju inte. Det finns inget som talar för att något ska kunna ta udden av den berömda anstifterskans uppsåt. Hon var inte förståndshandikappad eller på något annat sätt inkapabel till att förstår vad som var i görningen. Flickor brukar ju också dra ifrån mognadsmässigt jämte pojkar.