Citat:
Ursprungligen postat av
Frigjord
Nej, för fängelset är ju illusionen av dualism som följer av identifikation med kroppen och förnuftet som skenbart strukturerar upp världen i olika ting; som skiljer mellan dig och mellan mig. I själva verket är allt förenat - atman och brahman är ett - enligt detta synsätt.
Gå gärna igenom materialet i mina länkar, det är, med råge, värt besväret.

Jo det är dualistiskt avstamp. För att impulser inte längre kan rotas, krävs att bearbeta den ena polen, fenomenet biologisk uppkomst som samtidigt är just materielsim, biologi i sina olika element, biologi och fysik, då fysik är samtidigt ekologisk livscykel. Det sensitiva finns i livsprocessen - för att försöka sig på att eliminera det att få till den förklaring du gav som olika läror ur österländska religioner har i sina tolkningar, krävs vad som uttrycks : detachement istället för attachement : eller, istället för attraktion, repellation. Att få den biologiska attraktionen av magnetisk karaktär ur spel via intellektuell ! manipulering, det föregås av en hel massa ordanden. Skulle det inte finnas dualism i det TÄNKESÄTTET, det gäller ju att frigöra de alstrande tankarna att fasthålla vid impulser och dess automotoriska reaktioner, så skulle LÄROR aldrig ens ha uppstått.
Men då det nu finns så rigorösa läror och teser, mycket utsiraden med den överbyggnad som nämndes, är det helt uppenbart att läran om brahma, är helt i linje med kristendomens Gud, som är speglingsyta, en upprättad klart dualistisk materialiserad spirituell, intellektuellt konstruerad yta.. medan det flöde som är så berömt, är vägen, att inte fästa sig så mycket vid jordisak angelägenheter, uten hellre be i det fria flödet - dessa läror har också banat väg för en helt outstanding underkastelse som möjliggjorde asiatiska världens otroligt finkalibrerade dynastier och annat att etableras. Alltså attachment och detachment, svart eller vitt = dualismens grund.
Precis som medlemmen Regulus också skriver, det är klassiskt och människan verkar oförmögen att ta sig ur dualismen, enbart att den uttrycks olika starkt med olika spänningar i
ägandeförhållande, vem äger vem och sådana frågor.
Så självkontroll för att inte ägas elelr bli ägd så fort av distraherande ständigt låg- eller högintensiva impulser och frekvenser som omger en generator bland andra generationer att generera , människans hjärna är ju en kraftig slags generator , så meditationen som en nyttoövning om inget annat för alstrandet av bättre energi.
Det andra som skulle vara icke-dualism, är ju tanke som kontrollerar känsla, att det kan upplevas som en fenomenal syntes, där dualism inte finns, det är inte detsamma som att dualismen inte är materiellt konkret i sin bundna kemiska sammansättning, för dualism är just olika hårdhet i kemiska strukturer som ju är i sinnlighetens rot eller uppkomst, också! Den försvinner inte.
I allra högsta grad också i de "främmande för andra, esoteriska lärorna". Inte att de vet eller förstår en sann värld eller når sanningen mer. Man kan inte förstå vad som är sant, mer sant.
Det finns en realitet som är gemensam för alla levande tänkande och kännande varelser.
Så vad som är dualism i västliga religioner vilka VÄRDERAR ämnen mer och annorlunda, kan inte vara därför icke-dualism på andra delar av klotet där värdeparametrar är det enda som skiljer, man har bara inte skapat värdeparametrarna! därför det så lätt kan avhandlas som ett upphörande av dualism, att strävan i icke-dualistisk guds eller världssyn är och kan ses som helt skilt från andra människors sinnen. Det är lite finare utmejslad myt, som äger hög exotisk faktor och högre mysfaktor.
Människor kan vara generellt mottagliga för detta underbara i att bortse kroppen, men då bortses så mycket mer än så också. Det blir lättare kaos i den materiella strukturen som följd, om man försöker meditera bort det dualistiska (medan man i person kan känna skönt att slippa ta ansvar och engagemang). Görs det sedan dessutom som inoficiellt underförstått till en lag och samhällsskick till sanning, så kan det bli strukturell kaos i värsta fall men enbart så coolt att det blir enbart ansvarslöst : som är så typiskt för dynastier ; det hänsynslöst överlägsna.
Med detachment när dets ses som ÖVERSATT ungefär bry dig inte , det finns ingen orsak ingen verkan, det är inte din sak för du inbillar dig - därmed vara ett med allt och altl är inget inget är allt flum.
. Isf kan det vara droger som orsakar sådana effekter. De sterländska lärorna har alltid innefattat en mängd stoff i spirituella levernet, så det är inte så konstigt fler därifrån också lovordar detachment, så mycket starkare med motsvarande oförstående över den materielsim som under tiden byggts upp där den gudssynen inte har eller inte fått samma gehör av det mer absoluta förkastandet av kropp. Begreppet kropp, att inte fästa sig vid och därmed inte ägna sig åt de klassiska vetenskaperna på samma sätt som i väst. Det hör ihop, hur folklagren "tänker" i hur de också förstår dualismen och kropp samhällskropp himlakropp och nyfikenheten över kroppens bakomliggande funktioner.
I den enligt dig icke-dualistiska läran, saknas ju ofta intressen utifrån starkt fundamentalistisk dogmatik i tron om att gud är så reell att materian/människan i samlad form är i vägen och felet i länken, eller att materia är att ses som falskt, illusion.
Och det är inte särskilt långt ifrån nihilism egentligen, nihilismens manifestation i attityder gentemot livsbetingelserna, en slags upplöst form av gud (som inte ens är där människan är, inte utan mentalexercisernas förberedande INLÄRDA läror med frekventa ofta monotona mantranden) ,sett till hur det landat och skapat en minst sagt ingrodd dualism mellan kulturer och med det företagskulturer som tar olika avstamp utifrån vilken attityd som lämpar sig bäst.
Därför att moralen alltid är relativ den också.