Citat:
Ursprungligen postat av
L-illuminato
Btrfande koefficient diskussionen så är det inget underlag eller självändamål att ha fyra platser...
1)
Den enda korrelation man kan gå på är långsiktigt ett lands BNP kombinerat med hur stort fotbollen står sig som sport i landet
2)
De totala TV Rättigheterna för varje land
3)
Deloitte Money League Rapport.
ITalien borde inte ha fler målet med omstuktueringen av Champions LEague var ju att ta bort platser från G14 lagen och hjälpa mästarlagen. Långsiktigt borde man jobba mer på att aveckla fjärdeplatsen totalt eller tvinga fjädeplatslagen att kvala mot varandra.
Just nu finns bara Juventus, PSG, Ateltico och Bayern kvar som mästarlag vilket är 50% räknar man med Real (CL mästare) så är det 5 av 8 kvartsfinalister så det är ändå ett okej utfall.
Spanien är det land som överprestrar mest deras största rival är Tyskland pga av den beroendesits som Bancia har till Tyska staten.
Just nu pågår en skuldsanering i Spanien som givetvis genomförs med silkeshandskar och där det finns för mycket kryphål. Men drar Spanien ifrån för mycket på bekostnad av Tyskland så drar Tyskarna i nödbromsen.
Med FFP och Englands ökade omsättning kommer det betyda att PL kommer rusta inför sommaren. Man kan på sikt även gå med på Fredagsmatcer för lagen som ska spela Tisdags match i CL samt sena Söndagsmatcher/Måndagsmatcher för lagen som spelar i EL detta kommer påverka resultatet också.
Italien har haft ett bra år i år (mycket pga av att man följde den Portugiska modellen med att anpassa ligan till den Europeiska kalendern). Det är något i princip alla ligor kollar på i dagsläget så den fördelen försvinner.
Jag hoppas på sikt att Platini & UEFA står på sig och förenklat och de direktkvalad lagen i "Champions route" & försvårar det ytterligare i "Non Champions Route" (det ska inte vara ovanligt att Arsenal får ställas mot Sevilla/Atletico i en play off). På det sättet får vi en levande Champions League med många mästarlag.
Förstår att detta med koefficienter är viktigt för Anteri han är ju trots allt Gunners fan och de har gjort det till sitt självändamål att prenumera på fjärdeplatser....

Dels vore en källa till dina forskningsslutsatser eftersträvansvärt. Dels så är det ju tämligen självklart att ju större ett land är (vilket leder till högre total-BNP) desto större möjligheter finns att skapa fler bra fotbollsspelare.
Hur mäter man hur stor fotbollen är i ett land. Mig veterligen är det ingen extrem skillnad på fotbollsintresse i de stora Europeiska länderna, bestående av Frankrike, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Italien.
Angående TV-rättigheter så vetefan om det är så aktuellt. England har inte kunnat utnyttja överlägsna avtal. Spanien har trots usla förhållanden för klubbarna under Barca och Real, varit helt överlägsna de senaste åren. De italienska lagen blir ju inte ifrånsprungna av PL-nykomlingar bara för att de har mer pengar. Det finns ett sådant extremt fokus på ekonomi i dagens fotbollsdebatt. Det överlägset största felet folk gör gällande detta är man i sin naiva, liberala syn tror att marknaden av fotbollsspelare, fotbollstittare och fotbollsinvesterare är global eller ens kontinental. I verkligheten är fotbollen extremt nationell och regional. Italiens marknad av spelare är inte Englands. De flesta tyskar ser tysk fotboll, de flesta britter ser PL, medan italienarna fortfarande älskar sin egen liga mest. En extremt stor del av återkommande fans slåss man inte om mellan olika länder. Det är ett sådant extremt tankefel så att man undrar om folk ens tänker innan man yppar dessa "sanningar". De flesta ägare i Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland är inhemska. Återigen slåss man inte om samma externa kapital.
Bara det eviga exemplet om att en medioker PL-spelare går för närmare 100 miljoner, medan man för det får en Biglia och mer därtill i Serie A - stärker min tes. Och det är exempel man kan se flera gånger om.
Fotboll är alldeles för komplext för dessa förenklingar. Men vi lever i en tid då det kanske är enklare att se ekonomiska siffrors utveckling, än att med nyktra ögon bedöma standard på spelare och ligor. Nu ska inte jag blunda för att en stark ekonomi är en väldigt bra bas för vidare utveckling, men att så krasst spalta upp enligt dig helt avgörande parametrar är inte seriöst. Det är bara väldigt, väldigt ytligt.
Tänker du efter finns det fullt logiska skäl till att hoppas på en europeisk framgång för ens europeiska favoritliga. Jag kan kort nämna några av dessa skäl. Av välvilja, skapa större dragningskraft, ändra fotbollens ideologiska utveckling, prestige, att det gynnar Italien som landslag att ha fler spelare ute i Europa. Och sist men inte minst - fotboll är en tävling. Strävan att vara bäst som fotbollsland är fullt naturlig. Självändamål någon?
Nu är jag av åsikten att ytterligare försvagning av G14 vore totalt värdelöst. Jag vill inte sänka CL:s spelstandard. Och bara för att någonting är, dvs man har försvagat G14, så är det inte något man måste försvara. Jag motsätter mig hela den tanken.
Utifrån vilka parametrar överpresterar Spanien? Dina ekonomiska, i sammanhanget tämligen irrelevanta, parametrerar? Att Spaniens fotbollsideologi och kultur kring bollspel är helt överlägset britternas är något att totalt negligera?
PL kan ju värva sina britter för 200-300 miljoner kronor. För det som inte syns i dina ekonomiska bokslut är att England aldrig varit tvunget att jobba hårt med sin scoutning. Det skapar ingen organisatorisk eller spelmässig utveckling. Det är liksom en av väldigt många baksidor av att bada i stålar - om man nu inte gör något vettigt med dem.
Vilken portugisisk modell? Vänligen precisera dig. Om du menar att man underlättar spelschemat för berörda Europa-lag så är detta inget nytt ute i andra stora ligor.
Den enligt mig stora nyckeln till Italiens år är att man nu så sakteliga klarat omställning från att vara rika och på toppen av näringskedjan, till att utveckla andra metoder för att kunna konkurrera. Man har ett Juventus som över tid handlat extremt smart (samt nu värnat det italienska tränararvet. Ty något sådant existerar ingen annanstans, även om globalister säkert motsätter sig det. Det är liksom större chans att italienska tränare tränar italienska lag än att de tränar utländska.) Napoli som också gjort smarta affärer med Higuain, Mertens, Callejon - samtidigt som man sålt dyrt till helt andra marknader. Märk väl andra marknader och helt andra summor. Här har man istället inte värnat det italienska tränararvet, utan det spanska "överpresterande". Samma sak kan man säga om Viola. Titta på hur man jobbar på spelarmarknaden, titta på tränaren. Likaså med Roma - dock med ett kap i en fransman till tränare. Torino likaså, även om man lutar över på tränarideologiska konkurrensfördelar snarare än kap på spelarmarknaden. Samp och Lazio gör exakt samma sak som de ovanstående. Skarpa tränare (både italienska tränararv i viss mån), samtidigt som man har jävligt vassa trupper för lite pengar.
Milan och Inter? Man har tvärtom inte klarat omställningen från att ha mycket pengar (relativt Europa) till att ha mindre. Och man har verkligen inte vårdat det italienska tränararvet.
Ovanstående visar att det är högtravande att peka på någon global fotbollsmarknad om tro att det är avgörande. Ska vi prata företagstermer så negligerar du Know-how totalt. Italien kan sin spelarmarknad (som inte är särskilt global), och har så extremt mycket mer fotbollskunskap i landet än exempelvis England. Det gör att PL:s ekonomiska överlägsenhet stöter på patrull av en del andra länder, däribland Italien.
På vilket sätt är CL levande om vi utökar styrkeförhållandena mellan lagen?