Hur identifieras döda svenska soldater?

I de flesta fallen så är det naturligtvis inte speciellt komplicerat. Soldaten har dött i sällskap med sina kamrater och kroppen är relativt hel och enkel att identifiera genom att bara titta på den.

Men vad finns det för förberedelser (utöver id-brickor) för att identifiera svårt sargade kroppar? Lagras soldaternas blod/hår/hud för att senare kunna användas för DNA-jämförelser t.ex?

Tandkort.

Gissar att man kan få kopia på tandkortet nedskickat om det föreligger tvivel om huruvida kroppen är svensk eller ej.

Tandkort skapas hos din tandläkare där man lägger in alla lagningar, utdragna tänder m.m

Används ganska ofta efter bränder när det är svårt att fastställa identiteter.

Tandkort är naturligtvis användbara, speciellt i Sverige där i princip alla har besökt en tandläkare. Försvaret håller sig inte med egna tandkort antar jag?

Du vet ingenting om mina DNA-funderingar? Det är ju inte helt otänkbart att en soldats huvud kan saknas när identifieringen ska genomföras.

Jag vet inte om de har möjlighet att få ut det men isåfall borde väl PKU-registret, det blodprov alla som är födda efter 1975 tar när de är nyfödda, komma väl till pass.

PKU-registret är nog inte otänkbart. Det har gjorts undantag där som möjliggjort att det använts för identifiering av bl.a omkomna vid tsunamin i Thailand.

Men jag krånglar till det lite mer och säger att våran omkomne soldat inte är född i Sverige. Hur kan de tänkas göra då?

Soldater lämnar med säkerhet blodprov i samband med att deras hälsa undersöks, vilket jag förutsätter att den görs i samband med utlandstjänstgöring. Behålls dessa prov månntro?

Det finns möjlighet att lämna ett DNA-prov före utlandstjänst för att underlätta identifiering.
Det är dock ej obligatoriskt.

Stort tack för svaret! Det var något sånt här jag var ute efter, vet du om jag kan läsa mer om detta någonstans? Hittar inte så mycket via google. Finns det t.ex någon formell term för det?

Nej, jag vet ej mer än så.

På invasionsförsvarets tid, när hundratusentals svenskar skulle försvara Sverige mot stormakt Röd, var identifikationen baserad på dödsbricka, uniform och enhet. Om det inte räckte tog man till tandkort och man hade alltid en hypotetisk möjlighet att kolla blodgrupper (utifrån referensprover från föräldrar och släktingar) eller sjukhusjournaler (brutna ben, ärr etc). Efter tsunamin i Thailand var det främst tandkorten som användes för identifikation. Men samtidigt fanns antagligen en mental beredskap att i ett Sverige som överlevt, om än med 50 000 döda och 100 000 svårt skadade så skulle folk acceptera att några procent av de dödade inte kunde identifieras.

I dagsläget är det så få soldater som avses att det helt enkelt inte finns så många chanser till förväxling. Om transporten i Afghanistan sprängs vet man att det var A, B, C, D och E i bilen. Då är det hyfsat enkelt att med uteslutningsmetoden identifiera de stupade. Om C var den ende kortare än 175 cm, eller B var neger och alla andra vita har det snabbt minskat osäkerheten med 40%.

Eftersom soldaterna av idag har kroppsskydd och hjälmar är det dessutom större skyddade och därmed identifierbara områden än soldaterna från WW2 eller Vietnam där splitter eller brand kunde eliminera hela hudlagret.

Sedan har det alltid gått att spåra soldater efter deras utrustning. Om menige Nilsson var kulspruteskytt och en död hittas med kulspruta är chansen för att det är Nilsson ganska hög, givet att ingen överlevande berättar att de tog kulsprutan efter Nilssons död. Om menige Nilsson var signalist kan han haft annan utrustning (ingen stridssele, till exempel) än alla döda infanterister i området.

Förr fanns inte DNA-möjligheten.

Nu finns den, men är frivillig(främst som jag tolkar det för att folk kan ogilla att deras DNA finns i ett register).
Det räcker inte med uteslutningsmetoden för att fastställa ett dödsfall i tex en fordonstransport.


Sen är det lätt att räkna upp ett helt gäng med tänkbara scenarion i tex Afghanistanfallet där det är oerhört förenklande med DNA-test.

Jag gjorde det för att det skulle kunna minska/förkorta tiden med ovissheten för familj om ngt hände.

Vanligaste dödsfallet i krig är ju typ av artilleri eller annan stödjande beskjutning, jag gissar på att tandkort är rätt oanvändbara om man träffats av en 155mm granat.

Att samla in ID-brickor eller helt enkelt att ha sett sin polare dö lär vara vanliga sätt att stryka folk från tjänstelistorna. Annars funkar nog DNA, eller tandkort om man skjutits.

155mm granat= MIA