Citat:
Varför vill Gud att man dyrkar honom?
Jag kan av uppenbara skäl enbart spekulera utifrån mitt perspektiv som människa. Jag ställer mig tveksam till en människa som säger sig vilja bli dyrkad av andra, därför har jag svårigheter att begripa att en allsmäktig Gud skulle vara i behov av detta.
Syftet? Med dyrkan kommer allmosor, sexuella inviter, pengar och mängder med andra fördelar för den som blir dyrkad. Gud är ju inte i behov av något av det här, så varför?
Det räcker med att se på den dyrkan som sker idag, mänskliga idoler som höjs upp till skyarna och dyrkas likt gudar. Är det ett sätt för Gud att skydda oss från idoldyrkan, att vi kanske kan råka illa ut och bli vilseledda om vi dyrkar demoner och andra gudar?
Då är det en bättre lösning för oss enfaldiga människor att Gud säger att vi enbart ska dyrka honom? Det kanske inte behövs för Gud men det är ett smidigt sätt att rikta blickarna från falska gudar och undvika problem?
Jag kan av uppenbara skäl enbart spekulera utifrån mitt perspektiv som människa. Jag ställer mig tveksam till en människa som säger sig vilja bli dyrkad av andra, därför har jag svårigheter att begripa att en allsmäktig Gud skulle vara i behov av detta.
Syftet? Med dyrkan kommer allmosor, sexuella inviter, pengar och mängder med andra fördelar för den som blir dyrkad. Gud är ju inte i behov av något av det här, så varför?
Det räcker med att se på den dyrkan som sker idag, mänskliga idoler som höjs upp till skyarna och dyrkas likt gudar. Är det ett sätt för Gud att skydda oss från idoldyrkan, att vi kanske kan råka illa ut och bli vilseledda om vi dyrkar demoner och andra gudar?
Då är det en bättre lösning för oss enfaldiga människor att Gud säger att vi enbart ska dyrka honom? Det kanske inte behövs för Gud men det är ett smidigt sätt att rikta blickarna från falska gudar och undvika problem?
I den gamla mesopotamiska religionen - där judendom och kristendom ytterst har många av sina rötter - så var dyrkan av gudarna något mycket påtagligt. Man trodde att gudarna bodde i eller besjälade de gudabilder som fanns i templen, och att de hade samma behov som människor. Gudarna kläddes därför på varje morgon och matades på bestämda tider. Mat och dryck ställdes fram, och när gudarna fått sitt åt och drack prästerna upp det som blev över.
Assyriologen Leo Oppenheimer har skrivit utförligt om dessa offerriter i sin bok Ancient Mesopotamia. Kapitlet heter: The Care and Feeding of the Gods.
Dyrkandet av gudarna var alltså en ömsesidig pakt. Man tog hand om gudarna och matade dem i utbyte mot vissa tjänster, som krigslycka eller goda skördar.
På samma sätt gick det till i Egypten och andra tidiga kulturer.
När sedan Moses - eller möjligen Akhenaton - introducerade en osynlig Gud, så fortsatte man att offra till denne, först i Tabernaklet och sedan i det Första Templet i Jerusalem. Visserligen fanns det ingen gudabild längre, men man ansåg att Gud trots det var närvarande under offret och satt på Nådastolen, dvs. locket på Förbundsarken.
Dessa offer fortsatte man med i det Andra Templet, trots att Förbundsarken då förlorats. Efter det att det Andra Templet förstörts år 70 e.Kr. upphörde man med offren inom judendomen. Samarierna, som praktiserar en mer ålderdomlig version av samma religion, offrar dock än idag till Gud på toppen av sitt heliga berg Gerizim.
Dyrkan har ju sedan fått en mer abstrakt tolkning inom de abrahamitiska religionerna, som en mer eller mindre villkorslös underkastelse, men ursprunget var alltså en ömsesidig pakt med Gud, där offret var människans bidrag.
