Ställ era random astronomifrågor

Nej

Fotoner består ju bara av energi men saknar vilomassa.
De har bara en relativistisk massa.

Var ska man placera ett markteleskop för att få de bästa förhållandena?

Hittade svaret på egen hand men delar med det här också:

Ok. Inte helt lätt det här med ren energi och massa etc :-)
Men skall man tolka det på följande sätt då;
Massa (tex solen) kan omvandlas till ren energi (tex fotoner), men ren energi kan inte omvandlas till massa? (men samtidigt, sker inte detta dagligen då fotoner från solen träffar jorden och "omvandlas" till kolhydrater, etc) (eller skall man se helt entropiiskt på det hela, men även då så kan man väl skapa ordning lokalt?).

Varför heter det "Oxen", "Tvillingen" och kan man döpa sina egna konstellationer eller varför inte kombinera redan befintliga?

Om vi säger att vi sätter oss i en solstol, stänger ögonen och njuter av sommarvärmen, samtidigt som Venus och Mars har kolliderat i dess medelhastighet sedan en tid tillbaka. Om vi säger att ljudet har nått jorden. Skulle man höra kollisionen där i våran solstol?

Nej, från energi blir det inte materia i vanliga fall förutom fotoner då, kan tänka mig att extremt stark röntgenstrålning iofs kan åstadkomma något men har inte sådant i huvudet. Men i det så att säga dagliga livet sker det ej,

Vad som sker med solstrålningen i växterna heter fotosyntes och är en kemisk reaktion.
6H2O + 6CO2 + solljus → C6H12O6 + 6O2
Vatten, koldioxid och solljus blir socker och syre.

Har läst lite om teleskopspeglar (bara på skoj - ingen ambition att bygga någon själv) och reagerade på att man använder glas, vilket förvisso spontant känns logiskt, men sedan tydligen lägger ett tunt lager metall (typ aluminium) på den krökta ytan. Vilket innebär att ljuset aldrig går genom glaset, så vad är poängen att använda just glas? Eller har jag totalt massuppfittat något?

Rätta mig om jag har fel, men ljudvågor kan ej färdas i rymden. Alltså kommer väl inget "ljud" nå jorden?

Nej juste. Ljud kan inte färdas i vakuum. Tack för svar.

De stjärnbilder vi har nu hittades på någon gång i antiken, troligen mest som ett "jippo", som ett sätt att orientera sig. Man tog några av de ljusstarkaste stjärnorna i ett visst område och använde lite fantasi för att hitta på något från vardagen som mönstren kunde tänkas påminna om. Just dina exempel, oxen och tvillingarna, var ganska väl valda därvidlag.

Att de sedan kommit att få olika betydelser inom astrologin, dvs att man antas få olika personlighet om Jupiter står i Fiskarna eller i Skorpionen när man föds, får väl tillskrivas den tidens "foliehattar".

Idag har IAU, Internationella Astronomiska Unionen, helt enkelt delat upp himlen så att varje punkt på den tänkta sfär som omsluter oss tillhör en stjärnbild. Så en ljussvag stjärna i närheten av exempelvis Oxen sägs ligga i oxens stjärnbild även om den inte ingår i själva konstellationen. Inte helt säker på just de definitionerna, men principen torde framgå.

Annars står det väl i princip var och en fritt att hitta egna mönster:

https://www.youtube.com/watch?v=ULj8FynqlSQ

Ett exempel på det kallas "asterismer", vilket är exempelvis delar av stjärnbilder som kommit att få en egen benämning i folkmun, såsom Orions bälte och Karlavagnen (som är en del av Stora Björn.)

Är inte solljus detsamma som fotoner?