Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Antagligen för att jump scare:sen är så förutsägbara. Få regissörer som får till effekten på ett bra sätt, men det absolut bästa exemplet är väl Ben Gardner-scenen i Hajen. John Carpenter är också riktigt bra på jump scares.

Friday the 13th, originalet från 1980 har nog den bästa jump-scaren enligt mig. Tog mig på bar gärning och tänker på den än idag första gången jag såg den.

Det är sant, jag har sett tillräckligt med film för att veta när scares kommer, men vissa hoppar verkligen aldrig. Scenen i Jacobs Ladder med spegeln till exempel, brorsan blinkade inte ens

Den enda film där jumpskares har fungerat för mig på senare år är bordsscenen i Insidious och några scener i Dark Remains. Den förstnämnda tog mig när jag satt och halvsov, men Dark Remains lyckades faktiskt lura mig och körde sina jumpisar när jag inte var beredd på dem. Det är väl som sagt så att jumpscares oftast är förutsägbara, plus att man efter ett tag är så van vid dem att chockeffekten och sympatikuspåslagen uteblir.

Jumpscares är för övrigt ett jävla otyg och ett verktyg för lata skräckfilmsmakare.

Såg den själv för två-tre år sedan efter att ha letat efter den sedan mitten av 90-talet då jag läste om den i en fisk musiktidning, men det var slutligen Zaxxon som fick mig att ta itu att se den till slut då han påminde mig om dess existens i tråden här.

Jo, den är bra! Ett riktigt bra avslut.


Tyckte du om den då?

Haha, glömde visst säga det, men ja, jag gillade den som du gjorde, rätt mycket faktiskt och jag gillar Michael Paré väldigt mycket, stark trea gav jag den!

Gillade som du skrev hunden i filmen, riktigt bra insats från ett djur.

Nån som sett Muck.?

http://www.imdb.com/title/tt2207484/

Nej, men tänkte göra ikväll, Kane Hodder är ju med trots allt!

Slutscenen där chockade mig första gången jag såg den. Eller chockade är kanske inte rätt ord... eller det är det nog ändå. Nu är det nog 20 år sedan jag såg den första gången, men jag kommer fortfarande ihåg känslan. I 2000-talets skräckfilmer är det väldigt sällan, kanske aldrig, en sådan känsla återkommer.

edit: The Texas Chain Saw Massacre (1974) såg jag nog ungefär samtidigt som ovanstående film, i tonåren, och det är kanske ingen direkt jump-scare, men när man ser Leatherface första gången (tror jag det är) komma ut från sitt tillhåll i huset och släpa in den där snubben... samma typ av WTF-kick/känsla.

Börjat se på Bad Moon och reagerade på varuvlen och tänkte, "Wow en äkta 80-talsvarulv!" Men sen kom entusiasmen av sig när jag såg att filmen var från '96 och inte 20XX-nånting.

Apropå TCM så känns det nästan lite blasfemiskt att nämna den i samma mening som "jump scares". Hela filmen är ju så genom-obehaglig och äcklig, en total filmupplevelse där handlingen går genom duken/tv-skärmen. Den där pirriga känslan av oro som infann sig första gången jag såg den inledande scenen med ljudet av fotoblixten och sen blev det värre...

Den enda film som kommer upp i par med TCM är nog Cannibal Holocaust (givetvis ska den ses på en flimrig VHS-kopia). Två filmer som lyckas skapa en riktigt jävla genomvidrig stämning och stå på egna ben utan CGI och "jump scares".

Nu växte Tjyvas i mina ögon, mycket!