Citat:
Tja, jag tror att de resonemang vi för innebär att det vi kallade döma förut inte förekommer riktigt, och på*så vis är de inte-frågor. Samtidigt finns det ju riktiga frågor som vi måste ta ställning till och ställningstaganden som är mer relevanta än huruvida en person förtjänar en dom. Du låter som en ovanligt sympatisk person. Så för dig är det nog lätt att inte döma. För oss vanliga döda får man jobba hårdare.
Jo du har rätt, att om man hårddrar allt,, så förlorar det sin poäng man hamnar i paradoxer och cirklar, det här med att döma och determinismen och avsaknen av den fria viljan, verkan inte riktigt gå ihop....det blir på ett sätt som vi inte kan anknya till i verkligheten.
Men man behöver inte hårddra allt. Man kan väl bara försöka tänka på att acceptera alla,vara förstående, eftersom ingen kan styra sig själv?
Jo du har rätt, att om man hårddrar allt,, så förlorar det sin poäng man hamnar i paradoxer och cirklar, det här med att döma och determinismen och avsaknen av den fria viljan, verkan inte riktigt gå ihop....det blir på ett sätt som vi inte kan anknya till i verkligheten.
Men man behöver inte hårddra allt. Man kan väl bara försöka tänka på att acceptera alla,vara förstående, eftersom ingen kan styra sig själv?
Jag dömer inte folk för att jag tycker att det är bra att de skäms, eller att vissa förehavanden eller egenskaper förtjänar negativa påföljder. Jag dömer folk för att mitt identifierande av folks brister kan hjälpa dem att bättra sig eller andra att undvika dem. Detta förhållningssätt är teoretiskt sett helt och hållet skilt från mina känslor i fallet (även om många jag debaterar med, särskilt inom feminism och religion, inte verkar tro mig). Sedan ska man inte blanda ihop det jag säger med att man ska kritisera folk så mycket man kan, även det finner jag vara en osund inställning till hur man får folk att bättra sig.