Sverige är ett fantastiskt land som värnar om mänskliga rättigheter och anser sig stå för jämställdhet och rättvisa, men var är den när mödrar anser sig äga sina barn och gör ALLT för att förskjuta pappan?
Jag har kämpat i femton år för att få vara en ansvarsfull och närvarande förälder, men tvingats ge upp då samhället och omgivningen inte bryr sig ett smack om rättvisa och ett barns behov av två föräldrar.
Har kämpat ensam i total motvind mot lögner och sjuka anklagelser, men vägrat ge upp, men varken kuratorer, psykologer, kyrkans familjerådgivning, barnpsyk, skolpersonal, mansjour, familjerätten, socialtjänsten eller inspektionen för vård och omsorg har visat någon förståelse för kniv- dödshot, kidnappning, sjuklig terror, lögner, hjärntvätt eller manipulationer av den värsta sorten.
Idag är jag plågsamt medveten om att jag har barn tillsammans med en psykopat som inte skyr några medel för att ha total makt, kontroll och äganderätt till ett barn i tonåren.
Detta vansinne har pågått 24 timmar om dygnet under årets alla dagar, där jag varit nära att dö och fått utstå den vedervärdigaste behandling man kan tänka sig.
Var finns intresset att hjälpa ett barn och en pappa som har och har haft ett mångårigt helvete?
Har förstått att 200 000 barn i Sverige "tvingas" till ett liv och en tillvaro utan sin biologiska pappa för att dessa mammor anser sig ha total äganderätt om barnen.
Varför är det kompakt tystnad i samhällsdebatten om detta gigantiska problem?
Någon som kan tipsa eller ge råd till en knäckt och förtvivlad pappa?
Jag har kämpat i femton år för att få vara en ansvarsfull och närvarande förälder, men tvingats ge upp då samhället och omgivningen inte bryr sig ett smack om rättvisa och ett barns behov av två föräldrar.
Har kämpat ensam i total motvind mot lögner och sjuka anklagelser, men vägrat ge upp, men varken kuratorer, psykologer, kyrkans familjerådgivning, barnpsyk, skolpersonal, mansjour, familjerätten, socialtjänsten eller inspektionen för vård och omsorg har visat någon förståelse för kniv- dödshot, kidnappning, sjuklig terror, lögner, hjärntvätt eller manipulationer av den värsta sorten.
Idag är jag plågsamt medveten om att jag har barn tillsammans med en psykopat som inte skyr några medel för att ha total makt, kontroll och äganderätt till ett barn i tonåren.
Detta vansinne har pågått 24 timmar om dygnet under årets alla dagar, där jag varit nära att dö och fått utstå den vedervärdigaste behandling man kan tänka sig.
Var finns intresset att hjälpa ett barn och en pappa som har och har haft ett mångårigt helvete?
Har förstått att 200 000 barn i Sverige "tvingas" till ett liv och en tillvaro utan sin biologiska pappa för att dessa mammor anser sig ha total äganderätt om barnen.
Varför är det kompakt tystnad i samhällsdebatten om detta gigantiska problem?
Någon som kan tipsa eller ge råd till en knäckt och förtvivlad pappa?