Citat:
Ursprungligen postat av
miffomiffy
Jag har läst ditt inlägg ett par gånger, och jag vet inte riktigt om jag förstår dig rätt. När du skriver att "tror du att sökande endast kan leda till kännande om kunskap existerar" - vad betyder det? Är det känslan som är slutmålet, det närmsta kunskap vi kommer?
Frågan efter kunskap, är avgörande för hur personen definierar kunskap. Om en människa ska kunna treva sig fram till Gud, finns det fundamentala frågor man måste svara på. Beroende hur du svarar på denna fråga, vilket är den djupaste frågan en människa kan ställa sig själv. Utifrån ett agnostisk perspektiv, kommer svaret visa den sanna naturen för personens sökande efter kunskap och hur personen tar sig an kännedom.
Om Gud existerar, skulle kunskapen om Gud existera? Hur kan kännedom existera utan kunskap och hur kan sökande existera utan kunskap?
Om du svarar Nej, varför skulle du söka?
Om du svarar Ja, när ska du börja söka?
Din agnostiska natur, definieras genom denna fråga. I den verkliga praktiken, kan inte agnosticism (personens övertygelse) luta 50/50 när det gäller frågan om Guds Existens.
Från en skala av 0 -100.
0 = Guds icke existens
50 = Neutral ståndpunkt.
100 = Guds existens.
Hur ser du på värdet 49 och 51?
Ateism kommer i olika styrkor vilket jag definierar allt ifrån värdena 0-49. Ateism når alltså aldrig värdet 50 eller över utan att värdet ateism förändras till en helt annan världsperspektiv.
Jag undrar vilket värde du börjar ifrån och hur du definierar kunskap?
Sedan kan vi diskutera värdet 50 och hur den fungerar i den verkliga praktiken. Kan en människa verkligen leva med ett värde av 50, resten av sitt liv? Om så, från vilka premisser utgår övriga övertygelser kring livet och personens erfarenhet av livet? Hur värderas resterande övertygelser och vilket perspektiv utgår de ifrån!
Citat:
Ursprungligen postat av
miffomiffy
Jag förstår fortfarande inte hur man kommer fram till att den ena eller andra guden är sann - är det känslan? Vad är det som gör att du håller bibeln för sann, och inte till exempel Bhagavad Gita?
Om man nu tänker sig att det finns något mer än det vi ser och vet om världen, något mer, någon mening, kanske att man känner att allt måste ha skapats av någon - hur landar man i att det är bibelns gud?
Vill du ha kött innan mjölk?
Som jag sa tidigare, du kan inte närma dig Gud personligt genom ett rationellt tankesätt. Hur ska du hänvisas till dörren om du inte har nyckeln? Vilken nyckel har du och vilken dörr försöker du öppna? Vilken dörr passar nyckeln till och vart leder dörren till? Nyckeln är en och dörren är en som leder till Livet.
Vi kan inte gå in i lejonens dal innan vi är väpnade och utrustade.
Det finns alltså 3 olika kunskaper, kännedom så att säga gällande Gud. Det rationella och filosofiska, den teologiska och den personliga.
Vi kan inte övergå till det teologiska och det personliga innan vi går vidare från det rationella gällande kunskapen om Gud.
Rationell Teism -> Teologisk Teism -> Personlig Teism -> Frukten av Personlig Teism (syfte, mening, moral, etc)
Det främsta syftet är alltså att växa till kunskap om Gud. Sann kunskap leder till sann kännedom om Gud och endast genom kännedom kan vi njuta och upfyllas av Gud.
Men hur vi ska verkligen känna Gud och få kännedom om honom?
Förmoda att en singel Man i förtid fick kunskap att se sin blivande fru genom en "krystalkula". Mannen får reda på hur hon ser ut, hennes personliga intressen, hennes svagheter och styrkor, hennes intellektuella förmågor, hennes själsliga mognad, Mannen får alltså reda på allt om henne men kan mannen verkligen säga att han "känner" henne? Det tror jag inte. Mannen kan ju svara på denna "uppenbarelse" genom att säga, Jag kan inte vänta att "lära känna" henne. Det är inte först när mannen själv inbjuder kvinnan in i sitt liv, när han sannerligen "lär känna" henne. På samma vis gäller detta också Gud.