Känslan att stå utanför när börsen stiger och ekonomin visar tillväxt (om än svag tillväxt) är nästan värre än att sitta inne vid en dipp.
Den gamla börsklyschan från Peter Lynch passar bra:
"Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections".
Varför försöka träffa toppen? Man misslyckas garanterat med det.
Går man in och läser trådar från ett år tillbaka var alla tyckare överens om att toppen hade nåtts.
Säkert många som gick ur redan då, för ett år sen. Var det ett bra drag? Lyckades ni bra med att tajma toppen?

Samma sak nu. Ingen vet om detta är toppen eller om vi har år kvar till den.
Flashback och andra diskussionsgrupper gör mig till en sämre investerare

Mina 20% likvider hade gjort mycket mer nytta i en fond.