8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

Den frågan bör få HÖGSTA PRIO!!!

Socialsekreterarna i Karlskrona tog ju inte ens reda på vilka de små barnen var..?..eller..är.(!) i samband med den sk blöjinsidenten. Yaras sovplats var en babymadrass på golvet i ett rum som inte hade något av det som barn i 8-årsåldern brukar ha!

Snart sitter det väl fastkedjade barnslavar under marken i källarutrymmen lite var stans i Sverige.

Yara var Ramis och Amani Madis hushållslav och slogs ihjäl. Den stilfulla med flera tiger om uppgifter som åklagaren antagligen velat ha.

Och jag citerar från din länk:
"Om barnets första placering påpekar kommunen:”Nämnden bedömer inte att barnet blivit lidande eller farit illa så som den gode mannen beskrivit.
"Först efter fyra månader upprättade kommunen en vårdplan för barnet".

Det är just denna inställning till utsatta barn som är så skrämmande.
Denna brist på empati och förståelse från socialtjänstens sida - att inte vilja eller vara kapabel att förstå vad som är bra eller inte bra för ett barn

Vi ser och hör detta beteende från socialtjänstens sida gång på gång
Nu senast i TV där kända svenskar har styrkan att våga berätta om sin barndom där antingen/eller både fysisk och psykisk misshandel var vanligt.
Jag är otroligt imponerad av Rudberg, Anders, Morgan...att våga berätta detta skamfyllda som dom varit med om i sin barndom - detta förtjänar respekt
Och en gemensam nämnare i alla dessa berättelser är hur socialtjänsten gör bort sig gång på gång.

Jag undrar fortfarande när gränsen är nådd och socialtjänsten gör sitt jobb?

http://www.expressen.se/kvallsposten/hyrde-in-socionomer-for-miljoner-i-yarafallet/
Man har hyrt in åtta socionomer för att beta av alla orosanmälningar.

Ändå hinner inte socialtjänsten med – i nuläget är 100 större barnutredningar försenade. Anmälningar om barn som far illa i kommunen har nästan tredubblats sedan mordet, enligt radiokanalen.

Och Yara var bara EN av alla tusentals barn som far illa och där man inte har resurser att kolla upp deras tillvaro.

Det är möjligt att konsulterna kan komma utifrån och sätta fart på arbetsmoralen. Alla borde få söka om sina tjänster, så att de med arbetslust blir kvar. Tyvärr utvecklas lätt en bekvämlighetskultur i förvaltningar och myndigheter. Inneskor av mystoffelkaraktär som släpar sig genom korridorerna mot den evigt öppna kaffeautomaten. Fikastunder som handlar om bantning och kakrecept om vartannat snarare än arbetsrelaterade problem. Facebookuppdateringar och dejtingsajter mellan fikarasterna snarare än genomläsning av orosanmälningar. Då och då ett möte då bristande resurser diskuteras. En dyster bild? Ja, jag är en erfaren människa.
Man får hoppas att språkkompetens beaktas när konsulterna hyrs in, och att det är nyutbildade människor med arbetslust. Könskvotering, i form av män som tillskott vore också välgörande, eftersom många invandrade familjefäder saknar respekt för kvinnor. Det tror jag i hög grad gällde den omtänksamt filmande Rami.
Ursäkta ett OT-utbrott. Ibland känns det så svårt med verkligheten.

Framgår det någon gång under förhör vad som drev kvinnans vansinniga hat mot Yara? Varför slog dom henne så? Hur behandlade dom sina egna barn?

Han tog sig tid för att rita och måla med dem, tittade på tecknad film med dem och iaf den äldste fick följa med för att fiska.
Hur många föräldrar engagerar sig så?
Vad den sunkiga suggan ägnade sig år är ju tyvärr en helt annan historia.

Exakt

Detta är Ramis berättelse där han framställer sig som en vänlig man som i sitt hemland arbetade som advokat.
Och tyvärr enligt honom så har han en fru som inte är snäll, det är hon som styr och ställer och går lös med kavel och elsladd på familjen.

Men eftersom han ljuger så är han inte trovärdig
Att han vill framställa sig som en pappa som umgås med sina barn faller också när han berättar att han sällan är hemma

Ja herregud - vad säger man om detta...100 större barnutredningar bara i denna kommun...
Gissar att en stor del av dessa utredningar handlar om barn i vårnadstvister som man experimenterar med "för barnens bästa"

Ekakt

Den där har vi hört förut, det är en röd tråd i alla vårdnadsfall när man har med en narcissist/psykopat/egoist/ snål djävul som vet att manipulera sin omgivning. I Sverige är det särskilt lätt, socialkärringarna har en kort utbildning som saknar substans. Alla ärenden jag känner till är godtyckliga, men det slutar ofta bra ändå för att barnen blir äldre, och folk lugnar ner sig när de hittar en ny partner. Särskilt männen gör en omsvängning om vårdnaden när de förlorar intresset att trakassera sin tidigare kvinna.

Detta är något alla känner till, men det blir fel då det finns ett politiskt önsketänk om hur man vill att folk flest ska vara, oavsett hur folk egentligen är. Jag tror faktiskt inte man ska underskatta alla svenska myndighetspersoners glädje över en genderkorrekt man från Gaza, som dessutom såg bra ut!

Jag tror att det var mycket enkelt i Yarafallet, man hade en sorts handläggning, den man erbjuder Karlskrona; som inte är handläggning, för att det brukar sluta bra eller ordna sig. Just för att tidigare befolkning i området är en helt annan typs befolkning man har att göra med än klaner från Mellanöstern.

Det är i fall som detta man blottlägger att de inte kan, och deras bästa räcker inte. I myndighetsutövning är det godtycke som gäller, och inom domstolarna är det fri bevisvärdering, men det är enligt min syn på saken samma sak. En kärring får makt och bestämmer och behöver inte följa lagar och regler. Från soc är det allmänna utläggningar om socialtjänstlagen som kan tolkas hur fritt som helst. Från Blekinge tingsrätt är det en person, domar-Laila som tycker att en person Rami är trovärdigare än en annan person Amani, trots avsaknaden av något konkret som binder den ena mer än den andra till brottet.

Och det märkliga är att lagen fanns där för att tillämpas, oavsett vad som tycks!

Det var intressant att lyssna på Leif GW. Trots att han talade om att han inte läst på fallet, så har han "det" i ryggmärgen! Brottmål är verkligen hans grej!

Han hade inte läst på, så han kunde inte kommentera bevisläget, och hade därför inget att anmärka på att Amani fick livstid. Det var om Rami han hade synpunkter, som medgärningsman och vårdnadshavare! Leif GW menade som vi alla, att målet kommer avgöras i hovrätten. Just för att det handlar om juridik, och inte om vad domar-Laila tycker och uppfattar.

Det som var intressant var att han använde ordet primitivt om dessa barnplågare och ordet beskriver faktiskt dessa personer och hela saken i ett nötskal. För det blir inte lätt när väst ska ta hand om de värsta missanpassade typerna öst vill bli av med!

Det är ett uselt skött fall, nu när man tar in all information, för man har ett exempel på hur polisen struntar i att utreda vad det är för folk saken rör sig om. De har brottslingarna på plats, och har haft hur mycket tid och möjlighet att pressa dem i förhör och ta reda på vad som pågår!

Det framkommer inte, och det är väl det som är det bedrövliga i hur denna sak utretts. Min uppfattning är att de skulle ha topsat hela högen, och tagit reda på vad är det för folk som står inför rätta och har mördat ett litet barn.

Vi har alla en legitim nyfikenhet på varför familjen kunde avstå från Yara, och sände iväg henne till Rami och Amani när de visste att dessa personer var strul. Det vi vet är att släkten/klanen är stor och har sina tentakler i de flesta västländer, och även i Karlskrona, Landskrona m.m.

Man måste fråga sig om myten om arabernas släktsammanhållning är sann, då ingen brydde sig om att ett barn befann sig i misär hos barnplågare av den värsta sort. Antingen så är myten sann om släkternas gemenskap eller så är Yara inte en i familjen/släkten. Vilken släkt hon tillhörde är av intresse, med tanke på kusingiftena och barnäktenskapen som pågår på Gaza.

Jag har den uppfattningen om folk, att de gör vad de kommer undan med. Och de kom undan med att plåga Yara till döds. Det är uppenbart att när de fixade och duschade liket, så räknade inte dessa mördare med efterräkningar. Jag vet fortfarande inte om skitfarsan Mohammed var mest upprörd över Yaras död, skammen om hennes död eller den framtida försörjningen i Sverige.