Citat:
Ursprungligen postat av
HubertNorlen
En liten fotnot till historien om Gordievskijs avhopp 1985. Som bekant fick försvarsstaben 1985 ta del av information från MI6 i september 1985 från förhören med Gordievskij. Informationen föranledde Ljung att ta kontakt både med Thunborg (som informerade OP) och Bodström.
Agrell uppger i Fred och Fruktan att den viktigaste informationen OG kom med rörde Palme. Agrell noterar dock att inga källor specificerar vilka uppgifter som var så anmärkningsvärda att Thunborg kontaktades per omgående.
Enligt min uppfattning tyder mycket på att saken åtminstone gällde något mer än OP och Nejlands - detta då Thunborg lovar ta upp saken med OP vid mötet med LL.
Vi vet att Gordievskij i olika sammanhang pekat ut Pierre Schori som en kgb-kontakt.
I den gamla krigsromanen Operation Garbo, skriven av pseudonym Harry Winter, men med diverse halvhöga militärer med insyn i försvarsstaben som reella författare, hävdas det att SSI-chefen vid debriefing Gordievskij fått information om att en svensk diplomat värvats vid mitten av 70-talet. Analysen ger vid handen att det här rör sig om en "biträdande kabinettsekreterare". (Schori var vid tillfället kabinettsekreterare) Säpo är samtidigt oroligt över att diplomatiska aktstycken läcker österut.
Nu skall man vara försiktig med att behandla romaner som historiska sakinlägg, men just i det här fallet undrar jag om inte författarna kan ha suttit på inside information om att Gordievskij pekade ut en diplomat (eventuellt namngiven som PS) och att det var det här som var den stora nyheten i september 1985, snarare än den förhållandevis gamla nyheten om Nejlands och Palme.
Betänk följande:
1) Författarna kände uppenbarligen till att informationen kom SSI tillhanda (snarare än Säpo)
2) Säpo började vid 70-talets mitt misstänka att det fanns en mullvad som läckte diplomatiskt materiel. 1976 drog man igång en jakt efter den misstänkte spionen, en jakt som pågick resten av kalla kriget. (Källa Peter Kadhammar, "Den svenske Superspionen" Expressen 1996-07-13) Också detta tycks författarna ha viss insyn i.
3) Kadhammar anger att den ryske residenten i Sthlm 1975-78 fick Leninorden vid hemkomsten - något som enligt Kadhammar tyder på att residenten var framgångsrik agentvärvare.
4) Chefen för KGBs kontraspionage på 70-talet, Oleg Kalugin, hävdar för Kadhammar att agenten var verksam från 1975 till åtminstone 1980 (därefter tappade Kalugin insyn i ärendet). (Just det här tyder på att det inte var Schori, min anm., då Schori inte var vid UD 1976-80.
Både 3) och 4) tyder på att Gordievskij kan ha gett information om att diplomaten ifråga värvades i mitten av 70-talet.
Om det här stämmer verkar Operation Garbo ha rätt i 1) SSI snarare än Säpo fick information från förhören med Gordievskij, 2) Säpo var i mitten av 80-talet oroade över att UD läckte, 3) Sovjet skulle enligt uppgift värvat en centralt placerad agent i mitten av 70-talet.
Med sådan träffsäkerhet ligger ökar sannolikheten för att de också visste vad som var den stora nyheten i debriefingen av Gordievskij.
Till en del passar uppgifterna väldigt bra in på karriärdiplomaten och statssekreteraren i försvarsdepartementet.
Sven Hirdman.Var den som i praktiken styrde departementet 79--82 under den svage försvarsministern
Torsten Gustafsson.
Attaché UD 63,
tjg Moskva 64-66, London 66-68, UD 68-69,
bitr dir Sipri 69-72, ambassadråd Peking 72-76, tjg polit avd UD 76, kansliråd där 77, Chef 1a polit enh 78, depråd 79,
statssekr försvdep 79-82, ambassadör Tel Aviv o Nicosia 83-87, krigsmaterieiinsp UD sed 87-94.
Ambassadör Moskva 94-04
Här uttrycker SH idag åsikter som säkert applåderas av Putin i Kreml.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...re_4325025.svd