Citat:
Ursprungligen postat av
blown
Allvarligt? Är det bara jag som tycker det här är en HELT ny nivå av osmaklig och ogenerad kommunismpropaganda som tränger fram sitt fula nylle?
Att Åsa är värsta sortens kulturmarxist som gärna skulle göra väpnad revolution imorgon tillfälle gavs håller jag förstås med om, men det har inte uttryckts i så solklara ordalag tidigare – eller har jag fel??
Detta är ju ren och skär skandal – chefen för kultursidorna på Sveriges största tidning förmanar helt öppet det svenska folket att tacka den röda armén som någon slags hjältearmé som räddade västvärlden undan ondska!
Tvi vale. Jag mår illa.
Nej, jag är inte förvånad. Väldigt många inom kulturvänstern delar Åsa Linderborgs uppfattning. Här berör Arnstad frågan i en artikel om svensk flyktingpolitik, publicerad i GP den 28/1. (Tyvärr funkar inte unvis.it på denna. Vill helst inte länka, men den som nödvändigtvis vill läsa kan ju googla.)
Citat:
Ursprungligen postat av Henrik Arnstad
Åren efter kriget präglades av svensk tacksamhetsskuld (och troligen en hel del dåligt samvete) gentemot Sovjetunionen, eftersom landet 1941–1945 besegrat Nazityskland och därmed räddat Sveriges självständighet.
... ”Att ge asyl till östeuropeiska flyktingar blev ett politiskt vapen i kampen mot kommunismen”, skriver Burch. Sverige ville inte vara en del av detta propagandakrig.
Noteras bör att Arnstad är ovanligt kritisk mot Sovjetunionen i denna artikel.
Edit: Just det här med "tacksamhetsskuld" är så skruvat. Det är en sak att de övriga allierade av strategiska skäl såg sig tvungna att samarbeta med Sovjetunionen och att Finland av strategiska skäl såg sig tvunget att samarbeta med Tyskland. Men det betyder ju inte att Churchill var "tacksam" mot Sovjetdiktaturen eller att Mannerheim var "tacksam" mot Nazityskland. Snarare ingick de båda herrarna respektive förbindelse enligt devisen "härtill är jag nödd och tvungen".