Överlevande från tågolyckor / misslyckade självmord

Har läst igenom större delen av Samlingstråden för mindre tågrelaterade olyckor och självmord, och i en del av fallen har personerna överlevt. Tänkte speciellt på någon som fastnade mellan perrong och tåg i Kärrtorp, som tydligen överlevde.

Är nyfiken på hur det gått för alla de som överlevt något sånt? Någon som har information om någon som överlevt en tågolycka? Hur mår personen idag? De som överlevt sina försök till självmord framför tåg/tunnelbana, har de försökt igen eller fixat upp livet?

Där var en tjej från Landskrona som överlevde ett hopp framför tåg. Jag vet inte hur pass skadad hon blev men fick en massa fula ärr på kroppen.

Två år senare så hoppa hon igen, denna gången dog hon.

Hon hade en videoblogg på nätet men jag kommer inte ihåg adressen.

När jag var ung, så var det en kvinna som överlevde två hopp framför tåget.
Blev väl av med en arm första gången, ett ben eller två andra, och sista gången hon rullade ner framför tåget lyckades hon.
Dessa försök skedde mellan Norsborg - Fittja på röda linjen.
Sent 80tal-90tal.

Någon som har mer fakta? En finsk kvinna vill jag minnas.

Jag hittade videobloggen denna tjej gjorde.

Jag har för mig att hon tog livet av sig dagen efter sista videon, den när hon sitter på balkongen o pratar.

Edit, glömde.
https://app.videofy.me/4gwc307z

Jag tycker det är så jävla tragiskt.

Sån fin tjej, gud vad tragiskt..

Ja jag vet, man kan ju följa hennes liv lite grand där i bloggen, jag blir lite ledsen.

Jag bodde nog granne med henne på Heimdalsvägen i Norsborg på slutet av 90-talet. Trodde det mest var hörsägen. Mitt minne säger mig bara att hon var av med båda benen.

Sanna Redsäter som var med i BB överlevde ett självmordsförsök när hon hoppade från älvsborgsbron, dock fick hon en del skador.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article14619927.ab

" Vad har du för men i dag?

Jag har ont i armen hela tiden och ser annorlunda ut på grund av min skada på hakan, jag har ett stort ärr och hela hakan är mindre. Det är väldigt tråkigt att mitt utseende förändrades så mycket, folk känner knappt igen mig. Utseendet var viktigt för mig när jag var yngre, men i dag känner jag väl att ?äh, jag lever?, liksom. Och sitter inte i rullstol. Jag är sjukt tacksam över att nästan kunnat återgå till mitt normala liv. De tror knappt sina ögon när jag kommer till sjukhuset för kontroller."

Tyvärr tog hon sitt liv vid ett senare tillfälle.

Fruktansvärt.
Det var något som inte riktigt stämde med den där.