Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Nu vet vi inte om mannen i smala gränd (dvs fantombilden) också är mördaren.
Men Willy Lars Lindh är mycket lik fantombilden. Det är inget flum, hittar t.o.m stöd i GK.

GK Sid: 449
Avsnittet handlar om Bertil Wedin, men just denna passage passar bättre på Lars Lindh vilket gör att jag tror att GK misstar sig och vittnesmålet handlar om Lars Lindh.

Nu minns jag inte vart jag läst Krusells frågor... Men dom är faktiskt otroligt taffligt utformade.
Ingen konstigt att UD förkastade dom. Mer konstigt är att man inte bistod i att omformulera frågorna och vara mer konkret.

När vi tittar på denna högergrupps utländska kontakter skulle jag också vilja slå ett slag för Chile.
I de kontakterna och uppslagen finns mer att hämta.

Angående dragning med u-tjänsten så tror jag funktionsföreträdare deltog. Alltså Säk ärenden av Fst/Säk företrädare, Lennart Borg kanske eller varför inte Ossian Sönnerstedt, troligtvis dragning av Fst/Und. och alldeles säkert dragning av SSI. Att Bror Steffensson var där kan vi nog vara säkra på, amiralen var i inte den som lämnade något åt slumpen.

Det var inte så mycket politik i FBU, mest vapen, brudar, bilar och ölsnack.
Men det var ingen som var barn till sossar eller kommunister om man säger som så,
inom det FBU jag var med i.
Palme och sossarna stod inte högt i kurs.

Men jag har skrivit tidigare i tråden att det fanns en mycket fientlig inställning till OP under denna tid.
OP representerade en företagarfientlig politik som var för socialisering och löntagarfonder.
Sossarna ökade skatten, ökade bidragsbehovet, även knegare kunde få söka bostadsbidrag på den här tiden för att få det att gå ihop.

Det är viktigt att få den bilden klar för sig att det inte var udda att vara Palmefientlig 1986.
Många i Sverige var trötta på sossarnas skattehöjningar och extrema marginalskatter.
OP engagemang utomlands retade upp många. Hans svammel om kärnvapenfriazoner i Norden och undfallenhet för Sovjetimperiet gav honom inte fler vänner. Sverige var ett delat land 1986.
Jag har märkt att många i denna tråd minns det som ett paradisland. Så minns inte jag 1986.
Jag minns ett varmt Kalla kriget, Hiv-skräck, löntagarfonder, tvångsanslutningar till SAP, 4:e oktober demonstrationerna http://sv.wikipedia.org/wiki/4_oktober-demonstrationerna
Jag kommer mycket väl ihåg demonstrationerna i Stockholm den 4:e oktober och den 30:e november.

Eftersom det ägnas så mycket inlägg åt detta med olika palmehatare, palmefientliga, EAP, Barbro m.m. i denna tråd, anser jag det som mycket viktigt att hela bilden av hur det såg ut 1986 presenteras för tråddeltagarna.

Det var mer konfrontation då än det är nu. Betydligt mer motsättningar politiskt 1986 än den halvljumna soppa vi ser under valrörelserna nu.

Hans Holmer jobbar från första stund med att aktivt dölja och förstöra möjligheterna till utredning av Sveavägen. Han sitter som ett filter och låter inget av substans komma åklagarna till del.

Jag tror att det vi ser i artiklarna är en del i kraftmätningen mellan spaningsledningen under Holmer och åklagarnas försök att jobba direkt mot utredarna som en vanlig utredning. Dessa artiklar är nog ett sorts svar mot Hans Holmers huvudspår.

Den stora lanseringen av Holmers huvudspår sker den 5 augusti 1986.

Gunnar Wall mörkläggningen sid 161

Den 7 augusti gör han en liknande föredragning för regerings representanter.

Men den här mannen i Smala Gränd har väl stötts och blötts fram och tillbaka och konstaterats inte passa in alls tidsmässigt och om jag inte minns helt fel så visade det sig vid närmare granskning var något mer som inte stämde in.

Både "skuggan" och "mördaren" har väl förklarats som som helt värdelösa för utredningen av MOP.

Min gissning är att GM var någon som var helt under radarn för allt och alla.
GM finns inte i periferin av Barbro, AGAG, Säpo, Polisen utan var någon rekryterad utifrån för just detta eller som inte var politiskt organiserad eller anställd inom staten.

Inhyrd GM av någon med bra kontakter och som 2 000 000 $ + 2 000 000 $ var peanuts.
GM gjorde sitt och uppdragsgivaren nöjd. Ingen som har någon vilja av att erkänna eller skryta.
Det är makt att kunna göra det och sedan inte bli avslöjad. Det är riktig makt.

Det kan inte ha varit så att HH verkligen trodde på PKK? Det tror jag.
PKK hade trots allt hotat att mörda OP och en PKK:are sa ju tom att de visste att OP ofta var utan livvakter. PKK hade utfört flera mord på svensk mark. Jag förstår om HH misstänkte PKK.

Tänk på att mycket av det vi vet idag, var okänt 1986, även för HH.
Jag tror till 100% att HH gjorde sitt bästa för att hitta GM.
Men han var inte rätt man till det jobbet och det grämde HH när han insåg det.
För jag uppfattade det i HH:s bok som att HH till slut insåg att han inte var rätt man för jobbet.

Ok men vilka låg bakom artikeln, några i utredningen som inte är lojala mot Holmer utan har andra ideer om mordet. Vilka konkret skulle de kunna vara?

Nja, det passar nog bättre in på Bertil Wedin

Ot. Hoppas inte tråden dippar igen som så ofta sker när intressanta saker diskuteras

Bor i Enskede...


http://www.merinfo.se/person/Enskede/Olov-Ingemar-Engman-1942/bk9cv-r5wc

Om man tror på en inblandning av vissa krafter inom SAP så förefaller IE vara den klart mest logiska kandidaten som "Enskedemannen"

Engman arbetade väl nära Anders T?

Ser nu att IE var djupt involverad i IB och blanda annat gjorde sin militärtjänstgöring hos BE tillsammans med Anders T. Han värnade också om relationen till Nato.

Hittade en spännande kommunikation mellan Enn Kokk och Anders Thunberg på nätet, som bland annat beskriver Ingemar Engmans motvilja att synas offentligt.


Till Anders Thunberg: Den ende som vägrade låta sig intervjuas av mig var Ingemar Engman – men han förhördes ju av den statliga kommissionen utan att detta förändrade helhetsbilden.

Kommentar by Enn Kokk — 2013 06 22 14:47 #


Enn, bäste IB-granskare – kanske vägrade personen i fråga genom att vägra att tala sanning, och det var inte Engman jag tänkte på. Vi får ta saken i enrum senare. För övrigt har vi i dag 25/ 6 2013 enligt Aftonbladet ett nytt fall av åsiktsregistrering inom (v) och som uppenbarligen går fram till 1990-talet, långt efter IB:s avveckling. Det märkliga med det fallet är att SÄPO lämnar ut identiteten på en infiltratör. Det är mot alla regler i branschen, även dem som SÄPO själv deklarerat. Har skall man i fortsättningen kunna rekrytera infiltratörer i terroristkretsar>?

Kommentar by anders thunberg — 2013 06 25 6:19 #


Till Anders Thunberg: Jag hade ju, i motsats till den statliga granskningskommissionen, inga maktmedel att ta till – min granskning byggde på att jag hade fått partiets officiella uppdrag och att de jag valde att ta la med därför skulle vara öppenhjärtiga. Men naturligvis fanns det de som ändå konstrade. Ett exempel är den nu döde förre partikassören Nils Gösta Damberg, som jag fick höra om igen, när jag på andra vägar hade fått fram uppgifter om hans inblandning.

Kommentar by Enn Kokk — 2013 06 25 7:49 #


Anders Thunberg, apropå -ismer. Tidigare var SAP så stort, att man kunde hålla rågången.

Idag handlar det inte i samma utsträckning om att stoppa, snarare rekrytera. Hur skulle Omar Mustafa och hans gren av islam-ismen ha hanterats under de före detta kristna socialdemokraternas, Broderskap, glansperiod?

Kommentar by Hans G Eriksson — 2013 06 25 12:37 #


Hans G Eriksson, Broderskapsrörelsen har jag ringa kännedom om. Minns dock en eldsjäl Evert Svensson, minns också att rörelsen propagerade mycket för att man skulle få mer gudstjänster och andaktsprogram i radion och att man var extrem i sin uppslutning bakom Israel och hyste ringa förståelse för arabiska ståndpunkter i Israel-Palestina-konflikten. Har nu sett att man på sistone har svängt hundraåttiograder i den sistnämnda frågan. Det skall organisation dock hedras för. Det är aldrig för sent att tänka om i moraliska, politiska frågor


Kommentar by anders thunberg — 2013 06 25 18:37 #


Anders Thunberg, du vet betydligt mer om Broderskap än ditt inlägg låter ana.

I min ungdom fanns lokalt en verklig eldsjäl och föredöme som ordförande för en Broderskapsgrupp.
Han var inte urskillningslöst för eller emot i en partskonflikt. Det var kanske inte så partipolitiskt rationellt – men förtoendeingivande.