Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jallai hävdar att Thunholm och Bodström (FÖ & UD) blev omplacerade i september/oktober 1985 av Palme då de blivit briefade om Sovjetiska avhoppares utsagor om Sovjetiskt spioneri och politiskt påverkansarbete samt att det satt minst en sovjetisk GRU-man i Palmekommissionen vilka kämpade för en Kärvapenfri zon som bara NATO hade tvingats följa.

Här tror jag att Jallai har fel. Gordievskijs rapport om OP och Nejlands förmedlas till SSI i september 1985. Thunborg förklarar att han avser lämna regeringen vid valet redan i januari-februari 1985 - i samma veva som den sk Bodströmaffären briserar.

I Thunborgs fall är det alltså långt innan han får information om Gordievskijs uppgifter som han bestämmer sig för att lämna regeringen.

Bodström misstänker jag fick lämna UD för att han var inkompetent. Alldeles oavsett vad man tycker om OP i övrigt verkar det ha varit en fullt rimlig bedömning.

Noterbart är också att av Ljungs anteckningar att döma tycks hela regeringen varit informerad om Gordievskijs budskap. Ljung säger nämligen i sina anteckningar att han träffade Bodström först efter att regeringen "tagit ställning" i frågan. (Det är av sammanhanget något oklart vad de egentligen tog ställning till...)

Redan när Anders Thunborg tillträdde som försvarsminister efter röde börje 1982 gjorde han klart att han stannade på posten högst en mandatperiod. AT var inte nöjd med att behöva lämna sin bekväma ambassadörs-post i the big apple. Efter MOP blev han intressant nog ambassadör i Moskva.

Torrbollen Lennart Bodström gjorde bort sig lite för ofta som Utrikesminister och därför var det viktigt att placera en tung pjäs som Sten Andersson på posten. Även om Olof Palme nog var lite brydd över att få en medspelare i en kedja han gärna ville dominera själv.

Både Georgij Arbatov och Michail Milstein och inte minst deras hussar i kreml var säkerligen överförtjusta av OPs avdammande av den s k Rapacki-planen från en gammal polsk stalinistisk utrikesminister.

Den kärnvapenfria zonen i norden omfattade ju bara de nordiska länderna och givetvis inte den sovjetiska jättebasen i Murmansk och inte heller baserna i de ockuperade baltiska länderna.
Att OP drev zonen vidare även efter 137an gick på grund i Karlskrona med kärnvapen ombord visar i en välvillig tolkning på en häpnadsväckande naivitet ang avsikterna hos arbetarnas lyckorike.

Bobos texter idag får mig att tänka på Lingärdes PM. Lingärde och Bobo matchar varandra rätt bra kan en trådföljare tycka. Jag tänker på hur man tar båda två ner på Svevägen. Om vi börjar med det som Bobo skriver om lagren mellan anstiftare och mordkommando: Lingärde skriver att anstiftarna - han syftar väl på högsta operativa nivå snarare än planerare - tränade och tränade inför ett läge att slå till, men de kunde inte hitta någon som ville göra själva dådet.

Ska man se alla smått tafatta kända försök att värva mördare - "företagsledaren Johan", von Birchan - under hösten 1985 och framåt verkar det som fel personer frågade fel personer, så att säga. Om själva uppdraget att be någon skjuta till slut hamnade så lågt ner i hierarkin för att behålla lagren till toppen av konspirationen att det blev bäckströmska Pelle Polis som snackade med Kalle Vapengalning? Alternativt att uppdraget hade sipprat så långt ner i hiearkin att vissa personer kände att de kunde ta sig friheten att fråga potentiella skyttar, även om de inte hade något mandat för det (=att det faktiskt uppdraget kom från någon person något högre upp i den operativa hierakin men att skvallret och ryktena hade börjat sippra ner till fotfolket på golvet).

Därav att vi har så många Humle och Dumle-poliser i området kring mordet. Det hade sipprat ut att "något var på gång", som Borgnäs beskrivit utförligt i TV och böcker och nyfikna som inte borde ha varit där var. Passar rätt bra in på Moelvs scenario också. Några nyfikna, några som hade andra uppdrag (knarket), några som ingick ett mordkommando, några som eventuellt övervakade mordkommandot ("vi var där men vi låg inte bakom" som väl dykaren har bedyrat till Frånstedt eller om det var nån annan?). Några kanske är knattar eller Åkes gubbar. Några kanske spanar på OP för att de alltid spanar på OP a la Palmhusgruppen. En del av dessa hamnar i privatspanarnas klor, som TP (som ska ha sagt till GWP att han och LT "inte hade något med det där att göra"), utan att veta något om konspirationen/mordet.

Det kanske rent av var någon av Humle- och Dumle-poliserna som sköt OP - i affekt eller på uppdrag - men det är omöjligt för utredarna att gå vidare upp mot toppen för att lagrena är för många och när utredarna börjar lägga ihop var de ska börja leta är det politiskt omöjligt.

Det här är mest spånande och spekulationer, men det var riktigt inspirerande att läsa Boboslackes inlägg idag. Kul att han inte skäller i varje inlägg ;-)

Sten Andersson, Kjell-Olof Feldt och framförallt Roine Carlsson var säkerligen välinformerade. Mikael Holmström visar i den dolda alliansen vilket gott samarbete det var mellan den buttre fd fackbasen och militärledningen , i synnerhet ÖB Lennart Ljung.

Tål att påpekas att RC är en av de ministrar som är mest alert mordnatten. Ser till att få poliseskort från stugan på Ingarö och är redan under resan in till Stockholm i kontakt med ÖB,för att "höja garden". ÖB och RC sammanstrålar också lördagens tidiga morgontimmar då ÖB och har kontakt med sin krigs-dito, Per Rudberg.

Här pekar du på en detalj till som förändrades efter MOP. Det stolliga lagförslaget drogs tillbaka.

Ett suveränt inlägg tycker jag. Bara en enda kommentar:En (betald ?) desinformatör behöver väl växla tempo ibland för att bli trodd.

Men vilka låg bakom det? Det kan väl inte ha varit OP ensam. Vilka av OPs rådgivare fanns kvar i regeringen Carlsson? Vilka försvann från inflytande?

Frågan bereddes av justitiedepartementet med många kända spelare från mordnatten. Ministern Sten Wickbom, Harald Fälth, Klas Bergenstrand , Kurt Malmström och rättschefen Johan Munck. En ung Per Nuder fanns där också men han var politiskt sakkunnig, bidrog med sin 22-åriga livserfarenhet, och knappast inblandad i lagförslag.

Det var Wickbom som skrivit under förslaget. Kolla gärna med departementet om dom vet vilka som beredde förslaget. Johan Munck var juridisk rådgivare åt ÖB Lennart Ljung innan han kom till justitiedepartementet.

Hela gänget är under PUs första år frenetiska påhejare av Hans Holmer och hans åtgärder.
HF lobbar stenhårt för en svensk anti-terrorpolis med tyska GSG-9 som förebild.

Samtidigt bör man komma ihåg att Olof Palmes vana att lägga sig i frågor han var intresserad av var omvittnad, även om det trampade en del av hans ministrar på tårna.

Högst rimligt! Tack!

Lika rimligt! Tack!

Det var sannerligen inte bara NATO som var aktiva i östersjön , Sovjet var från 1944 aktiva vilket bl a sänkningen av Hansa visar. Den svenska nedrustningen av ubåtsjaktkapaciteten fick till följd att den sovjetiska aktiviteten ökade i svenska vatten, 137an talar sitt tydliga språk, den sista giren in i den smala farleden in i gåsefjärden måste man vara både blind och döv för att föklara bort.

Vet inte var några SOSUS linjer gick. Men att det fanns jänkare vid Östergarnsholm får ses som bekräftat liksom att de amerikanare som fanns på Orion orsakade irritation bland svenska befäl.
Hur hett det var visar den Sovjetiska ramningen av Orion 26oktober 1985. Tidpunkten kan förklara Marinofficerarnas uppstressade temperament.

Några underjordiska baser med amerikanska signalspanare har jag bara sett i romanens värld. Innan jag ser bevis på sådana är dom lika gärna ett sätt att göra en skönlitterär berättelse lite mer spektakulär. Har lite svårt att se hur de skulle undgå en nyfiken skärgårdsbefolkning.. Vi vet ju vilka som hittade 137an