Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Du förstår väl att det krävs lite ansträngning också? Vad hindrar dig från att läsa en utbildning?

Du inser i alla fall att det inte finns arbete åt "alla som vill"? Jobben finns för dem som har rätt utbildning och erfarenhet.
Om man sen kan skaffa sig den utbildningen beror på vilken livssituation man befinner sig i. Har man hyra och räkningar att betala funkar det inte att sätta sig på skolbänken. Alla vill inte investera några år i en utbildning som det kanske inte längre finns behov av när man är klar. Det kanske är anställningsstopp för undersköterskor den dan man är utbildad, vad gör man då? Går en ny utbildning till busschaufför och hoppas på bättre tur nästa gång? Vad som behövs är jobb man kan få utan utbildning, eller att man får betald utbildning medan man jobbar. Sånt fanns förr, men dagens företag är inte beredda att göra den samhällsinsatsen längre.
Eller att staten ordnar Alu- eller beredskapsjobb, om inte det privata näringslivat kan lösa problemet med arbetslösheten.

Gymnasieskolans Vård- och omsorgsprogram är treårigt, och det är vad som krävs i de flesta platsannonserna. Plus några års erfarenhet också, och gärna lite specialkompetenser.
Visst är det nåt de flesta klarar att genomföra, men sen ska man konkurrera med andra om jobben. Det är inte säkert att det blir nåt jobb i slutänden.
Men som sagt, med rätt utbildning kan man kanske få jobb, men det är inte samma sak som att alla som vill kan få ett arbete. Vad som gäller är att alla med rätt utbildning kan få ett jobb, men vi andra då?

Men det kommer inte bli en lägre efterfrågan inom t.ex. vården.

Har man räkningar så får man ta CSN-lån och sen leva fattigt. Klara man sig inte på 10k så kanske man får flytta hem till mamsen.

Det är många som blivit uppsagda både från Landstinget och privata vårdföretag av besparingsskäl.


Det fungerar inte så för alla. Överklassungdomar kan ju låta föräldrarna betala ens kostnader under utbildningen, eller flytta hem till sitt gamla rum i föräldrarnas villa. Alla har inte plats för sina vuxna barn längre, eller barnens familjer...
Och sen finns ju kategorin äldre arbetslösa som inte har några föräldrar att flytta hem till, och som inte längre får ta några studielån.

Det är många som blivit uppsagda både från Landstinget och privata vårdföretag av besparingsskäl.

Samhällsituationen håller nu på att göra mig självmordsbenägen, jag är fullt allvarlig.
Har levt på existensminimum i över 5 år sedan studenten, nått kort vik där och nån timanställning där.
Har dragit på mig dokumenterade depressioner sen jag kom in i vuxenlivet, missbruk etc.
Det spelar ju för fan ingen roll vad man gör. Samhällssituationen gör en totalt likgiltig.
Att bara gå in på arbetsförmedlingen där det redan sitter 50 ihopsjunkna själar med varsinn kölapp, och man vet att förmodligen alla här inne har mer erfarenhet och ser ändå ut att ha gett upp.

Vad fan ska man göra? Jag har börjat få en sådan frustration att jag skiter i precis allting, stjäler på köpcentrum, i affärer, begår bidragsbrott, lever jävel, än så länge går det iallafall bra. Samhället har gjort mig kriminell.

Vill politikerna att vi ska själv dö, eller ska vi bajsa fram arbetsplatser? Bill Gates kunde ju, då kan ju alla vi andra, eller hur va de nu.

På fullaste allvar, varför händer ingenting? Varför agerar ingen? Eldar upp hela jävla samhället känns de som att man vill göra när man grips av känslan, samtidig inser man att det inte kommer nått logiskt ur det.
Vad kan privatpersonen egentligen göra? Och vad kan vi göra tillsammans för att förändra skiten?
Det borde ju vara olagligt att skaffa barn i ett sådant här samhälle, om man inte är förberedd på att ungarna kommer få luffa på pojkrummen upp i 30 års åldern haha

Vart då, källa?

Överklass? De flesta betalar för sig med studiepengarna om man bor hemma. Om man är vuxen med egen familj så får man väl gå till soc eller försöker du lura nån att du kommer hamna på gatan när du har barn? Det funkar inte så. Om man ändå är arbetslös så förstår jag inte varför räkningarna är ett problem under utbildningen för man har ju ändå ingen inkomst att betala dem med.

vi alla måste engagera oss i att ta tillbaka välfärden, ett samhälle där vi kan lova våra unga en trygghet, en rätt till arbete, en rätt till bostad, en rätt till ett vuxet liv, fundera nu på vilka politiker som står upp för DIN rätt att utvecklas och må bra...

Förstår inte vad alla gnäller om. Jag har precis samma förutsättningar som ni. Samma förutsättningar som alla andra som har ett jobb eller utbildar sig.

Tänk efter, vem hade du själv anställt för att måla din veranda; en som har gjort det förut eller en som aldrig hållt i en pensel?

Förstår inte vad alla gnäller om. Jag har precis samma förutsättningar som ni. Samma förutsättningar som alla andra som har ett jobb eller utbildar sig.

Tänk efter, vem hade du själv anställt för att måla din veranda; en som har gjort det förut eller en som aldrig hållt i en pensel?