Citat:
Ursprungligen postat av
Bogomil
Men även efter denna insikt är du fortfarande pådyvlande teist ... numera dock baserat på en MattiasBeming-attityd av "JAG vet".
Exakt,, där säger du det igen som den självuppfyllande auktoritetsambitionen gör när den inte känner sig gå över några som helst gränser...
jag vet, och det räcker för resterande världen.... (omgivningen, BÖR, SKA, MÅSTE.. och gud nåde om de inte tror MIG) : man vill framhäva egna känslor, framför andras, inget mer inget mindre.
Varför skulle det annars vara så viktigt att statuera narurgudarna?
Vad, med himmel, är såå till den grad unikt? de egna andarna, som till varje PRIS, behöver materialiseeras och ges pris och stolthet byggas (tyvärr han mr hitler o.compani före med sådant trams)
Detta är givetvis inte alltid dåligt, säger jag inte.. men det tenderar att bli norm.
Just så, byggs religion, det blir norm att låta känslan styra och ju fler som sjunger in i kören, desto mer går det att väva in rena rama lögner, tills det inte längre ens går att resonera med charlatanskt genuint jag-bestämmer var, när och hur, kriterierna för "godheten" går och SKA vara.
Det är för tusan ingen nyhet att förledas av sina visioner. Detta grepp drog med sig miljontals individer under den djupt sövande romantiken, både tysk brittisk latinsk.. de var allihopa så självuppfyllande att det blev SJUKT och sinnessjuka tillstånd blev regel och pekfingervisande. Långt in i läroverk.. ja all sorts institut och det byggdes och satan vad man krämade på. Då man tyckte sig VETA självaste människosinnet i fördomsform/predestinerat.. då trosälskaren... har gud i huvudet 24/7 : de matar sig, minsann var djävulen var, (läser bibel som vore det bankkontot) eftersom man ju VISSTE var guden var....
Jag menar att de sinnessjuka grundningarna av pompös religion där individen uppmuntras.... att "försöka visualisera, försöka levandegöra sin bön, försöka rent ut sagt dra det charlatanskt tills "det sanna ljuset" till slut frambringas" , det är där det slår slint.
Man kan ju väldigt svårt sitta och skissa sig VETANDE ur känslor/upplevelser, att stå över varje huvud.
Det blev förtryck och är än idag förtryck.
Gud ... är en önskedröm, som människor ville bevisa... att "det finns", någonstans.. där människan är liten och ska veta sin plats.
Varje större institutionaliserande av jag-och.min-ande = där låts rubbningarna glorifieras och romantiseras och gränssättningarna går helt ur spel...
Borta är då EMPATI. Gudsuppfylladet och empati har inget särskilt samröre, världen har bevisat det, att man byggt egocentriskt.. skapat normer, medan förstärkt jagets betydelse.
Jag tror nog det är en slags människosjuka, de starkas upplevelser... blir norm, gillar "gudslskaren" rutten fisk, så blir rutten fisk, färsk god och FINT att ha på bordet, då får man inte ens ogilla.. om så man klöks, så är dt fyfy att klöka för rutten fisk. Just an example.
Kan handla om att du SKA ner på knäna om gudsälskaren vill se gudsdyrkan.. för HAN/DEN men DOM, har präntat ihop sina (egna) upplevelser utan minsta kontakt med andra. ,.. upplevaren.... känner behov att bestämma över andrs känslor.
Vore det inte anspråk på inte enbart intellekt, utan t.o.m känslor, skulle jag faktiskt inte ha ett dyft att behöva kritisera, men nu är det inte så..
den mentale gud i upplevarens sinne, är så pass despotisk, att det påkrävts, och ännu påkrävs att respektera den troende MER och den icke-roende betydligt mindre.
det blev en norm på jorden. som är rätt så efterhängsen. om så.. att de som tror sig veta gud.. ännu går omkring i sina uppfyllande profetie-känslor, att de inte längre kan förstå var kränkningarna är alltför allvarliga.
det är alltså inte alla, men samtidigt väldigt många med ta-för-givet-mentalitet : nej, jag tar inte för givet att andra förstår vad jag förstår, det tar emot - men för gudsälskarna.. finns inget som tar emot.
Därav att de lätt blir rubbade och verkar rätt labila eftersom de inte urskiljer som skulle önskats.
DE DRÖMMER. däremot.
