Radio Svegot

Ja, och inte bara några vettiga poänger, utan väldigt många skulle jag vilja påstå!

Angående våldsanvändning så är det intressant att referera till vad The Order kom fram till. De försökte agera utanför systemet med väpnad kamp, men trots deras heroiska kamp, så misslyckades de ändå totalt i slutändan, och de medlemmar som överlevt anser själva numera att metoden var fel och ineffektiv. Idag skulle de arbeta inom systemet. De vet vad de talar om, och man har all anledning att tro dem.

Ett mycket bra, drygt timslångt, program (podcast) om just Jay Mathews och The Order finns på Motgift: https://www.motgift.nu/2014/12/robert-jay-matthews-och-the-order-hant-i-historien-special/

Källa? Vad jag vet säger väl de flesta snarare att de inte ångrar något? Sedan är man inte konsekvent om man säger "våld misslyckades", alltså måste vi "arbeta inom systemet" - för det andra sättet har ju inte heller "lyckats". Med det inte sagt att väpnad kamp är den mest optimala vägen, men man bör inte hålla på och ta avstånd från till exempel The Order eller nedvärdera dem genom att överdriva deras misslyckanden i förhållande till alla andra nationella misslyckanden efter andra världskriget.

Du har rätt men ingen här verkar nedvärdera The Order? Har inte lyssnat på Motgifts specialare om dem, men inte heller de tar avstånd från dem enligt ingressen till avsnittet.

Läste nyss Unbroken Warrior om Richard Scutari, och jag har för mig att han säger att han skulle gjort annorlunda idag. Men det är bara ett ytterst vagt minne jag har.

Min källa är den podcast jag hänvisade till. Lyssna själv! Den är mycket bra!
Källan i podcasten är Magnus Söderman, och han har haft direktkontakt med de fängslade (per brev). Om du inte tror på honom, men ändå anser dig seriöst intresserad, så föreslår jag att du kontaktar Magnus. Jag är övertygad om att han skulle svara dig.

Mitt inlägg var absolut inte avsett att vara något nedvärderande!
Att metoden i slutändan var ineffektiv var ett konstaterande, och detta är även vad de fängslade själva också har kommit fram till genom att de säger att om de skulle "starta om" så skulle de inte använda den metoden.

Det hela stämmer även in på vad White Rabbit säger (http://whiterabbitradio.net) — våld funkar inte som metod för att få folket med sig.

PS: Sen finns det en liten grupp som arbetat inom systemet i många decennier i många länder, och som varit alldeles otroligt fantastiskt framgångsrika — och den gruppens namn börjar på bokstaven "J". DS

Hur många statskupper som helst har gjorts utan att man har haft folket med sig. Folk är idioter och lyder den som sitter vid makten, makthavaren kan till och uttala sig att folket i princip är skithögar, barbarer och förtjänar att bli utrotade utan att någon reagerar (se Sverige t ex). Folker lyder alltid regimen. Ytterst få revolutioner har varit folkliga.

Det folkliga uppvaknandet kommer aldrig att ske. Befolkningen är värre hjärntvättad än något annat folk i världen av kulturmarxismen trots tjugo år av idiotiska flygbladsdelningar, klibbor och torgmöten. Vill ni dela flygblad som ingen vill ha så kan ni lika gärna gå med i jehovas vittnen.

Sen behöver man inte direkt kuppa systemet för att försvaga det. Att utnyttja systemet så mycket som möjligt och pressa det på pengar är MER revolutionärt än att dela flygblad eller ha torgmöten. Att jobba svart och vägra betala skatt är mer revolutionärt än torgmöten.

Vi är fostrade så i det här landet att det känns fel att utnyttja systemet, att inte jobba. Fel fel fel fel, vill du se till att Sverige rasar så får du fan bidra till det också, så länge du hjälper till att hålla upp systemet så är du ett lika stort problem som en sosse.

Ska lyssna på inringaren i morgon
Trodde att somalieknackaren från Gbg möjligtvis var troll. Mönster?

Få revolutioner har såklart folkligt ursprung, men de måste absolut ha någon form av folklig acceptans för att fungera. Jag tror du har en romantiskt syn på hur en revolution går till. De våldsamheter som eventuellt kan ske handlar om en sista, närmast symbolisk framstöt när allting egentligen redan är vunnet.

Se t ex på den "arabiska våren", klockrena exempel på revolutioner. USA hade i åratal bevakat sina intressen, knutit till sig rätt personer, propagerat genom NGO:er med mera. Sedan när man till slut var redo utnyttjade man första bästa orolighet, pumpade den full med steroider så rent kaos uppstod, och kunde i kaoset enkelt träda fram som den starkaste parten och ta makten. Om liknande kaos, alltså den våldsamma delen av en revolution, uppstår i Sverige idag skulle nationalisterna bli fullständigt överkörda av bättre organiserade grupper. Det vore ett fruktansvärt bakslag. Vår revolution är i ett helt annat skede. Och den våldsamma delen behöver inte ens uppstå, revolutioner kan lika gärna ha en mjuk avslutning.

Den nationella rörelsen har och har länge haft en hel del destruktiva tendenser, det är sant. Men det du föreslår låter i mina öron som att gå ännu längre åt fel håll. Jag tror visserligen inte att flygblad är helt meningslösa, men det överdrivna fokuset på dem som har förekommit ibland beror snarast på beröringsskräck och renlärighetshets. Man vill inte ha med andra att göra, och är man fast i sin egen lilla grupp finns inte så många valmöjligheter annat än att bete sig som Jehovas vittnen. Här ser jag gärna att man blir bättre på att röra sig mer i civilsamhället, som uttalad nationalist varhelst det går, annars som "infiltratör" i olika grad. Men det du föreslår är ju det motsatta - att röra sig ännu längre bort från samhället, genom svartarbete och allmänt kåkfarande. Det första kanske funkar för vissa, men det begränsar kraftigt möjligheterna - det blir ännu svårare att göra annat än att dela flygblad.

Den delen klipptes bort i efterhand. Släpptes en kortare pod med förklaring varför:
https://www.motgift.nu/2015/01/om-vald-som-politisk-metod/

Även om jag redan svarat på just det så kan jag förtydliga svaret än mer:
Det utgör inte nödvändigtvis någon motsättning mellan att å ena sidan hylla hjältar och martyrer, och å andra sidan kanske inte hålla med om allt, och i synnerhet då man kommer fram till att det inte var rätt metod — de kan vara hjältar och martyrer ändå, även om det i slutändan blev fel. Jag undrar hur många i Sverige som skulle våga gå ut med en skylt som säger "Jag är Robert Jay Mathews"?

Jag nämnde att de medlemmar som överlevt själva anser att metoden var fel och ineffektiv. Jag tänkte här bara fritt återge vad tre av medlemmarna har sagt (enligt Magnus Söderman i podcasten https://www.motgift.nu/2014/12/robert-jay-matthews-och-the-order-hant-i-historien-special/):

David Tate säger att om han hade kunnat göra om det så hade han i alla fall inte gjort på det här sättet, därför att Harmagedon stod inte för dörren. Richard Scutari säger att han idag inte vill se något liknande ske. David Lane säger att vi skall inte gå ut med vapen utan vi måste bygga långsiktigt.

Jag håller helt med dig i hela din text! Vad gäller just stycket om att vid våldsamt kaos i Sverige så skulle nationalisterna bli överkörda: man kan ju även se på Ukraina — där tar ju Usrael som vanligt hem spelet (förutom Krim, och hur det blir i Donetsk vet vi inte än) — det tycks bli en NWO-regering.

Egentligen är diskussionen off topic, för tråden avser ju egentligen Veckans Motgift.

Tråden (FB) Nationalister måste vilja vara en del av systemet är däremot mycket relevant för en fortsatt diskussion.
Där har @Operations skrivit en massa bra, och jag skrev bl.a följande som ansluter rätt väl till vad du säger om civilsamhället:

Frågan är om man hade vetat det om inga hade testat den metoden eller om du nu kan vara efterklok tack vare att andra testat? Om vi bara är efterkloka kan vi inte säga att de gjorde fel eftersom det inte fanns något facit på samma sätt innan det hela hade testats. Det var alltså rätt att testa där och då, i så fall. Sedan går det inte att mäta det symboliska och moraliska värdet i deras handlingar. Om folk bara hade gjort tafatt intellektuellt motstånd mot den vita rasens undergång så hade många antagligen inte tagit vår kamp på lika stort allvar. Jag motiveras i alla fall av att veta att andra gått mycket längre och offrat mer än mig i kampen, kunde de offra liv och frihet så kan inte vi klaga när vi offrar betydligt mindre idag. Alla revolutionära politiska rörelser som spelat någon större historisk roll har i något stadie och i någon form använt våld i sin kamp. Om det inte kommer gå till på liknande sätt i framtiden så beror det antagligen inte på att metoden är fel, utan att folk idag har det för bra och därför inte vågar ta några risker och därför heller aldrig kommer kunna skapa någon betydande förändring. Man måste såklart vara positiv, konstruktiv och uppbyggande, men för att kunna bygga något nytt måste man också vara destruktiv och först riva ner och krossa åtminstone de delar av det gamla som står i vägen för det nya.

Mitt favoritögonblick i senaste avsnittet var Södermans hysteriska raserianfall efter snopp - och snipplåten. Har han någonsin blivit så arg?