Adhd försäkring?

misstänker precis som du säger att så är fallet. Ska dock ringa och höra med folksam om deras "regler" ifall sveda och värk går som ett?

Två trådar sammanslagna till en. TS får nöja sig med en tråd om ADHD och försäkring.

/Mod

Kan man få ersättning om man fått diagnosen i vuxen ålder? Jag har bara haft Adhd och Asperger på pappret en 4-5 år om jag inte missminner, men haft sjuk och olyksfallförsäkring hos Länförsäkringar sen 90 talet. innan dess vete fan vad jag hade, men nåt i alla fall.

osäker men ring ditt försäkringsbolag och fråga. tror man brukar ha 3-10 år på sig. har du fått nån mer diagnos i vuxen ålder? jag har barnförsäkring folksam som täcker till 25 år. och mig veterligen värkar det som att folk får ut pengar trots dom fått det i vuxen ålder. kravet är väl att försäkringen är tecknad före 2008 eller nått. då dem värkar blitt mer bråkiga på det där nu på senare år. om jag förstått allt rätt.

Men jag har bara haft diagnosen på papper en 4-5 år (kommer inte ihåg på rak arm ) när det var jag gjorde utredning. Och jag har varit på mitt bolag sen 99 om jag inte minns fel. Så då rimligen borde jag ju ha rätt till nån ersättning?

Jag vet inte vad vi skulle ha använt pengar till just då. Jag är inte så särskilt förtjust i hans mamma (min fd hustru) men just då hade vi bara ett mål i sikte - han SKA ha en gymnasieexamen - och vi lyckades lägga gamla trätor bakom oss och SAMARBETA. Och det gick bra till slut...

Sedan dog min mamma, och jag ärvde en förskräcklig massa pengar. Vad skulle jag göra? Det var hur enkelt som helst - mina killar fick hälften var, i gåva. Jag klarar mig alltid, huvudsaken är att de har det bra.

Du har ett hjärta av guld!

Ja det tycker jag. frågan är vad försäkringsbolaget säger. se till att få ut din journal m.m å förbered dig. samt ta kontakt med försäkringsbolaget.

Tack det var snällt sagt, men vi var två om det. Vi "lade ner vapnen" tillfälligt. Iofs var det jag som tog initiativet, och sa till på skarpen. Att vi fick lägga våra oenigheter åt sidan, och koncentrera oss på att hjälpa vår son. Det funkade. Ibland lite för bra, och vi höll på att "halka tillbaka" i ett förhållande som redan var utdömt och förbi. Men det redde ut sig. Barnen är alltid prio1..