I natt så lärde jag känna vad en tripp är, med mycket annat. Jag skulle beskriva en tripp som en upplevelse, men poängtera att "en upplevelse" är väldigt odefinierat.
Under upplevelsen så kom jag först fram till att DPT var "ett sätt att tänka på saker ur olika synvinklar". Sedan ändrade jag mig till att jag helt enkelt satt och såg saker ur olika synvinklar under trippen, så denna trippen specifikt fick bli titulerad som "ett sätt att tänka på saker ur olika synvinklar".
DPT beslöt jag mig fick vara en temporär enhancer av verkligheten och jag tror mig kunna se hur det är besläktat till DMT, efter betraktelser av jaguar(?)ers beteenden efter att dem ätit växter innehållandes DMT.
Ovan beskrivna tankegång spann ur det första jag kunde formulera skriftligt efter peaken; min undran hur det skulle vara med "story telling on DPT".
Det jag är mest tacksam för från kvällen är insikten om varför jag inte har sett någonting under mina lektioner under DPT. Det slog mig från odefinierbar riktning, att jag ju faktiskt inte har skapat min egen fantasivärld! Så först efter peaken började mina visuals träda fram, likt tidigare resor på 3-meo-pcp. Denna formen av visuals är mycket annorlunda än dem jag varit van vid ifrån olika rc-syror, som vanligtvis är som olika "Instagramlager" över verkligheten, med rakt av konstiga mad hatter-tankegångar. Hur som helst: Denna formen av visuals träder fram när jag föreställer mig en situation när jag blundar som ett mäktigt teatraliskt skådespel. (Ganska likt LoL cinematics, heh.)
Världsskapande är något jag alltid älskat att hålla på med som en tidig författare. Det skulle göra mig överlycklig om någon utvecklade en "trip simulator" till Oculus Rift. I spelet skulle man kanske kunna flyga runt som en karaktär i en ambientmiljö*.
Under trippen så flög jag fram i ett objekt som först inte gick att definiera, (alltså ett UFO). Efter ett tag så förstod jag varför det var ett UFO jag flög fram i. Jo, för att jag inte definierat det flygande objektet så klart. Och som i ovan nämnda spelidé till Oculus, så valde jag lika hastigt mig själv som flygande objekt, som jag skulle välja i en simulator, men självklart var detta så mycket mer än vad som vi har möjlighet att animera för tillfället, och som alla trippar självklart mer betydelsefulla än det visuella. Världen skapade jag ju efter peaken, när det var min tur att "vara gud".
Jag minns landskapet som kallt, vitt/grått (lite likt game of thronesintrokartan när jag tänker på det nu igen), med min stad . Mitt ego var ett gigantiskt, smalt torn i mitten utav staden som var belägen på en kulle med god utsikt över det närliggande området. Själva kärnan flög jag in i som en fluga mot specifikt Mordors Portar och såg upp på det jag flög in i, sittandes på marken med ömmande huvud, tittandes uppåt längs tornet, som inte alls var läskigt som Mordor, utan den första glansen av mitt eget hem, mitt dåligt definierade slott och stad. Därefter beslöt jag mig för att göra det jag alltid drömt om, att flyga runt och utforska världen, bollandes med tankegångar och följde med mellan dem olika tankegångarna under trippen och kände att jag och trippen synergerat lite grann och jag följde efter trippen i "the location hopping" mellan dem olika tankegångarna, som var vackra, majestätiska CEV's.
Under själva trippen så sökte jag först efter någonting att göra, stillasittandes med stängda ögon, osäker om jag skulle försöka styra tankarna åt något speciellt håll, eller om jag skulle försöka att inte tänka på någonting alls, så jag varierade, men fokuserade främst på att stå ut med att hålla ögonen stängda. Det är mycket troligt mitt öppnande av mina ögon som fått mig att avbryta mina DPT-trippar, för att lugna ner eskaleringen, för att klamra sig fast vid säkerheten när det kändes som att jag höll på att tappa greppet om tankarna/verkligheten.
Jag beslöt mig för att befatta denna text här på Flashback direkt, i och med att jag kom fram till att vad en tripprapport bäst gör är att dela sina upplevelser och då tiden är ett mycket verkligt faktum när det gäller minnet från en tripp och jag läser tyvärr alldeles för sällan mina egna anteckningar om jag inte planerar att konsumera beskrivna KNARK inom kort, där andra KNARK planeras att utforskas. Ett sätt att definiera DPT som kanske skulle kunna vara "restart button", men ja, det är ju angående egoupplösningen man talar då.
Imorgon flyttar jag till Amsterdam, redo för ett nytt liv och aldrig känt mig så genuint pånyttfödd som för några timmar sedan, då jag ännu inte sovit bort en stor del av after-glowen.
Jag ursäktar mig för det hemskaste brottet jag begått mot alla existerande skrivregler grammatiskt och så, men ja, klockan är mycket, +6h, och jag vill se på Darkwing Duck. Jag uppmanar andra att själva dela med sig utav sina upplevelser, då dem är bland det mest magiska i världen.
God natt.
*Ambientmiljö är hemskt illiterärt, men jag är fortfarande i afterglowen av resan. En anledning till tomheten efter vissa DPTtrippar, eller trippar, eller upplevelser i allmänt, kanske helt enkelt beror på att man är besviken för att man inte fick uppleva vad man förhoppat sig.
Trippen påbörjades runt klockan 04:25.
*edit: Ja, just det, av någon anledning så kändes det nödvändigt att påpeka att jag inte tror mig veta särskilt mycket, utan försöker gissa vad som verkar mest sannolikt. Därför är jag agnostiker och är nästan till och med i detta skicket kapabel att påstå att jag inte tror på något divine, även fast jag vill kunna hitta en väg i livet och motivation att få dagarna att gå. Det som ses som "divine", känns mer sannolikt att vi helt enkelt inte förstår oss på och kallar det obegripliga för magiskt. Än idag känner jag mig vilsen, för att mitt Hogwartsbrev aldrig dök upp, eller att jag föddes som draktämjare, eller den största drömmen, som en drake.
Edit 2: Glömde nämna att vikten var 90 mg/person som jag administrerade intranasalt i omgivningen av två vänner, en som efteråt sade att han just dött och sett sitt liv flasha förbi & även en vän som endast rökte ku$hhh.
Under upplevelsen så kom jag först fram till att DPT var "ett sätt att tänka på saker ur olika synvinklar". Sedan ändrade jag mig till att jag helt enkelt satt och såg saker ur olika synvinklar under trippen, så denna trippen specifikt fick bli titulerad som "ett sätt att tänka på saker ur olika synvinklar".
DPT beslöt jag mig fick vara en temporär enhancer av verkligheten och jag tror mig kunna se hur det är besläktat till DMT, efter betraktelser av jaguar(?)ers beteenden efter att dem ätit växter innehållandes DMT.
Ovan beskrivna tankegång spann ur det första jag kunde formulera skriftligt efter peaken; min undran hur det skulle vara med "story telling on DPT".
Det jag är mest tacksam för från kvällen är insikten om varför jag inte har sett någonting under mina lektioner under DPT. Det slog mig från odefinierbar riktning, att jag ju faktiskt inte har skapat min egen fantasivärld! Så först efter peaken började mina visuals träda fram, likt tidigare resor på 3-meo-pcp. Denna formen av visuals är mycket annorlunda än dem jag varit van vid ifrån olika rc-syror, som vanligtvis är som olika "Instagramlager" över verkligheten, med rakt av konstiga mad hatter-tankegångar. Hur som helst: Denna formen av visuals träder fram när jag föreställer mig en situation när jag blundar som ett mäktigt teatraliskt skådespel. (Ganska likt LoL cinematics, heh.)
Världsskapande är något jag alltid älskat att hålla på med som en tidig författare. Det skulle göra mig överlycklig om någon utvecklade en "trip simulator" till Oculus Rift. I spelet skulle man kanske kunna flyga runt som en karaktär i en ambientmiljö*.
Under trippen så flög jag fram i ett objekt som först inte gick att definiera, (alltså ett UFO). Efter ett tag så förstod jag varför det var ett UFO jag flög fram i. Jo, för att jag inte definierat det flygande objektet så klart. Och som i ovan nämnda spelidé till Oculus, så valde jag lika hastigt mig själv som flygande objekt, som jag skulle välja i en simulator, men självklart var detta så mycket mer än vad som vi har möjlighet att animera för tillfället, och som alla trippar självklart mer betydelsefulla än det visuella. Världen skapade jag ju efter peaken, när det var min tur att "vara gud".
Jag minns landskapet som kallt, vitt/grått (lite likt game of thronesintrokartan när jag tänker på det nu igen), med min stad . Mitt ego var ett gigantiskt, smalt torn i mitten utav staden som var belägen på en kulle med god utsikt över det närliggande området. Själva kärnan flög jag in i som en fluga mot specifikt Mordors Portar och såg upp på det jag flög in i, sittandes på marken med ömmande huvud, tittandes uppåt längs tornet, som inte alls var läskigt som Mordor, utan den första glansen av mitt eget hem, mitt dåligt definierade slott och stad. Därefter beslöt jag mig för att göra det jag alltid drömt om, att flyga runt och utforska världen, bollandes med tankegångar och följde med mellan dem olika tankegångarna under trippen och kände att jag och trippen synergerat lite grann och jag följde efter trippen i "the location hopping" mellan dem olika tankegångarna, som var vackra, majestätiska CEV's.
Under själva trippen så sökte jag först efter någonting att göra, stillasittandes med stängda ögon, osäker om jag skulle försöka styra tankarna åt något speciellt håll, eller om jag skulle försöka att inte tänka på någonting alls, så jag varierade, men fokuserade främst på att stå ut med att hålla ögonen stängda. Det är mycket troligt mitt öppnande av mina ögon som fått mig att avbryta mina DPT-trippar, för att lugna ner eskaleringen, för att klamra sig fast vid säkerheten när det kändes som att jag höll på att tappa greppet om tankarna/verkligheten.
Jag beslöt mig för att befatta denna text här på Flashback direkt, i och med att jag kom fram till att vad en tripprapport bäst gör är att dela sina upplevelser och då tiden är ett mycket verkligt faktum när det gäller minnet från en tripp och jag läser tyvärr alldeles för sällan mina egna anteckningar om jag inte planerar att konsumera beskrivna KNARK inom kort, där andra KNARK planeras att utforskas. Ett sätt att definiera DPT som kanske skulle kunna vara "restart button", men ja, det är ju angående egoupplösningen man talar då.
Imorgon flyttar jag till Amsterdam, redo för ett nytt liv och aldrig känt mig så genuint pånyttfödd som för några timmar sedan, då jag ännu inte sovit bort en stor del av after-glowen.
Jag ursäktar mig för det hemskaste brottet jag begått mot alla existerande skrivregler grammatiskt och så, men ja, klockan är mycket, +6h, och jag vill se på Darkwing Duck. Jag uppmanar andra att själva dela med sig utav sina upplevelser, då dem är bland det mest magiska i världen.
God natt.
*Ambientmiljö är hemskt illiterärt, men jag är fortfarande i afterglowen av resan. En anledning till tomheten efter vissa DPTtrippar, eller trippar, eller upplevelser i allmänt, kanske helt enkelt beror på att man är besviken för att man inte fick uppleva vad man förhoppat sig.
Trippen påbörjades runt klockan 04:25.
*edit: Ja, just det, av någon anledning så kändes det nödvändigt att påpeka att jag inte tror mig veta särskilt mycket, utan försöker gissa vad som verkar mest sannolikt. Därför är jag agnostiker och är nästan till och med i detta skicket kapabel att påstå att jag inte tror på något divine, även fast jag vill kunna hitta en väg i livet och motivation att få dagarna att gå. Det som ses som "divine", känns mer sannolikt att vi helt enkelt inte förstår oss på och kallar det obegripliga för magiskt. Än idag känner jag mig vilsen, för att mitt Hogwartsbrev aldrig dök upp, eller att jag föddes som draktämjare, eller den största drömmen, som en drake.
Edit 2: Glömde nämna att vikten var 90 mg/person som jag administrerade intranasalt i omgivningen av två vänner, en som efteråt sade att han just dött och sett sitt liv flasha förbi & även en vän som endast rökte ku$hhh.
__________________
Senast redigerad av Felz 2015-01-10 kl. 10:06. Anledning: *edit:
Senast redigerad av Felz 2015-01-10 kl. 10:06. Anledning: *edit:
tack för snabbt svar. Angående rökning så har jag bara testat röka DMT vid 1 tillfälle, Dock gav det inte så mkt tyvärr. Antingen var min rökmetod fel eller så vart jag blåst av kranen som sa att det skulle ha bra kvalité. Enda effekten jag fick var att det kändes som nått slog till i huvudet, sen började ett ringande ljud, följt av lite OEV´s, i max någon minut. Så bröt aldrig riktigt igenom den där gränsen.